Här och nu


Jag har träffat Någon. En människa jag vill vara med, dela allt med. Vi har kämpat och gått sönder, men också älskat och läkt. Hon är någon jag kan sova gott tillsammans med. Som jag kan skratta med, svettas med och sitta och lyssna på i timmar. Hon är vacker som en dröm och alla klyschor om att drunkna i någons ögon har nu blivit sanna. När hon ligger på min axel slår mitt hjärta långsamt och hårt. Jag älskar henne. I varenda liten cell.
Någon gång i en framtid ska vi vila ut tillsammans. Ungefär så här som Rikard Wolff sjunger i Här och nu:

Det ljusnar över taken
En ny dag tornar in
Hela natten låg jag vaken
Med min dröm i mörkret bredvid din
Vi har ingen tid att passa
Inget tåg jag måste hinna med
Och du andas stilla under täcket
Och jag tittar ut i morgonen och jag ser
Allt jag önskat är här och nu
Det här rummet är världen nu
Livet hittar hem till slut
Och hem är här och nu
Tänk varje litet felsteg
Tänk varje katastrof
Varenda dåligt val jag gjorde
Tog mig lite närmare ändå
Nu slocknar sista stjärnan
Två små moln, det blir nog fint idag
Och du vänder dig och du har vaknat
Du ser på mig och allt är bra, du och jag
Allt jag önskat är här och nu
Det här rummet är världen nu
Livet hittade hem till slut
Och hem är här och nu
Jag ska kasta mina minnen
Sopa bort de spår som ledde hit
Jag ser dagens första plan lyfta mot solen
Och aldrig har det känts så lätt
Jag är fri
Allt jag önskat är här och nu
Det här rummet är världen nu
Livet hittade hem till slut
För allt jag önskat är här och nu
Den här stunden är världen nu
Livet hittade hem till slut
Och hem är här och nu


Vi har varit hemma. Korta vackra stunder. Och jag har sett oss i en framtid. Tillsammans. Istället för att kämpa mot den framtiden så ska jag göra allt jag behöver och kan för att komma dit. Kärlek är inte rationell. Världen runt oss är inte alltid rimlig. Men, jag vet åt vilket håll jag är på väg. Och jag vet vem jag är på väg till.
Här och nu.

Uttrycket


Hon har dem. Musiken. Dansen. De är hennes. Det är så vackert och när jag se henne glänsa på scen så blir jag rörd och lycklig. Det är något av det vackraste jag upplevt. När mitt lilla barn hittar uttrycket. På vägen hem genom stan sjöng vi Håkan-låtar. Det blåste kallt, men vi var båda varma och bubbliga.
Kreativitet. Att kunna uttrycka känslor med musik och dans. En gåva.



Var inte rädd


Fyllde på med nya ord idag. Där armen blir hand, strax under klockan satte jag tre viktiga ord. Från den viktigaste psalmen. Var inte rädd. Samma ord som finns på den där skavda ikonen som sitter på väggen i sovrummet jag delar med Någon. Texten skrevs av Ylva Eggehorn 1972. En av de finaste versionerna har spelats in av Anna Stadling.

Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd, i sanden finns det spår.

Gjorde lite annat också. På den arga armen. Strofer ur låtar som jag lyssnar på ofta.

Du säger livet är en gåva, jag säger livet är de nätter jag inte kan sova.
(Nina Rochelle, ”Happy, jag hatar att det är så”
Something just changed in my life
And it’s killing me
(Maxim Nucci, ”Talk to me”)
Hast du kein Herz
du musst mir meins wiedergeben
(Clueso, ”Herz”)

Dessutom. På revbenen. Gjorde ganska ont. Men fina ord. Meadows ännu osläppta alster.

Say one word and I will fall for you
Through the center of the earth for you
Let the darkness swallow me for you
Sing one word and I will fly for you
To the surface of the sun for you
Let the fire take my wings for you
I’m addicted to
All the things you do

De där orden är för det viktigaste som finns. För kärleken.
 

Mitt i livskrisen: Hej, här är Fredrik

De senaste åren.
Framförallt de senaste månaderna.
Och de tre senaste veckorna i helvetet.
Till slut brast det liksom. Det som skulle gå sönder gjorde det. Gick sönder alltså. Det viktigaste var tillräckligt starkt för att hålla. Kärleken. Nu händer något nytt. Mer ärligt. Mitt liv gick i kras och det var på tiden.
Då är det liksom lite magiskt att få vara inblandad i två olika Insights-processer med två olika arbetsgrupper. Idag fick jag den här karaktärsbeskrivningen av mig (efter ett Insights Discovery-test):

