Nu har det varit rabalder om Muhammedbilder igen. Konstnären Lars Vilks och Nerikes Allehanda har profilerat sig i nationella och internationella medier. En lyckad PR-kupp för bägge. Kanske räknade man inte med att vissa troende muslimer inte heller den här gången skulle uppskatta att få sin profet avbildad, inte ens som rondellhund.
Således har nu ett antal knasiga regimer protesterat i knasiga ordalag. Ett antal upprörda människor har demonstrerat. De utövar sin yttrandefrihet och blir nu anklagade för att själva inte respektera denna yttrandefrihet.
Såväl medie- som kulturelit står bakom publiceringen. Förstås. Liksom det politiska etablissemanget. Pressfriheten är viktigast. Jag köper det. Men jag köper inte dubbelmoralen jag anar i den här debatten. Leker med tanken vad som skulle hända om jag gjorde ett bildmontage av kungen idkandes sexuellt umgänge med ett djur av något slag och kallade det för konst och samtidskritik. Leker med tanken om att någon dagstidning publicerade bilden på ledarsidan för att stå upp för det fria ordet.
Vad skulle hända då? Har en känsla av att samma elit som nu står upp för pressfriheten skulle visa vart gränsen går och försvara kungen istället.
För mig är det uppenbart att religiösa människor – oavsett tro – inte är mycket värda i vårt samhälle. De förväntas – och ska självklart – respektera det sekulariserade samhällets lagar och regler hela tiden. Men varför respekterar inte samhället troende människor tillbaka? Yttrandefrihet förutsätter respekt. Inte censur, men respekt och förståelse för att människor i en demokrati har rätt att tycka, tänka och tro vad de vill – och säga det.
Till och med troende. Även den som tror på Gud, Allah, Jehova, Ukko eller någon annan abstrakt figur har rätt att inte hålla med. Således gör de som idag demonstrerar utanför Nerikes Allehandas tidningsborg vid Svartåns strand i centrala Örebro helt rätt. Lika rätt som tidningen gjorde när de publicerade bilderna.
Åsiktsmångfald är bra.
Alltid.
Det sanna Sverige
Vill röra på mig
Kanske är det värmen. Kanske vetskapen om att en vecka från nu är det dags att leva i vardagen ett år igen. Men det jag hör från politiken och världen utanför min lilla bubbla just nu gör mig trött. Trött på den svenska moralen. Arbetslinjen. Hela skiten. Morgondagens Sverige är ett land för de produktiva. De vackra och framgångsrika. Oavsett om det blåa eller röda laget styr. Jag börjar känna mig både kall och varm under fötterna. Vill röra på mig. Säga upp mig från landet jag föddes i. Klippa banden. Hitta en varmare plats att leva på. Där allt är lite enklare. Och mer kärleksfullt.
Alla-får-vara-med-lögnen är jag mätt på nu.
Hej då samhället!
Nedmonteringen har börjat. Och den behövs. Kalla det stålbad, eller besk medicin, men vår gemensamt finansierade välfärd är för dyr. Vi måste säga hej då till samhället och börja ta ansvar för oss själva. Men, det finns några saker jag vill påtala för Socialstyrelsen:
Jag vill inte att en livstrött flygkapten kör planet jag åker med. Inte heller vill jag bli opererad av en utbränd kirurg. Helst vill jag även slippa se knasiga förslag utarbetade av handläggare som inte orkar längre.
Välfärdsstaten Sverige var en vacker utopi.
Så mycket bryr vi oss
Det kommer nog gå åt pipan med planeten
Ett tecken på människans dumhet. Nordpolen håller på att smälta för att vi värmer upp planeten med massa fossila bränslen. Nu när isarna blir tunnare kommer det att gå lättare att komma åt de lager av fossila bränslen som finns under dem. Därför har bl.a. USA, Kanada och Ryssland börjat positionera sig inför den kommande uppdelningen av oljan och gasen som finns under Nordpolen.
Galet? Nej. Naturligt. Galet naturligt.
Jag är ohållbar!
