Jag har i stort sett slutat att äta glass. Åtminstone jämfört med hur det var tidigare i livet, då jag var glasspundare. Sedan några år tillbaka äter jag bara Ben & Jerry´s. Av den enkla anledningen att den är så sjukt mycket bättre än all annan glass. Och eftersom de gör lite mer än att bara tjäna pengar på glass.
Här i kungariket stormar det nu. De som kallar sig Sverigevänner rasar mot Ben & Jerry´s. Eftersom företaget tagit ställning för flyktingar. Här i kungariket görs det inte ostraffat. Så nu bojkottar massor av människor den här glassen. Något säger mig att det knappast kommer att påverka företagets försäljningssiffror, eftersom de här människorna troligen inte köpt den här glassen tidigare.
Mitt enda problem är att de inte rullat ut den veganska glassen fullt ut i svenska butiker än. För det är ju den jag vill ha nu.
Dystopia
I P3 Dystopia slår Pär Holmgren fast det självklara. Det måste bli olagligt för oss att förstöra planeten för de som ska leva efter oss. Det här avsnittet fångar det mesta om nuläget för klimatet.
Låt mig lyssna
Ge mig ett sådant här möte i veckan att förbereda och genomföra. Låt mig lyssna, så att jag kan ställa rätt frågor och göra människor tydligare. Då lovar jag att bli lite gladare.
Hundra saker
Dagens bästa grej på kontoret i Huddinge, en fin affisch från Raoul Wallenberg Academy, som någon satt upp. Läser och blir glad. Hittar de hundra punkterna på webben också.
OK, väldigt mycket är självklart. Men ska det sättas upp affischer på arbetsplatsen får de gärna innehålla såna här checklistor. Jag laddar ned den och kommer att sätta upp en A3 på kontoret i Örebro också. Kanske hemma.
Valet är redan avgjort
Efter valet i september så kommer frågan om att bilda regering gå till någon av följande:
Ulf Kristersson
Jimmie Åkesson
Stefan Löfvén
Det är redan avgjort. Berättelsen om ett kungarike som gått vilse har tagit över. Vi bor i ett av världens rikaste och tryggaste länder. Vi har alla möjligheter att ta hand om varandra och andra. Men just nu tycker allt fler (ja, en majoritet av människorna i kungariket) att vi behöver stänga gränser, beväpna oss och dela upp människor i olika grupper med olika värden.
Tre politiska partier har valt att ta denna utgångspunkt i valrörelsen. Något av de partierna kommer att få flest röster i riksdagsvalet. Opinionsundersökningar och en mediebevakning som påminner om den som omgärdar idrottsevenemang bidrar. Och det är redan tydligt vad valet kommer att resultera i. Kulturen är satt sedan länge. Ingen har lyckats att bryta den.
De små partierna är för små för att göra skillnad. Den som hoppas på ett blocköverskridande samarbete får nog kämpa för att hitta en tillräckligt stor minoritet i ett samarbete mellan Socialdemokrater, Liberaler och Centerpartister. Mitt eget parti får väldigt svårt att överhuvudtaget få några mandat i riksdagen. Vi gjorde oss onödiga genom regeringssamarbetet. Åtminstone i människors ögon.
Kungariket svänger åt höger. Eller i en mer konservativ riktning. Samtidigt som kungen själv tar ett fastare grepp om Svenska akademin så blåser demokratins vindar oss i en riktning där Moderater och Sverigedemokrater sitter på det starkaste stödet. Där har vi hamnat. För att överhuvudtaget kunna regera landet så behöver den statsminister som leder regeringen efter valet att behöva hitta samarbetsformer mellan de tre största partierna.
Det troligaste är en regering ledd av moderatledaren Ulf Kristersson med stöd av Sverigedemokraterna. Alternativet är en regering ledd av socialdemokraterna med stöd av Sverigedemokraterna. Eller en regering där Moderaterna och Socialdemokraterna samsas. Det sista alternativet lär iofs bara leda till att Sverigedemokraterna får egen majoritet efter riksdagsvalet 2022.
