Länk: Utanför ytterdörren.
Hösten känns förlamande just nu. Luften är äckligt fuktkall. Färgskiftningen bortom löven är mörkgrå, mellangrå, grå och ljusgrå. Jag kan inte klä mig rätt. Antingen är jag för varm, eller för kall. Känner mig som en jutesäck full med bajs. Vi kan kalla det höstdepression. Jag har ingen lust att finna mig i att det är dags för sju månaders dvala. Vill så mycket mer. I ljuset och värmen. Det som kändes så självklart som framtiden för någon månad sen känns idag som något jag borde välja bort. Och jag börjar bli trött på att läsa mitt eget gnäll.
I natt ställer vi om klockan. Jag ska ställa om min inställning också.