Fredrik tycker om att hålla en låg profil och har en styrka i sitt naturliga, tillmötesgående sätt. Han är kärleksfull och osjälvisk och ser kanske därför inte sin egen jagbild så klart. Han kommer inte att försöka få andra att känna sig skyldiga för att de inte svarar så som han önskar. För att kunna göra sitt bästa så föredrar han att ta reda på jobbspecifika och detaljerade instruktioner innan han påbörjar uppgiften. Han anstränger sig för att komma ihåg namn och födelsedagar och gör sitt kontor eller hem till ett trevligt ställe att arbeta på.
Fredrik tycker om att planera ordentligt och föredrar att veta varför och hur saker sker. Fredrik brukar vara väldigt observant och har ofta kusligt rätt. Man skulle kunna tro att han hade en antenn som gör att han kan upptäcka faror långt innan någon annan märkt något. Han kan vara en ganska snäll och deltagande person, men har en benägenhet att vara envis ibland. Han uppfattas som vänlig, taktfull och sympatisk. Han dras till andra människor genom sin förmåga att förstå deras behov och värderingar. Fredriks arbetsstil är en kombination av struktur och ansvar tillsammans med en klar medvetenhet om andras behov.
Om hans ansträngningar inte uppmärksammas eller man inte visar honom någon erkänsla kan det leda till att han känner sig nedslagen eftersom hans självkänsla bygger på respons. Psykologi, rådgivning och undervisning är områden som torde vara av stort intresse för honom oavsett hans befattning. Han är duktig på att ta sig an andras bekymmer. Han uppskattar troligen mest ett lågmält men ärligt uppskattande ord. Fredrik visar stark lojalitet till sina underordnade.
Fredrik är sympatisk, visar stor inlevelse och är mycket älskvärd. Fredrik uppfattas av andra som mild, vänlig och tillmötesgående. Han försöker leva så att varje stund blir en personlig erfarenhet som ger honom tillfredsställelse. Fredrik är samvetsgrann och ansvarsfull och trivs med att vara behövd av andra. Han tycker om system och ordning utan många överraskningar samt att arbeta i en miljö där han känner sig säker. Han vill gärna hinna bearbeta en erfarenhet först utan att känna sig pressad att gå in i nästa. Ett av hans särdrag är att han hushåller med sin energi. Fredrik är mån om traditioner och han respekterar dem noga. Han har en förmåga att dribbla med reglerna, särskilt om de strider mot hans värderingar. Han har en förmåga att finnas där när han behövs och ger då en känsla av lugn och styrka till människor som har behov av det i den situation de befinner sig.
Kontakten med andra
Fredriks oro för att människor i hans omgivning inte skall må bra gör honom speciellt lyhörd för andras behov. Fredrik har ett osedvanligt engagerat sätt att ge support genom att jobba i bakgrunden med alla de praktiska saker som kräver omtanke och ansvarskänsla. Hans främsta önskan är att kunna hjälpa andra. Fredrik vill generellt sett inte gå i konflikt med andra människor utan i stället vara förstående och förlåtande. Han tar sig an andras problem även om det sliter på honom känslomässigt.
Fredrik ses som vänlig och omtänksam men han behåller många av sina personliga ideal och värderingar för sig själv. Han är en individualist och mycket självständig, även om det inte alltid framgår så tydligt beroende på hans önskan att upprätthålla varma och goda relationer. Finansiella framgångar är inte det som betyder mest för honom. Fredrik är uppmärksam på andras känslor och intressen och kommer bra överens även med mera komplexa eller ”svåra” personligheter. Han gör ofta en värdering av andra, men kan ha en litet idealiserad uppfattning om dem och deras potential. Fredrik söker relationer som ger tillväxt och utveckling. Att skapa balans, förståelse och gemensam acceptans är ett livslångt åtagande för honom. Han har starka familjeband och att hålla kontakt är en självklar sak för honom. Han har ett stort hjärta, men visar det inte förrän man känner honom väl. Han litar på sina egna konkreta erfarenheter och bygger inte på osedda händelser. Han tar människor och situationer för vad de är. Han vill inte ha rollen som utpräglad ledare utan arbetar hellre bakom kulisserna.
Beslutsprocess
Fredrik är stark och principfast i frågor där han har starka egna värderingar. Han utför också sina uppgifter enligt sin övertygelse. Han har föga behov av att imponera, kontrollera eller styra andra. Han är mån om att bibehålla sitt engagemang för sina värderingar och sitt arbete. Han vill helst ta consensusbeslut. Han fattar i regel sunda beslut gällande framtiden, men först efter en djupare fundering. Hans omtanke om andra påverkar starkt de beslut han tar.
Han kan oroa sig för mycket och i betydelsefulla långsiktiga sakfrågor kan han visa viss obeslutsamhet. Fredrik är verkligen engagerad i allt han gör. Information som är högteknologisk och fylld av fakta uppfattar han som tråkig och föga inspirerande och ger den inte sin fulla uppmärksamhet. Hans introverta läggning utgör inget hinder för att han skall komma med kritiska kommentarer. Han gör detta med stor övertygelse och intensitet. Han kan föredra att skriva om sina känslor i stället för att prata om dem.
Fredrik lyssnar gärna till andras idéer och åsikter, och accepterar dem och uppskattar dem även om de kan verka annorlunda eller till och med udda. Det är när han får andras acceptans som han utövar ett högklassigt ledarskap. Fredrik fattar bättre beslut när personer han känner delar hans värderingar. Han vill ha så lågt risktagande som möjligt när han tar beslut. Han kan komma att ändra sina beslut om det visar sig att någon kommer att påverkas negativt av dem.

