musik, glädje och feber
SM för gatumusikanter i Mariefred. Ett perfekt tillfälle att samla ihop fyra sköna snubbar och lika många sköna snubbor plus ännu fler sköna stora och små barn en helg för att prata, grilla, spela musik och hänga. Ett grymt initiativ. Mitt i tropik-chocken. Dessvärre lyckades jag landa den traditionella rötmånadsförkylningen precis samtidigt. Feber, lätt andnöd och yrsel gjorde mig rätt slak vilket dämpade min glädje en aning och gjorde att jag och min familj fick korta vår tänkta helg till en kväll och en dag. Men, ett heltrevligt dygn blev det. Finfinaste sällskapet, svängig musik och en silvermedalj i SM för gatumusikanter till en kvartett som aldrig spelat på gatan förr.
Jag gör gärna om det. När som helst, men utan feber.
En väldigt bra menlös liten låt
Eller som du hört den. På Spotify. Jag gillarn.
Sommarlåt #3
Jorå, Sophie Ellis-Bextor. Skönaste svala dansen. Finns förstås en Freemasons-remix som får låten att bli mycket, mycket bättre.
Sommarlåt #2
Den här kan nog få bli nationalsången i mitt liv sommaren 2010. Åh, så bra.
Sommarlåt #1
Sursommar
Ge mig en ny drog som tar mig nånstans
Jag behöver en ny medicin och ett nytt land
När jag faller lycklig och fri var det falskt alarm, falsk marknadsföring
men även inbitna lögnare har sin charm
Som en blixt från en grå sommarhimmel släpper Kent en ny skiva. Inte ens ett år efter den förra. Första singeln med finfina titeln ”Gamla Ullevi” är en sedvanlig dysterdisco som ger sursommaren ett ledmotiv. Inte för att jag känner mig fullt så dyster längre. Men, jag gillart.
Vi är inga monster
Den här låten knäckte mig lite idag. Tommie Sewóns ”Inga monster”. Mitt i känslopricken.
Du står tyst och vapenlös
Minns hur du gjorde mig nervös
Hela livet följde sen
Vi slog oss ned i förorten
Vi är inga monster
Varken du eller jag
Bara två ledsna människor
Med förvridna anletsdrag
Vi är inga monster
Varken du eller jag
Den gör ont och lugnar på samma gång. Finns på Spotify. Eller Myspace.
Vanligt folk
Den här skickade min kompis Daniel idag. Med ett budskap om att jag borde gilla den. Tror han syftade på min Stockholmströtthet och mitt allmänna sinnestillstånd. Men, jag är ju rädd för vanligt folk. Alla som använder ordet folk känns läskiga.
Också.
Låten känns okej men inte mer. Liksom budskapet. Efter två kollar.
Where do you see me in five years from now
To you I am a stranger
always a phone call or letter away
from another letdown
Where do you see me
in five years from now
When I need to get there
will you show me how
Rasmus Kellermans ”Five years from now”. Bäst just nu. En låt som är så fin att klockorna stannar. Lyssna på myspace.