Alla tävlar om att vara rödast idag. Riksdagsmän, tidningar och kändisar. För att stötta frihetskampen i Burma. Det är bra, men tillåt mig att vara lite cynisk. Hur hjälper det förtryckta människor att Idol-juryn och andra helt betydelselösa medieprofiler tar på sig en röd tröja och poserar framför en kvällstidningsfotograf? Hur?
Jag hoppas att alla som idag bara älskar Burma gör det om några dagar när världens blickar riktas någon annanstans. Annars kommer de förtryckta aldrig få det bättre. Jag vill inget hellre tro än att människors engagemang för att andra ska få det bättre är äkta, men tippar att ungefär nittiofem procent av de som bär röda kläder idag inte kommer ihåg Burma om bara ett par veckor. Och egentligen inte alls bryr sig om några burmeser.
Tyvärr brukar det se ut så. De som fortsätter engagera sig brukar etiketteras som radikala, terroristster eller något annat otäckt. Dessutom är det ju lönehelg så de flesta av oss har viktigare saker att tänka på.