Ungefär fyrtiofem minuter efter midnatt vaknade Ella. Sen höll hon oss vakna större delen av natten känns det som. Flickstackaren har ont i öronen, är täppt i näsan och känns varm. Dessutom med lite känningar av falsk krupp som hon brukar få vid dessa tillfällen. Inget Camilla eller jag gör lindrar eller tröstar. Hon har lätt panik. Jag förstår henne. Mina minnen från barndomen av dessa symptom är tämligen starka fortfarande.
Strax före lunch ringer Camilla mig. Ett besök på Vårdcentralen och konstaterad öroninflammation. Tio dagar med penicillin och en arbetsvecka som vi delar upp hemma med Ella.