Jag har kämpat mot det där. Jag har fått en del stryk. Har nya ärr på insidan av kroppen. 99 procent av det där som kom ut av testet tycker jag mig redan känna till. Plus ganska mycket mer. Men, den djupare innebörden i allt detta är ännu oklar.
Så det är nog dags att försöka upptäcka den.

Hör ihop


Det som inte fungerade gick sönder. Nu börjar något annat. Vi hör ihop. Långsamt och försiktigt. Jag älskar henne.

Över havet


En natt över havet. Lämnade hemmahamnen i Kiel. Vaknade i Göteborg. Det är kallt, grått och blåsigt. Allt är som vanligt, men ändå inte. Jag sitter på Starbucks och väntar på ett tåg. Mitt emot mig pågår en anställningsintervju. Jag lyssnar på Owe Wikström som läser sin egen bok ”Ikonen i fickan”. Ibland går dialogen från mannen som ska anställa och kvinnan som verkar vilja bli anställd igenom mina lurar. De möts inte. Pratar förbi varandra. Ingen av dem lyssnar, båda har för mycket att säga och är för ointresserade av att höra vad den andra säger. Men, jag tror inte att de märker det.
Om några timmar är jag i Örebro igen. Ska hämta en hund. Handla. Äta middag med flickorna som kallar mig pappa. Längtar efter dem.
Klev av spårvagnen några hållplatser för tidigt. För att passera några platser där det finns fina fotspår av Någon, mig och livet som aldrig riktigt fanns. Som aldrig fick chansen. Tar med mig de fina känslorna som olika minnen från de här fotspåren framkallar. På något sätt börjar en annan framtid nu.

Lämnar igen


Dags att lämna igen. När jag kom hit var det 20 grader varmt och träden var fulla av gula löv. Nu när jag åker är temperaturen halverad, det regnar och de senaste dagarna har träden valt att släppa sina löv och den allt mer tilltagande vinden har hjälpt till.
Jag vet inte om jag är Knyttet eller Mårran. Men nu fortsätter resan.
ID-kontrollerna är fortfarande skarpa mellan Tyskland och Sverige. Mitt pass och mitt körkort har bilder av en man jag var. För länge sedan. Det går knappt att känna igen mig på de där bilderna. Ett par år senare. 45 kilo lättare. Hundra år äldre ungefär. Men, jag släpptes ombord.
Den här veckan har varit lång som ett liv. Jag flydde i vrede och panik. Nu när jag reser norrut så är det inte en resa tillbaka. Det finns inte så mycket att resa tillbaka till. Ett band gick av och ett långt liv i lögn gick sönder till sist. Nu måste jag göra något annat. Samtalen med min mamma, de långa promenaderna, träden, havet och lugnet. Något fick mig att stanna upp.
Jag vill leva med mina barn. Vill kunna leva med människor jag behöver. Med Någon jag älskar. Vara behövd och kunna behöva. Därför kan jag inte vara ett hot längre. Och inte heller hotad. All aggressivitet, kamp, kramp, stress och lekar med konflikter måste upphöra. Det finns inte plats för det i mitt liv. För länge fick det vara bränslet. Högkänsligheten i mig klarade aldrig av det. Jag körde på och utplånade mig själv. Först lågintensivt i många, många år och nu senast totalt högintensivt och galet i något år.
Jag försökte vara någon annan. Kunde inget annat. Har levt genom att möta andras behov. Aldrig mina egna. Eftersom jag inte visste vilka de var. Nu anar jag vilka de är. Så jag ska tillfredsställa dem.
Jag är trött på den här ökenvandringen nu. Tar sikte mot en horisont där det inte alls är tydligt vad som väntar. Vill komma fram. Under tiden kommer jag dyka upp lite ruggig ibland. Putsar mina fjädrar. Men den där distansen vill jag inte ha. Skyddsängeln min mamma gav mig kommer jag att bära med mig.




