Sitter ett tåg österut. Ska gå av i Flemingsberg om en timme eller så. Det har gått månader sedan jag åkte tåg senast. För det är ju den våren. Utanför är försommarlandskapet väldigt vackert. Jag vill liksom kliva ut genom rutan och bara gå.
Omstart, Värmland och Skåne
Haveri. Tänker på avståndet och åker till stugan. Vilda och jag. Tystnad. Tankar. Känslor. Hur startar en om något som verkar svårt att starta om? Är det dags nu att ta klivet söderut, och bara ta emot det som kan komma av det beslutet? Försöker stanna upp. Andas. Öppnar dörren till skogen. Den kalla morgonluften är klar. Stannar upp i den klarheten en stund. Tänker på avståndet.
Hanna och jag och Hjälmaren
Hanna och jag tog oss ut till Vena och Hjälmaren. Jag filmade henne när hon flög med drönare. Allt till en liten produktion vi ska göra inför en utbildning. En vacker plats, en vacker kväll.
Von oben i Östra Värmland
Hanna flyger och filmar. Vilda och jag går. Karantänpåsken 2020. Östra Värmland.
En vecka
Saker som kan hända under en vecka? Hämta hem en mamma från Tyskland, viruskaosa rent allmänt, jobba och o-jobba samtidigt, göra bokslut, slipa golv i stuga och fundera över hur framtiden egentligen ska bli. Måla golv i stuga.
Allt flyter. Ungefär som vanligt.
Ut på hämtning
Ligger på hotellrum. Isolerad. Försöker fåfängt hålla mig undan den här smittan. Styr mot Tyskland imorgon för att hämta hem min mamma. Som flyttar tillbaka till Örebro. Vi hade inte räknat med det här viruset. Nu blir resan lite onödigt spännande.
Ett hav i en sjö
Fick tid över. Vi tog oss till ett hav i en sjö. Utanför Karlstad. På en sydspets. Där gick det att andas. Vänern. Älska.
Steriliserad man fortsätter tjata
Fick berätta lite om min sterilisering i veckans Kropp & Själ i P1. Upprepade ungefär det jag berättat tidigare.
Fastan har börjat
Gick till kyrkan. På mässa. Fick ett kors i pannan av en präst. Aska. På askonsdagen. En fördjupning. Det är dags att bejaka det där. De stora frågorna och att det faktiskt går att hitta gemenskap med andra människor i dem.
Så här blir min första fasta:
- Veganskt liv (slut med ägg och ost alltså)
- Ingen tobak (kanske den största uppoffringen)
- Ingen konsumtion av annat än livsmedel
- Inga resor som kräver koldioxidutsläpp
- Inget hetsätande av information/kommunikation (mindre nyhetsflöden, inga sociala medier)
- Aktivt söka upp gemenskap i detta istället för att slentrianmässigt söka ensamheten
- Meditera
- Fortsätta att utforska tron
Det här om radikaliseringen
Just nu i radikaliseringsprocessen:
Funderar på hur jag ska fasta.
Eftersom klimatfastan i sig är något jag gör hela tiden så räcker den inte för att skapa den där skavande känslan av att något fattas. Själva fastan alltså. Tankarna går just nu i avstå från nikotin, sociala medier, ALLA animaliska produkter (ägg, ost, godis m.m.) och icke genomtänkt konsumtion av film, musik och åsikter. Stänga av flödet av inkommande för att helt vara uppsökande istället.
Upptäcker tron.
Vintermånaderna har varit välfyllda av jobbiga känslor. Ungefär som vanligt. Konflikter i den viktigaste relationen, känslan av ensamhet och otillräcklighet, oron för barnet och en allmänt skavande känsla av saknad. In från sidan kom meditationen och yogan som jag nu uppenbart är redo för. Det har skapat en tydlig insikt om att eftertanke och tro är väldigt viktigt. Har också närmat mig frågan om min egen kristna tro och ser hur det mesta hänger ihop. Jo, människor som tror på något och delar den tron med varandra gör bra saker tillsammans och för andra. Min tro är just det där. Kärleken till och mellan människor. Jag hittar den inom mig genom meditationen. Den ger mig tid att känna något annat och att respondera i lugn istället för att hetsigt reagera hela tiden. Men den finns också i kyrkan, där snälla människor delar bra saker med varandra. Det känns fint. Ingen dom, inga ifrågasättanden, men väldigt mycket lyssnande. Ungefär som jag vill leva och vara.
Införskaffar zafu och yogamatta.
För att kunna sitta i zazen och meditera behövs en bra zafu (medidationskudde) och en yogamatta. Dessa är nu beställda. Försöker att att inte hetstänka kring detta.
Håller jag på att bli galen? Nope. Snarare o-galen. Känner mig lugnare än på mycket länge.