Har ställt in ljuset och sett över utrustningen. Imorgon fotograferar jag en skådespelare och en familj. Sen får jag se hur jag göra framöver. Ekonomiskt går det inte. Har inte ens marginaler att försöka. På riktigt. Eller så är det livet utanför som kräver för mycket. Kostar för mycket.
Kreativitet – Ekonomi 0-3.
19:21
fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan. fanfanfan.
Lägesrapport 18:30 en måndag
Hoppet är lågt.
Tröttman är stor.
Tiden är knapp.
Humöret är dåligt.
Gokaffet smakar inte gott.
Nu åker jag och hämtar stora barnet efter träning. Sen åker jag och fotograferar. Och redigerar. Hoppas jag känner mig piggare imorgon vid den här tiden.
En bättre dag
Idag har det varit en bättre dag. Känner mig mer landad. Tror produktbilderna jag jobbat med börjar bli färdiga och dagens porträttsession gick toppenbra. Ingen stresskörning till dagis eller Flemingsberg. Inga köer. Snart ska jag klä på mig och se om det tar en timme att åka hem med tunnelbana och buss. Eller om det tar de trettio minuter reseplaneraren säger.
Omgruppering
Jag skulle vilja dra mig undan ett år. Hitta nya lösningar. Omgruppera.
En ful dag
Idag var det en ful dag. Förvisso gjorde det ymniga snöfallet sitt för att fina till mina kvarter, men dagen var ful. Sov för lite, vaknade för tidigt, skulle hinna för mycket. Sur och tvär. Ett nytt avsked på jobbet. De gör faktiskt ont ibland. Hinna fram och tillbaka för att hämta grejer, lämna bilen, dörrar som inte går att öppna i offentliga miljöer. Tåg som är försenade. På den vägen var det. Tills plötsligt ett litet takras på kanske nån liter snö föll ned klockrent i min luva och ned på ryggen under kavajen.
Där vände dagen. Ungefär klockan halv tre jobbade den sig upp till en vanlig dag.
Andas, andas, andas
Andra december. En monumental måne hänger på den mörka himlen och det är kallt. Fem minus just nu. Frosten gnistrar i det bleka ljuset och luften är klar. Jag försöker hämta andan. Rensa huvudet. Det har gått för fort ett tag. Hänt för mycket. Och för lite. Samtidigt.
Så ett par djupa andetag gör gott.
Tar ett andetag i december
November slutade i kaos, panik och stress. December har börjat med något högre luft och försutsättningarna för att andas blev bättre. Ella har börjat äta och dricka igen och har fått tillbaka sin energi. Det gör mig gladare och mer stabil. Tillsammans ska vi snart ta en tur till mitt jobb för att jag måste göra klart ett litet korrektur. Men, vi har redan hunnit ta emot hantverkarkillarna som ska rädda vårt vardagsrum och pratat med dagis om julledigheten. Och jag ska fixa en bild och svara på några frågor till en blogg som uppmärksammar 365bilder.se.
Men, det bästa av det bästa. Jag har sovit en hel natt.
Mitt opp i och slut
Jag kör fort just nu. Tre stora åtaganden ska betas av fredag, lördag och söndag. Alla roliga. Men också energikrävande. Så jag hinner inte prata så mycket med själv just nu. Därför låter jag Stefan Sundström sammanfatta hela grejen genom Allan Edwalls låt om livet. Den lilla bäcken:
De två sista verserna är finfina.
Jag samlar tid som musen samlar skulor.
Till livets byggnad samlar jag på år.
Ty allting stort och starkt är byggt av smulor.
Och sanningen av ångrad lögn består.
I munnens valv jag känner orden klinga
som återskall av allt som sagts förut.
Min tro är klen och klokenskapen ringa
och allt är början, mitt oppi och slut.
Aktuell status
Nej. Nej. Nej. Jag förstår inte. Min hjärna är för liten och för full. Jag är en dator som blivit för gammal. Det händer för mycket och för snabbt. Och nu tar jag ett djupt andetag och går och lagar middag till en uuuutsvulten tonåring och två hoppspralliga femåringar. Jag är alldeles varm i huvudet.