Innehåll


 
Ska överge cirkusen
För neutral mark
För en helt ren sekund
Min själ söker uppehållstillstånd
Hos den som vågar vara fördomsfri en stund
Har nödlandat bland ursäkter
Men troligtvis bara av säkerhetsskäl
Skuldkänslorna har mist sin makt över mig
Och dom jag ville slå ihjäl
En oplanerad riktning
Ett darrhänt ögonblick jag bara måste ha
Inget där jag minns med saknad
Ingen där som vill ha mig tillbaks
Mitt namn på hennes läppar
Som enda villkor för ett liv med innehåll
En biljett till ingenting
Men en möjlighet till mig
Att färdas åt nått håll
Vill vara lika fantastiska
Som en i mängden
Hålla mig på mattan
Och känna hur den svävar
Och gräset är så grönt
Att jag tar bägge sidorna
Ska fråga vad dom arga vill prata om
Egentligen
För mig handlar det om just idag
Om hennes fingrar
Hennes röst i min telefon
Att vara någon jag står ut med
Att vara någon jag inte bara flyr ifrån
Inte samma unga man nu
Ni vet vad jag menar
Ni vet vilka ni är
Och jag ville aldrig hata er
Eller mig själv
Och jag vet att ni hör det här
Har skickat in min ansökan
Till framtiden
Hon har satt mig i rörelse
Och hon säger:
”Möjligtvis ett mindre avstånd
Mellan dig och mig
Möjligtvis ett mindre avstånd
Till förändringen
Möjligtvis…
Alltså möjligtvis.”
Och jag ska tro på henne
Tro på sånt
Som ingen vill bevisa

Jag ska någonstans

Pratar med barnen. Flickorna som kallar mig pappa. De är hundra mil norrut. Har inte hört deras röster på länge. Jag blir glad av det. Det ska gå lite mer tid, sedan reser jag de där hundra milen norrut igen. Vi längtar efter varandra. Så jag måste åka. Vi behöver varandra.
Men, hjärtat börjar slå lite fortare igen så snart vårt samtal är avslutat. Det skaver och ett litet stråk av panik passerar. Vad är det jag åker till? Varför? Vad kommer att hända när jag kommer fram? Det är så mycket jag måste göra annorlunda. Och det är så mycket jag vill ska vara annorlunda när jag kommer fram. Men, det mesta kommer inte att ha förändrats.
Jag ska andas. Försöka hitta andra vägar, samtidigt som omgivningen kommer att bjuda på ungefär samma saker. Och den här gången är inte bara mitt förhållningssätt till den där omgivningen som måste förändras. Jag måste byta omgivningen. Eller åtminstone sluta vara i sammanhang där stress, aggressivitet och kamp präglar relationerna. Där jag inte vill vara, inte passar in eller inte är välkommen.
En röst inne i mig säger: Åk inte. Du är hemma här. Bland människor som bryr sig om dig. Vid havet. Bland ekarna och bokarna, fälten och det fria synfältet.
Jag kan inte lita på något som inte hänt än. Det är en av de stora utmaningarna. Men, det är flickorna jag just pratade med som är själva anledningen. Till att jag behöver göra den där resan. Det är det behovet, hos både dem och mig, som måste vara utgångspunkten nu. De där eviga banden.
Kärleken? Den också. Jag hoppas och vill tro på den. Behöver den. Men, jag har ingen aning om hur den ska få plats. Det finns fortfarande krafter som försöker kväva den. Inifrån och utifrån. Och den har blivit ganska sargad nu. Det bandet gick av. Nu måste det vävas ett nytt.

På en patetisk flykt

Jag står inte ut med känslorna. Står inte med tanken på att vara kvar i Örebro och trampa runt i samma fotspår. Att hela tiden konfronteras med den helt vidriga känslan av att stå bredvid och titta på mitt livs stora kärlek, och samtidigt veta att den är enkelriktad.
Jag försöker att ta mig hem till min mamma. För att få gå sönder utan att behöva tänka på konsekvenserna. Känslorna river och sliter i mig. Jag har flytt med en vrede som är starkare än något jag känt tidigare. Samtidigt är jag mindre än någonsin, ledsen och väldigt rädd.
Jag sitter på fingrarna för att inte skriva saker jag inte borde skriva. Men, det finns ord som måste ut. Så nu kommer det att komma några inlägg som kanske inte är så smickrande för mig. Det är ju iofs den här bloggen fylld av till brädden, så det kanske inte gör så stor skillnad.
Men nån slags disclaimer är detta. Jag är mitt i ett sammanbrott. Det jag skriver nu är tänkt för mig själv. För att jag inte bara ska lägga mig ned och ge upp.