När Hanna ger sitt allt och kämpar blir jag stolt. Alldeles varm inombords och det känns som att min kropp är omgiven av en kontur i neon som blinkar ”Det där är min dotter!!!”. Då växer jag. I eftermiddagens match var det så. Då är jag övertygad om att hon kommer spela i landslaget en dag, minst. Sveriges alltså, för i mitt är hon redan en lysande stjärna.
Åtta steg för en hållbar man
Jag väger trettio kilo för mycket. Har för höga blodfetter. Stressar i vardagen. Engagerar mig i saker jag inte kan förändra eller påverka och glömmer att göra det i det borde vara viktigast. Jag är en ganska vanlig man. En sorglig stackare på väg till kardiologen, familjerådgivaren och terapeuten. Två av dem känner jag sen tidigare.
2009 tänker jag slänga det här manuset och skriva ett nytt. Sista chansen att reclaima mig själv innan det är för sent. 2009 blir starten. Jag har satt upp åtta steg jag behöver ta för att bli en hållbar man. Jag vill ta dem. Men på ett långsiktigt sätt. Därför kommer jag redovisa hur det gått i slutet av året. Troligen också under resans gång.
Ella om dricka
Vid matbordet ikväll:
– Mamma
– Ja?
– Om man blandar ost och vatten… då får man ostdricka.
– Usch
– Nej, gott.
En ny start
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och jag ska köpa saker varje dag
Så många som mitt lilla barn vill ha
Och skrika ska mitt lilla barn få göra
För skrik tycker jag om att höra
Och bråka hela dagarna
Skrämma kor i hagarna
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten
Idag har Jojje Wadenius gjort världens finaste låt. Eller han gjorde den för länge sen, men just idag är den världens finaste.
Nyår i stillhet
Jag tänker tillbringa timmarna från nu och fram till nästa år i stillhet tillsammans med några av världens bästa människor. Vi sitter hemma hos oss och tar det lugnt, ska laga god mat och bara vara. Stänger av telefonen och ber att få hänvisa till det här inlägget istället.
2009 kommer i min värld bli omställningens år. Jag ska göra vad jag kan för att bli en hållbar människa. Det kommer innebära vissa förändringar i min livsstil som handlar om hälsa, konsumtion, ekonomi, ekologi och inställning. Om ett år vill jag kunna visa för mig själv att jag tagit några nödvändiga steg för att leva ett hållbart liv. Dessa steg kommer jag redovisa och följa upp här vad det lider.
Jag vill önska dig ett Gott Nytt År. Det kommer gå upp. Det kommer gå ned. I själva verket är det inget konstigt, dramatiskt eller ens högtidligt. Men vi kan väl göra vad vi kan för att se till att det blir så gott som möjligt.
Glöm förresten inte att fyrverkerier är en dålig grej. En riktigt dålig grej som karmapolisen noterat. Störande, miljöförstörande och kontraproduktivt. Om du vill fira med dylika aktiviteter har jag två bättre alternativ:
- Lägg den summa pengar du tänkt spendera på fyrverkier i en metallbehållare och tänd eld på dem.
- Skicka upp en asiatisk rispapperslykta iställer och skriv ett vänligt budskap på den.
Frid och fred på oss alla.
Glädjetårar
För en stund sen satt jag i bilen och grät under ett telefonsamtal. Tårar av glädje och tacksamhet. Just nu är det lite för privat men kanske kan jag beskriva varför senare. Känner bara att jag måste notera att de här tårarna var de skönaste och mest renande på evigheter.
Bråddjupt är också bra
Världens kanske bästa musikscen från film: El Tango de Roxanne från Moulin Rouge.
Slutscenen från Hair, när fel kille dör.
Banalt kan vara bäst
Ikväll såg jag och Camilla en dokumentär om inspelningen av Mamma Mia! Jag blev sugen att se filmen igen, så vi gjorde det. Här är mina tre favoritscener:
Brudparet i sin enda kärleksscen. Bäst är snubbarna på bryggan. Värlsklass. Som om jag och mina bröder fått regissera.
Meryl Streep gör mitt i all banalitet The Winner Takes it All till världens vackraste separationsvisa.
Och här får jag erkänna att det kom en liten tår. Jag börjar tänka på mina barn och sen är det kört.
I det här inlägget prisade jag tre scener ur Mamma Mia! och länkade till YouTube-klipp av dessa. Men det visar sig att de som äger rättigheterna till filmen inte vill låta dig eller mig se scenerna för sig själva. Alltså springer du iväg och köper filmen, eller skiter i det. Jag skulle skita i det eftersom filmbolaget verkar vara styrt av idioter. Filmen är bra, men tro inte att du själv får bestämma på vilket sätt du vill lära känna den.
Juldagstempo
Började dagen med att sova gott och länge. Lång frukost och lite mer segodego. Fortsatt upptäckande av gamla skivor som inte spelats på femton år. Sen har jag hjälpt Camilla med att göra i ordning den Mac Book hon fick i återanvändningsjulklapp av min mamma igår. Uppgraderade OS:t från Tigern till Leoparden (fikonspråk för mac:are) och installerade NeoOffice, Firefox och lite annat livsviktigt.
Hanna fick myror i brallorna rätt snabbt och har en kompis här nu. Camilla och jag hann ta med Ella ut på en promenad just när mörkret föll.
Allt som allt är rätt skön dag.
Julaftonens bilder
Efter en lång skön och lugn morgon tar vi oss över till min mamma. Hon har satt samman en alldeles lagom ofrossig lunch som smakar mums. Ägghalvor, prinskorv, köttbullar, skinka, senap, potatis och gott hembakat bröd. Jag sköljer med julmust.
Ella gör upprepade inspektioner av julgranen och de klappar som ligger under den.
Sen kommer Kalle och hans vänner.
Jag sover gott till Kalle och vaknar lagom till att Magnus, Sara och Lo gör oss sällskap. Till Ellas stora glädje betyder det att det är dags att öppna klapparna.
Om jag inte visste bättre skulle jag känna att det vore trevligt att bli pappa en gång till.
Ella får en hel låda Bratz-dockor och tillbehör som Hanna fått av sina kompisar. En mycket bra återanvändningsklapp.
Lilla Lo är vaken mest hela tiden och småpratar med oss andra. Sötast idag.
Hanna har börjat uppskatta givandet lika mycket som fåandet.
Lo sötar sig lite till.
Tomten har gett Camilla och mig en ny väckarklocka. Jag testar den, ingen verkar gilla den.
När klapparna är öppnade bjuder min mamma och Hanna på en kort men intensiv julkonsert. Sen fyller vi på med lite mer mat innan det är dags att slappa lite till.
När kvällen kommit och vi åkt tillbaka hem packar jag upp den skivspelare jag fått och börjar spela några gamla vinyler som inte sett dagens ljus på femton år. Sen slötittar vi på teven. Julafton är slut, barnen är nöjda, glada och trötta. Vi också.