fredrik welander i ett långt samtal
Tillbaka på Dalaplan. I sällskap med lilla barnet. Vi har varit på lägenhetsvisning (superfin lägenhet som var ganska perfekt, men som vi inte kommer att bo i någonsin), fikat på sunkhak och inhandlat baslivsmedel på Willys. Det är skönt att vara här ett par dagar.
Det drar. Sportlov i Örebro. Lilla barnet och jag måste iväg. Imorgon tar vi tåget söderut för Malmö, lägenhetsvisning vid Dalaplan och AirBNB. Banken har redan sagt nej, men eftersom jag har sagt ja så åker vi ändå. Vi måste undersöka framtiden. Även om den inte kommer imorgon. Åtminstone inte på Dalaplan.
Det är dags att levla tankarna. Så att de kan bli verklighet någongång.
På väg norrut igen efter fina dagar i Köpenhamn och Malmö. Det är så tydligt att jag måste leva här nån gång innan jag dör. Här finns det flera som tänker och gör som jag. Här finns det ett hav. Här är det närmare civilisationen. Extra fint har det varit att mitt stora barn ville hänga med mig under helgen. Åker tillbaka till Örebro inspirerad och med en fin känsla i magen. Och nu längtar jag intensivt efter Någon.
Åkte bort. Kom hem. Eller hur det nu är. På tåget till Malmö skrev jag ned några ord. En början på ett litet tal jag ska hålla. Några ord om att hitta hem. Vad är hemma? Var är hemma? När jag kommer hit till Malmö så känns det allt mer som att det är hemma. Jag vill att det ska bli så i framtiden. Trivs här.
Under tiden är hemma någonannanstans. På en väldigt speciell plats. Bredvid Någon.
Heldag med Four PR i Köpenhamn. Viktiga samtal och planering. Började med 6 kilometers löpning före frukost. Ett par kilometers promenad till lunch. Som för övrigt ledde till ett fint samtal med en entreprenör från USA med en levande story. På kvällen middag på förstklassiga Paté Paté och sedan cocktails på ställe som var coolare än jag. Förstås avslut i hotellbaren.
En bra dag. Nya mål för framtiden. Som tar mig närmare ett annat utgångsläge. Närmare hem.
Nån gång blir det Malmö. Står i bostadskön och har börjat Hemnet-punda. Kvadratmeterpriserna är intressanta. Det skiljer sig kraftigt mellan olika områden. Googlar Dalaplan. Där är priserna lägre.
Kanske beror det på att det varit mord och våldtäkter i området. Kanske på fördomar. Troligen en kombination.
Kanske är det tunneln? Well, det kan åtminstone inte vara det här bandets fel. De svänger ju finfint.
Någon och jag åkte till Malmö en helg. Det var fint. Viktiga samtal som skavde till ibland. Sköna promenader, mat och prat med vänner. Det här här framtiden finns. På en plats där mångfald är på riktigt och där det byggs en stad för människor. Jag känner mig hemma här, inte i den kalla stad jag lever i. Här finns liv, hav och människor som gör att jag känner mig lite mindre som ett UFO. Och så den där närheten till Tyskland och Europa. Köpenhamn på andra sidan sundet.
Den är inom räckhåll. Men, inte nu. Högst troligen aldrig. Om jag inte väljer att ta steget själv fullt ut någon gång. Rötterna som är nedkörda i den tjälskadade och utarmade jorden i Närke har grävt sig för djupt.
Men, jag ska spara ihop pengar. Försöka skaffa ett bo här också. För andra stunder. För framtiden ligger här. Söderut.
