Började känna mig lite risig igår kväll. Vaknar med en sprängande huvudvärk och slemmigt rinnande känsla i svalget, näsan och bakom ögonen. Trött och seg. Tung i kroppen. Frågan är om vi har några förmaningar på jobbet. Jag får gå dit och kolla. Antingen blir det en långsam arbetsdag, eller så skickas jag hem.
Alla är ju liksom lite nojiga.
Uppdatering: Jag fick inte vara på jobbet. Eller rättare sagt, det var bättre om jag jobbade hemma. Så jag ligger hemma med en laptop på magen och jobbar. Hostar, snorar och har lätt feber. Känns dock inte som någon influensa. Mer som en traditionell skolstartsförkylning.
Zombies tar över snabbt
Av alla nyheter jag läst de senaste dagarna är den här allra bäst. En professor i matematik har tillsammans med ett gäng studenter räknat ut hur snabbt zombies kan sprida sig. Jag talar inte mattespråket, men rekommenderar dig som eventuellt gör det att läsa deras slutsatser.
Jag kan mest konstatera att de verkar ha räknat ut det jag redan visste: Om vi inte tar hand om zombiesarna hårt och skoninglöst så fort de visar sig, kommer vi alla dö.
Och det har jag lärt mig utan att kunna mattespråket. Även vi humanister kan komma fram till viktiga saker.
Och så lite SAAB
Skriverierna och analyserna om SAAB:s öde är väldigt underhållande. Sällan har så många skrivit så mycket om något så litet och gjort det hela så stort. Analysen är ju egentligen rätt enkel:
SAAB tillverkar och marknadsför produkter som nästan ingen vill köpa.
Spelar liksom ingen roll om Joakim von Koenigsegg eller Joakim von Anka äger företaget. Spelar ingen roll hur okej fack eller politiska populister tycker att det är att företaget tillverkar bilar som står osålda. Så länge fackets medlemmar får lön. Tillgången är god, efterfrågan låg. Företaget har inte varit lönsamt på… länge. Vilken person, med logiskt tänkande, skulle investera enorma summor pengar i ett sånt företag?
Du? Jag?
Den som kräver att staten ska gå in med pengar tycker att det är du och jag som ska investera. Eftersom ingen vill göra det frivilligt kan ju alla skattebetalare stå för risktagandet, liksom. Den som tycker det borde kanske läsa på lite om planekonomi och fundera om på det inte vore lika bra att investera i en skrivmaskinsfabrik. Eller ta upp tillverkningen av ABC-datorer.
Och slanta upp pengarna själv.
Våldtäkt ett etikettsbrott?
OK, mina tankar kring Rolf Hillegren formuleras i en fråga: Är den slutliga lösningen på problemet med att kvinnor som utsätts för våldtäkt och andra övergrepp den att en jurist som skriver vad han tänker tvingas lämna sitt jobb, samtidigt som det känns som att historien visar att det han säger redan mer eller mindre är praxis?
Jag kan på inga sätt sympatisera med Hillegrens formuleringar. Men, tror det är ganska kontraproduktivt att lägga all energi på honom som person. Kanske borde alla ta ett djupt andetag och fundera på varför det blev så här. Den formliga storm av arga, provocerande och känslomässiga blogginlägg och twitterkommentarer som idag likt en lynchmobb kräver en persons huvud lär inte förändra en mångårig knasutvecklad lagstiftning och tolkning.
Gör om, gör rätt. Vilken är problemets kärna? Knappast EN persons tankar.
Att göra affärer 2009
Rolig grej i tidningarna nu på morgonen. Rubrikerna basunerar ut att SAAB-affären är klar. GM och Koenigsegg Group är överens. Det enda som fattas är tre miljarder. Och det är pengar som bygger på att vi skattebetalare kliver in i affären.
Så här kan man göra affärer 2009. Och i enlighet med det vill jag själv gå ut med nyheten att jag har blivit miljardär. Det enda som fattas är att någon ger mig pengarna.
Kontakta mig så gör vi upp detaljerna.