Räknade just ut att mitt ekologiska fotavtryck är alldeles för stort och djupt. Om alla människor på jorden levde som jag skulle mänskligheten behöva tre jordklot för att överleva. Har därför gjort en lista över saker jag är beredd att göra för att bidra till den hållbara utvecklingen. Alla kanske inte går att realisera, åtminstone på kort sikt, eftersom jag ju har en familj att ta hänsyn till.
Maten
Jag kan konsumera mat på ett annat sätt. Äta mindre kött och mer grönsaker. Laga mer mat istället för att köpa processad mat. Använda mer vatten istället för mjölkprodukter.
Konsumera ekologiskt
Jag kan köpa prylar som är bättre för hållbarheten. Energisnål hemelektronik och lampor, kläder och i stort sett allt annat. Till exempel fortsätta att läsa nyheter på webben istället för i papperstidning och köpa min musik digitalt istället för på CD-skivor av plast.
Minska avstånd
Jag reser för mycket. Varje dag åker jag bil minst två mil. Till och från arbete, dagis, fotbolls- eller innebandyträningar, affären… Om jag skulle arbeta fler timmar i eller närmare hemmet minskar jag energiåtgången såväl ekologiskt som mentalt. Om min arbetsplats fanns närmare hemmet kunde jag cykla eller åka elmoped dit.
Förbruka mindre energi
Jag kan duscha kortare tid. Klä mig varmare och sänka värmen i hemmet.
Prata, lyssna och blogga
Genom att diskutera hållbar utveckling med mina nära och kära kanske jag kan få fler att tänka på hur mycket resurser våra liv faktiskt tar i anspråk. När jag var barn fanns inga begränsningar. Allt var oändligt. Men, jag måste berätta för mina barn att det inte är så.
Företagande som PR funkar inte
Att driva ett företag som del av lobbying och PR funkar dåligt. Därför får nu någon annan betala när En annan salladsbar försätts i konkurs av ägarna Federley och Peczynski. Att driva ett företag kräver tanke, seriositet och kunskap. Och det var knappast i salladsbarsbranschen dessa båda linslusar hade de egenskaperna.
Också ett sätt att förlöjliga småföretagare.
Om en flaska vatten
Stirrade på hyllan där Ramlösas nya stolta produkt tronade. ”Ramlösa Stilla”. Icke kolsyrat vatten på 1,5 liters flaska. Mitt inne i Stockholms stad. Reningsverken fungerar, inget krig rasar. Färskt, friskt, rent vatten flödar i kranarna i våra svenska hem. Så vad gör vi? Mitt uppe i den här klimat-hallelujarörelsen kommer vi på att det är en bra idé att kånka hem på 1,5 liters flaskor med vanligt vatten från butikerna.
Lena Sundström skriver en lysande krönika i dagens Aftonbladet.
Svensk förbudsiver
Min gode vän trettioplussaren ondgör sig över den svenska förbudsivern och bristen på eget ansvarstagande på sin läsvärda blogg. Anledningen är några människors vilja att få bort otjänliga livsmedel som marknadsförs mot barn med glada färger och barnslig design.
Jag vill påminna om min ytterst ödmjuka lösning på hela KRAV- och hållbarhetsfrågan när det gäller livsmedel:
Sluta märk sjyssta livsmedel och börja märka de andra istället. Vi blir inga hjältar bara för att vi konsumerar kravbananer eller rättvist kaffe. Men, om vi istället upplystes om att en produkt INTE är bra för oss och planeten vi lever på, kanske vi skulle tänka annorlunda.
Skulle du köpa en liter mjölk som var märkt med ”dåligt miljöval”. Eller en banan som var etiketterad ”skördad av underbetald sydamerikan”? Kanske en leksaksbil där det stod ”handgjord av nioårig kinesisk pojke”? Ett flingpaket där det stod att ”denna produkt innehåller jättemycket socker”?
Vore inte det ett bra sätt att arbeta med konsumentupplysning? En vänlig spark där bak för oss som vill ta eget ansvar, men är lite för lata, bekväma och gillar slentrianbeteenden.