I mitten av april byter jag karriär. Då övergår jag från att vara kommunikationsstrateg åt en statlig myndighet till att bli näringslivsstrateg i en kommun. Känns fantastiskt spännande och engagerande. Dessutom kommer jag kunna gå eller cykla till jobbet vilket känns som en belöning efter sju års pendlande med tåg, buss, tunnelbana och bil.
Mitt fotograferande kommer fortsätta. Oklart hur, men ännu mer personligt lär det bli känner jag. Firman kommer dock inte utvecklas i någon större omfattning än idag.
Jag är lycklig. Men också lite ledsen i ögat. Lämnar världens bästa chef bakom mig. En människa som lärt mig oerhört mycket om det jag arbetar med, men också mycket om mig själv. En förebild. Dessutom några av de bästa kollegor någon kan önska. En olycklig men kärleksfull separation som kommer göra kollegor till vänner istället.
Det känns som att jag fått världens chans. Jag tänker ta den. En helt ny karriär. Ny kunskap, nya människor och till stora delar ett nytt liv.
Hurra!