Födelsedagstankarna är här igen. Trettiosex. Fortfarande mycket kvar att upptäcka. Grunden känns bättre än på länge. Rötterna här i södra Stockholm börjar gräva sig djupare. Barnen växer och mår bra trots diabetes, infektioner, förkylningar och annat. De gör mig stolt varje dag. Camilla och jag har fortfarande mycket att upptäcka och ge varann. Och ta av varann. Arbetet som löntagare och egen känns riktigt behagligt. Många dörrar är öppna och valen känns positiva.
Men bäst av allt, jag börjar känna mig själv allt bättre. Den dagen det är dags för mig att kila vidare kanske jag vet vem jag är, och då om någon dag är det väl dags att ta nästa steg. Livet är inte så dumt, mitt i den goda konspirationen. Jag vill inte byta med någon.
Leve mig: Hurra! Hurra! Hurra!
Så här tänkte jag vid trettiofem, och vid trettiofyra.