En jobbigt bra film
Igår kväll såg Camilla och jag en riktigt bra film. En jobbig film. En obehaglig film. Incendiary heter den (Blown Apart på svenska av nån anledning), en brittisk berättelse om den unga mamman som förlorar sitt lilla barn och sin man i ett terrordåd som hon ser på teve samtidigt som hon ligger med grannen. Michelle Williams som spelar huvudrollen var fantastisk. Ewan McGregor var bra som alltid. Även Matthew McFadyen (Spooks) gjorde en bländande biroll.
En film om mörka och smärtsamma mänskliga känslor. Sorg, chock, ånger, ångest, vilsenhet. Med oväntat små gester. Den grävde en grop i min mage.
Kärlek, hur fan gör man?
Jag gör min sedvanliga ledighetsritual. Går igenom nyhetswebbar, forum och bloggar på förmiddagen. Inget nytt. Men, mitt i allt tramsande, intetsägande, oroliga och konserverande hittar jag en artikel som skapar en känsla. En intervju med Bob Hansson i SvD som en del av deras serier om manliga bekännelser. För mig som alltid varit lite hemligt förtjust i Bob och hans uttryck leder artikeln mig vidare till bloggen Kärlek, hur fan gör man? – som hänger ihop med boken med samma titel. Skriven av Bob Hansson.
Efter att ha läst den en stund lägger jag den på min länklista. Nu måste jag ta moppen till bokhandeln och köpa boken.
Stort avsked
Idag är det avtackning här i Kiel. För en svensk man som lämnar Kiel. En avtackning som sänds direkt på Eurosport här. Det handlar om Stefan Lövgren som de senaste tio åren spelat handboll i världens kanske bästa lag, THW Kiel. Nu tackar kaptenen för sig och flyttar tillbaka till Sverige. Med buller och bång.
Jag missar festen och sätter mig tillsammans med Ella lite diskret i bilen om ett par timmar för att ta oss de hundrafyra milen norrut.
Bensin-Jesus Collin predikar
Kan inte låta bli att reflektera lite över Robert Collins lilla inlägg i dagens Aftonblad. Han är lite upprörd över att svenskarna köper att fler miljöbilar nämligen. I början av hans text står följande:
Är bensinen slut som bilbränsle?
Som många hävdar.
Nej, inte alls.
Alla sådana påståenden grundas antingen på okunnighet eller så handlar det om religiöst fundamentalistiska partsinlagor.
Frågan är om det inte är Collin som är ute och cyklar i sin hjärnas oändliga irrgångar här. För inte kan väl ens denna knaskonservativa bilaktivist tro på allvar att svenska bilar kommer gå på bensin om femtio år. När oljan är slut eller finns i så små mängder att priserna är så höga att endast de allra rikaste företagen eller nationerna har råd att köpa den.
Släpp sargen. Släpp oljan. Etanolen är inte nirvana. Inte ens biogasen. Men de är iallafall steg på vägen mot att ställa om en ohållbar teknisk lösning för något så primitivt som att frakta runt människor från en plats till en annan.
Det finns inte tillräckligt med olja kvar på planeten för att det Collin skriver ska kunna hända. Vad han grundar sin text på vet jag inte riktigt. Men, det skulle kunna vara okunnighet. Eller kanske religiöst fundamentalistiska partsinlagor.
Boktips: Hej, mitt namn var Elton Persson
Har legat länge på nätterna och läst Martin Svenssons roman ”Hej, mitt namn var Elton Persson” de två senaste dygnen. Roman, eller kanske självbiografi. Vad vet jag? Men saken är den att jag berördes av hans berättelse. Inte minst för att jag kände igen mig lite för mycket i de mörka känslor han beskriver.
Martin Svensson är en ganska avskydd person. Slentrianmässigt sågas allt han gör. Jag vill då passa på att utmana den som är skeptisk att läsa den här boken. Lyssna gärna på Nina Rochelle samtidigt så blir bilden ännu tydligare. Det här är en kille som har saker att säga. Som varit med om en hel del. Samtidigt är det en klockren skildring av låtsaslivet som många av människorna i min stad lever. Lite lätt ångestskapande.
En väldigt bra bok för sömnlösa småtimmar.