För inte så länge sen resonerade jag med mig själv om klyftor mellan manligt och kvinnligt i bloggosfären. Nu visar det sig att jag kan förtydliga det resonemanget så här:
Primitiva människor får mig att skämmas
Läser i morgonens nyhetsflod att Sveriges Television råkat i blåsväder på grund av några detaljer kring inspelningen av dokusatsningen ”Den stora resan”. Har aldrig hört talas om den här grejen, men när jag läser känner jag snabbt ett stort behov av att plocka fram en rejält stor skämskudde. Någon har kläckt en kolonialistiskt fräsch idé om att ta några svenska familjer – och jag citerar från SVT:s webb – ”Från bekväm svensk vardag till extremt primitivt stamliv på andra sidan jordklotet”.
I tidningarna idag beskrivs det ur produktionsbolaget Eyeworks betalat människorna på plats, det vill säga de förmodat primitva stamfolken, med smulor. Hela grejen känns tokfräsch, om den varit samtida med den tid när ordet neger stod på sin höjdpunkt och människor såg på andra människor som djur. Men, vid närmare eftertanke är ju ganska många av mina medsvenskar kvar i det mentala utvecklingsstadiet.
Jag vill inte döma ut en produktion som inte visats, men det här luktar ganska unket från början. Jag ser redan uppföljaren framför mig, när SVT och Eyeworks tar några av de förmodat primitiva människorna till Stockholm och filmar dem tjugofyra timmar om dygnet. Ställer dem på display som djur.
Jag skäms. Över att bo i ett primitivt land. Där undersåtarna förmodas roa sig på det här sättet.
Lördag efter löning i Huddinge C
Familjen Welander tog sig till Huddinge C idag. Tandläkaren kollade Ellas tänder, Hanna behövde nya skor till innebandyn, vi köpte gitarrsträngar eftersom Hanna spelar gitarr i skolan och gick runt och trängdes med andra människor. Eftersom det är lönehelg och den traditionella Huddinge IK-dagen var Huddinge C fyllt av allehanda aktiviteter. En åsna, två pojkband (Sten & Stanley och EMD), glassutdelande nallar i vuxenstorlek och en lukt av popcorn.
Ungefär så här såg det ut.
Jag vs Mogi
Jag har förstått att Mogis blogg är ganska omdiskuterad. Så jag kollade upp den lite. Kanske inte riktigt var det som jag behöver, men jag är ju inte riktigt målgruppen. Det finns en ganska rolig klyfta i bloggosfären. På ena sidan de lätt förbittrade männen som skriver stora analyser om ekonomi, politik, peak oil och annat samtidigt som de tar sig själva på lite för stort allvar. Ofta helt utan inflytande. Sällan med jättemånga dagliga läsare. På den andra sidan står Mogi och hennes bloggande kollegor. Som skriver om helt andra saker. Gärna glättiga och glimrande sådana. För tiotusentals dagliga läsare.
De allvarliga snubbarna blir provocerade och börjar blogga om de inte fullt så allvarliga snubborna. Snubborna förstår inte vad snubbarna pratar om överhuvudtaget. Jag tänker inte värdera. Människor har helt olika intressen och det är väldigt bra. Mångfald är bättre än enfald. Även om budskapet kanske framstår som enfaldigt för några. Hellre tusen idioter som bloggar än en upplyst som sitter på hela sanningen.
För övrigt hade jag 183 unika besökare på min blogg idag. Mogis, hon hade väl en tiotusen. Den djupare innebörden i detta är för närvarande helt och hållet oklar.
Nojig i gristider
Började känna mig lite risig igår kväll. Vaknar med en sprängande huvudvärk och slemmigt rinnande känsla i svalget, näsan och bakom ögonen. Trött och seg. Tung i kroppen. Frågan är om vi har några förmaningar på jobbet. Jag får gå dit och kolla. Antingen blir det en långsam arbetsdag, eller så skickas jag hem.
Alla är ju liksom lite nojiga.
Uppdatering: Jag fick inte vara på jobbet. Eller rättare sagt, det var bättre om jag jobbade hemma. Så jag ligger hemma med en laptop på magen och jobbar. Hostar, snorar och har lätt feber. Känns dock inte som någon influensa. Mer som en traditionell skolstartsförkylning.
