Nu kan ni sluta fråga mig om källsortering, elbilar och könsidentitet. Eller allt det där andra.
Har lämnat partiet jag var medlem i. Kommer heller inte att förnya medlemsskapet i det andra partiet där jag hade medlemsskap. Jag tror på demokratin och politiken, men inte på partipolitiken. Den har blivit något som hindrar utveckling istället för att driva den. Makten är viktigare än tanken. Det är inte min rörelse. Den går i en annan riktning.
Så nu är jag som de allra flesta människor i kungariket igen. Fri i tanken, utan partiprogram. Inte valbar. Det är skönt, men samtidigt lite tråkigt. Ska försöka rikta min egen frustration och längtan efter rättvisa och omställning åt något klokt håll.
Vi kommer inte att lösa problemen med samma krafter som skapade dem.