Igår kväll läste jag en bok. För första gången på länge. Fängslades av de mörka känslorna i Anders Paulruds ”Fjärilen i min hjärna”. Han skriver lite lösryckt om sina känslor inför den alltför snabbt kommande döden, som drivs framåt av de fem tumörerna i hans lungor.
Jag greps av boken och läste ut den på två timmar. Beskrivningar av känslor på det här nakna och omskakande sättet är fantastiska. Därför rekommenderar jag boken, samtidigt som jag slår ett slag för ”Ro utan åror” av Ulla-Carin Lindquist och ”Sväva mellan liv och död: en läkares daganteckningar” av Carl-Magnus Stolt.
Det skrivs för lite om döden.