I det vackra vädret (september har varit solens månad) tar vi med oss barnen på en promenad till Coop för att köpa ingredienser till den thai-middag jag ska svänga ihop senare (kycklingspett, jordnötssås + kyckling i rödcurry). Hanna skejtar och Ella cyklar, med mamma eller pappa hängandes efter i en pinne. Hon håller fortfarande på att lära sig, ju. Solen skiner över gula och gröna löv, hantverkarpickuper, nybyggda trähus i funkisstil och tanter och farbröder och hundar.
Medelklass är grejen där jag bor.
Lördag efter löning i Huddinge C
Familjen Welander tog sig till Huddinge C idag. Tandläkaren kollade Ellas tänder, Hanna behövde nya skor till innebandyn, vi köpte gitarrsträngar eftersom Hanna spelar gitarr i skolan och gick runt och trängdes med andra människor. Eftersom det är lönehelg och den traditionella Huddinge IK-dagen var Huddinge C fyllt av allehanda aktiviteter. En åsna, två pojkband (Sten & Stanley och EMD), glassutdelande nallar i vuxenstorlek och en lukt av popcorn.
Ungefär så här såg det ut.
Personliga Persson
Ikväll såg jag Perssons Pack. Tio minuter hemifrån, i Stortorpsparken som ligger ett par snedsteg från Trångsunds Centrum. Här, mitt i vad som kändes som ett folkparksmuseum, spelade Persson och hans band på den lilla dansbanan inför en sittande publik. Mycket tretakt och lugnt tempo blev det. Duggregnet utanför ramade in upplevelsen på ett behagligt sätt. Perssons bitterljuva sånger landade kanske lite annorlunda än de brukar.
För kvällens publik var inte den vanliga. Inte sönderdruckna och kärlekstörstande män som med tårar i ögonen skrålar med i de bittra balladerna. Ikväll var det en bredare publik, från små människor som knappt börjat livet till de som är på väg att avsluta det.
En mycket skönare kväll än jag trodde. Bilder finns här. På en man som alldeles för få känner till.
Godmorgon vardag
Klockan är strax efter sju. Frukosten är avklarad. Mina måste-saker till jobbet ska letas fram. Ellas måste-saker till dagis också. Om en timme sätter vi oss på moppen och åker dit. Sen till Flemingsberg för att Hanna ska på ett läkarbesök och en annan grej. Räknar med att kliva in på jobbet med min matlåda vid lunch.
Sen är det bara att åka med.
Jag har flyttat till landet
Efter åtta och ett halvt år slår det mig. Varför bussen går så sällan. Varför ingen skottar när det snöar. Varför telefoni och internet bara funkar när det är vindstilla och soligt. Varför det aldrig kommer någon post på fredagar. Varför det inte finns något postkontor. Varför avstånden är så långa. Varför allting kostar så mycket mer. Varför så många tycker att samhället är bra som det är utan nya människor och nya tankar.
Jag har flyttat till landet.
Emil eller Persson?
På tisdag, 18 augusti, arrangeras två finfina evenemang jag vill besöka. Perssons Pack spelar i Stortorpsparken i Huddinge och världens bästa Emil Jensen ställer sig på scen i Vita Bergen. Bägge evenemang är dessutom gratis. Jag vill se bägge. Har sett Persson några gånger fler än Emil. Är villrådig.
Någon som vill följa med? Och vara med om att fatta beslutet?
På bio
Camilla, Ella och jag gick och såg Ice Age 3 idag. Bitvis mycket rolig film. Jag noterar också att Heron City är ett praktexempel på varför monopol är något dåligt. När Heron City öppnade för åtta år sedan var det en ny biografaktör som gjorde ett försök i Sverige, AMC, genom att bygga Nordens största biograf. Företaget drev den strålande. Rent och fräscht. Hög kvalitet på det mesta. Utom en sak, Bonnierägda SF:s monopol gjorde att AMC bara kunde visa smala filmer som SF valde att inte visa på sina biografer. Det gick inte ihop sig och till slut sålde AMC anläggningen till SF som nu driver Filstaden Heron City.
Och nu när de haft några år på sig har de lyckats sunka ned anläggningen till normal SF-standard och infört sina egna rätt lusiga rutiner. Så nu fungerar inte toaletter längre, det ligger skräp överallt och Heron Citys bio känns väldigt svensk.
SF:s monopol förstör svensk bio. Så ser det ut i min värld.
Femtio år senare
Nån gång 1959 grävde någon ned en kabel här. Den skulle förse huset med ström. Femtio år senare har den kabeln gjort sitt och elbolaget konstaterat att det kommer behövas grävas när en ny och fin kabel ska ersätta den uttjänta. Under tiden får en provisorisk gul orm ringla sig från elskåpet till huset så att familjen som bor där ska slippa oroa sig över återkommande spänningsfall.
De av Vattenfall utsända teknikerna fick mig lugn och nu hoppas vi verkligen på att det kommer hålla tills de kommer tillbaka om någon månad för att gräva ned ny kabel.
Mitt i Huddinge
Ägnar dagens första stund på jobbet åt att bläddra igenom lokala tidningen/annonsbladet Mitt i Huddinge. Här finns gott om bittra människor som tagit på sig offerkappan. Vecka ut och vecka in. Mitt i Huddinge kanske är det bästa sättet att hålla fast vid bilden av Huddinge som en tragisk sovstad/förort fylld av trasiga människor. Några rubriker:
”Föräldrar kräver badvakt”
”Hans kamera för 8000 kom aldrig”
”Häradsvägen, ett skämt på morgonen”
”Stockholmare har otur på semestern”
OK, kamrater. Antingen ger vi upp eller så slutar vi gnälla och tar ansvar för våra egna liv. Det råkar ju vara så att vi i södra Stockholm har ganska bra förutsättningar för att leva bra.
Men, efter som ryggen alltid ska vara fri går jag in på Hemnet en snabbis och hoppas på ett mirakel.
Stockholm har blivit kallt
OK, vi har gått från trettio grader till tretton på ett par dagar. Sommar i Sverige.