Zombies tar över snabbt
Av alla nyheter jag läst de senaste dagarna är den här allra bäst. En professor i matematik har tillsammans med ett gäng studenter räknat ut hur snabbt zombies kan sprida sig. Jag talar inte mattespråket, men rekommenderar dig som eventuellt gör det att läsa deras slutsatser.
Jag kan mest konstatera att de verkar ha räknat ut det jag redan visste: Om vi inte tar hand om zombiesarna hårt och skoninglöst så fort de visar sig, kommer vi alla dö.
Och det har jag lärt mig utan att kunna mattespråket. Även vi humanister kan komma fram till viktiga saker.
Och så lite SAAB
Skriverierna och analyserna om SAAB:s öde är väldigt underhållande. Sällan har så många skrivit så mycket om något så litet och gjort det hela så stort. Analysen är ju egentligen rätt enkel:
SAAB tillverkar och marknadsför produkter som nästan ingen vill köpa.
Spelar liksom ingen roll om Joakim von Koenigsegg eller Joakim von Anka äger företaget. Spelar ingen roll hur okej fack eller politiska populister tycker att det är att företaget tillverkar bilar som står osålda. Så länge fackets medlemmar får lön. Tillgången är god, efterfrågan låg. Företaget har inte varit lönsamt på… länge. Vilken person, med logiskt tänkande, skulle investera enorma summor pengar i ett sånt företag?
Du? Jag?
Den som kräver att staten ska gå in med pengar tycker att det är du och jag som ska investera. Eftersom ingen vill göra det frivilligt kan ju alla skattebetalare stå för risktagandet, liksom. Den som tycker det borde kanske läsa på lite om planekonomi och fundera om på det inte vore lika bra att investera i en skrivmaskinsfabrik. Eller ta upp tillverkningen av ABC-datorer.
Och slanta upp pengarna själv.
Våldtäkt ett etikettsbrott?
OK, mina tankar kring Rolf Hillegren formuleras i en fråga: Är den slutliga lösningen på problemet med att kvinnor som utsätts för våldtäkt och andra övergrepp den att en jurist som skriver vad han tänker tvingas lämna sitt jobb, samtidigt som det känns som att historien visar att det han säger redan mer eller mindre är praxis?
Jag kan på inga sätt sympatisera med Hillegrens formuleringar. Men, tror det är ganska kontraproduktivt att lägga all energi på honom som person. Kanske borde alla ta ett djupt andetag och fundera på varför det blev så här. Den formliga storm av arga, provocerande och känslomässiga blogginlägg och twitterkommentarer som idag likt en lynchmobb kräver en persons huvud lär inte förändra en mångårig knasutvecklad lagstiftning och tolkning.
Gör om, gör rätt. Vilken är problemets kärna? Knappast EN persons tankar.
Att göra affärer 2009
Rolig grej i tidningarna nu på morgonen. Rubrikerna basunerar ut att SAAB-affären är klar. GM och Koenigsegg Group är överens. Det enda som fattas är tre miljarder. Och det är pengar som bygger på att vi skattebetalare kliver in i affären.
Så här kan man göra affärer 2009. Och i enlighet med det vill jag själv gå ut med nyheten att jag har blivit miljardär. Det enda som fattas är att någon ger mig pengarna.
Kontakta mig så gör vi upp detaljerna.
En jobbigt bra film
Igår kväll såg Camilla och jag en riktigt bra film. En jobbig film. En obehaglig film. Incendiary heter den (Blown Apart på svenska av nån anledning), en brittisk berättelse om den unga mamman som förlorar sitt lilla barn och sin man i ett terrordåd som hon ser på teve samtidigt som hon ligger med grannen. Michelle Williams som spelar huvudrollen var fantastisk. Ewan McGregor var bra som alltid. Även Matthew McFadyen (Spooks) gjorde en bländande biroll.
En film om mörka och smärtsamma mänskliga känslor. Sorg, chock, ånger, ångest, vilsenhet. Med oväntat små gester. Den grävde en grop i min mage.