Kanske är det värmen. Kanske vetskapen om att en vecka från nu är det dags att leva i vardagen ett år igen. Men det jag hör från politiken och världen utanför min lilla bubbla just nu gör mig trött. Trött på den svenska moralen. Arbetslinjen. Hela skiten. Morgondagens Sverige är ett land för de produktiva. De vackra och framgångsrika. Oavsett om det blåa eller röda laget styr. Jag börjar känna mig både kall och varm under fötterna. Vill röra på mig. Säga upp mig från landet jag föddes i. Klippa banden. Hitta en varmare plats att leva på. Där allt är lite enklare. Och mer kärleksfullt.
Alla-får-vara-med-lögnen är jag mätt på nu.