Där står vi. Det har varit förutsägbart länge. Synd att ingen tog det på allvar.
Vi bygger, och bygger. Men det ekar sjukt tomt. Och samtidigt verkar alla ha glömt deklarationen om de mänskliga rättigheterna, flyktingkonventionen och tanken på en värld där gränser inte bara handlar om att stänga ute.
Om…
2014 hände det något fint. Som fortsatt att hända. Och som nu landar i en bok. Som fantastiske Fredrik Marcus har gjort. Jag vet inte om jag är med i boken, men jag är en av alla människor som visat att vi inte skulle ha funnits här om inte en annan människa hade korsat en gräns. Massor av såna här porträtt finns på fina http://dahadejagintefunnitshar.se.
Sen har det ju visat sig att min bild av hur det gick till när mina föräldrar valde att bosätta sig i Sverige inte varit riktigt korrekt. Men faktum är att om mina föräldrar stannat där – i norra Tyskland – då hade jag inte funnits här. Ironin är nästan total när Fredrik Marcus gjorde ett litet typograferingsfel.
Jag är ganska glad på den här bilden. Står i sommarvärmen på Tempelhof i Berlin. Det är mitten av maj förra året och jag är med Hanna i Berlin. Texten i bilden stämmer nog. Hade mina föräldrar valt att stanna i Tyskland och om jag hade fötts där, då hade kanske – eller troligen – Berlin varit min hemmaplan nu istället för den här uttorkade platsen jag lever på.
Så visst är det fint att människor korsar gränser. Men ibland hade det kanske varit bättre att de inte gjort det. Åtminstone för oss som kommer efter. Hur som helst är jag stolt och tacksam över att vara en av alla som ställt sig upp och förklarat att samhället skulle sett väldigt annorlunda ut om de som gick före oss inte korsat de där gränserna.
Något vi borde förstå nu, när vi stänger gräns efter gräns. När nationalismen letar sig in i etablerade partiers politik.
Well, när repatrieringen börjar. När de osvenska ska skickas bort för att bli en del av sina hemländer igen. Då står jag väldigt gärna långt fram i leden. Jag vill hem. Så det kanske är så att jag måste korsa en gräns innan jag dör. Det kan vara försent för att påverka någon annan, men vem vet?
Splittrad
Det är torsdag. Hittills den här veckan har jag:
- Åkt tåg mellan Örebro och Stockholm 8 timmar
- Varit näringslivsstrateg
- Varit W3D3-byråkrat
- Varit partimedlem och valt vilka som ska representera mitt parti på kommunlistan
- Varit samtalsledare och pratat med två ministrar
- Varit universitetslärare
- Varit mentor och rådgivare
- Varit PR-konsult
- Tvättat, lagat middag och styrt upp lilla barnets maratonvecka med dans
- Analyserat och försökt förstå varför lilla barnets blodsocker går hit och dit
- Sprungit 7,5 kilometer
- Sovit för kort och för dåligt
- Varit väldigt förälskad mest hela tiden och försökt vara nära henne jag älskar
Jag är splittrad. Vem är jag? Vad gör jag? Varför? Kanske kommer jag på det nån gång. Under tiden lär jag fortsätta ungefär så här. Möjligen med några tillägg och justeringar.
Skitprat, del 986 234
Det här med att pendling utvecklats till ett självändamål. Jag är djupt övertygad om, och det finns en del forskning som talar för det, att väldigt få människor som pendlar mår bra av det. Så, varför pendlar vi? För att vi kan.
Inte för att vi vill.
Inte för att det gör våra liv bättre.
Inte för att vi når våra mål.
Den som formulerar sådana här ingresser är med all säkerhet inte en pendlare.
En väldigt rimlig innehållsförteckning
Jag har börjat läsa Timothy Morton. Börjar med ”The Ecological Thought”. Kanske med den bästa innehållsförteckning jag någonsin sett. Åtminstone en väldigt rimlig sådan.
Tänk kritiskt.
Tänk stort.
Tänk mörkt.
Tänk framåt.
Tiden och vad vi gör med den
Tristan Harris är tydlig.