Stockholm och turisterna


Var på ett seminarium om utvecklingen av Stockholms turism nu på eftermiddagen. Känner att jag måste bjuda på några fakta och en analys. Först fakta:

  • I Stockholm gjordes 9,3 miljoner kommersiella övernattningar (alltså hotell och liknande) 2007.
  • Om vi bortser från svenska turister är tyskar, britter, amerikaner och norrmän de vanligaste gästerna i Stockholm. Besökarna kommer oftast privat, men affärsresenärerna är på väg ikapp.
  • 2,6 nätter stannar genomsnittsbesökaren.
  • 1800 kronor per dygn spenderar samma genomsnittsbesökare. 36 procent på logi, 25 procent på mat och dryck och 20 procent på shopping. Resten går till transporter och andra mindre utgifter.
  • Turistnäringen i Stockholm omsatte 2007 22 miljarder kronor och sysselsatte närmare 20 000 människor.
  • Flyg är det vanligaste sättet för de utländska turisterna att ta sig till Stockholm, följt av båt.

Min analys: Stockholm har ett starkt varumärke. Åtminstone i Europa. Men när det gäller tillväxt, besökarnas upplevelser och annan rankning är vi inget annat än ett stabilt mittenlag. Dock finns det uppenbara luckor där vi i Södra Stockholm kan stå för snabb utveckling som gagnar våra kommuner, hela Stockholm och i den ekonomiska förlängningen även kungariket Sverige.
Strategin är lite för inriktad på utländska turister som reser med flyg till Stockholm. Detta kommer inte vara hållbart att kalkylera med särskilt länge till.
Jodå, jag kommer ha kul på jobbet några år till.

Dags för elbil, men det går inte?

Vi går i bilbytartankar. Av olika anledningar tycker jag att vi ska göra oss av med vår Ford Focus Flexifuel från 2006. Mest för att den känns för stor. Vi har inte behov av en sådan stor och (relativt) bränsletörstig bil. Den går förvisso på E85, men vi använder väldigt sällan hela kombinutrymmet och dragkroken.
I februari går avtalet på vår prenumerationsbil, Toyota Aygo ut, då kan vi lämna tillbaka den utan vidare åtaganden. Men, den lilla bilen känns mycket mer anpassad efter den allra största delen av våra behov. Synd bara att den går på bensin, trots att den drar väldigt lite (cirka 0,45 liter per mil).
Efter att ha kört elmoppe sex månader är jag helt övertygad om att en elbil är rätt för oss, som komplement till Toyotan. Huvudargumenten är ekologiska och ekonomiska. Det finns ett par bra alternativ på elbilar på marknaden:

Norska elbilen Think City.

Indiska elbilen Reva.

Brittiska elbilen Nice Mega City.
Alla tre med räckvidd som räcker för de korta och ofta förekommande resor någon av Camilla eller jag gör själva eller med något av barnen. Problemet? Ingen av dessa, eller ingen elbil av klass, säljs i Sverige. Tror inte ens de är godkända här. Alltså kan jag på grund av för låg efterfrågan på marknaden och konstiga svenska regler inte köpa en elbil nu. Knasigt.
Jag tror nämligen att kombinationen elmoppe, liten elbil och Toyota Aygo som familjebil skulle göra att vi klarar våra transportbehov med så låg negativ klimatpåverkan som möjligt OCH bibehållna villkor för vår vardag.
Jag tänker inte vänta fyra-fem år till på att traditionella biltillverkare ska komma ut med elbilar.

Levande historia


Idag har det varit lite storm kring svenska lärare och deras kunskaper om förintelsen av judar och romer under andra världskriget, efter ett pressutspel från Forum för levande historia. Eftersom det här är viktigt vill jag tipsa om några andra folkmord vi borde kolla upp hur mycket kunskap våra lärare (och vi själva) besitter om.
1. Kommunismens illdåd i olika länder
2. Europeiska länders folkmord under erövrandet av Sydamerika, Nordamerika, Afrika, Asien och Australien
Faktum är att nästan alla folkmord utgår från Europa. Och att vårt nuvarande välstånd och ägande är ett resultat av ett omfattande och välorganiserat rånmord. Skrämmande. Ett litet lästips i all välmening är ”Utrota varenda jävel” av Sven Lindqvist.
Det är inte bara en förintelse vi behöver minnas och lära oss av.

Provocerande handling


Jag blir alltid frustrerad när jag handlar på Willy’s. Vet inte riktigt varför, men idag tror jag det beror på att KRAV-märkta produkter lyser med sin frånvaro. På Willy’s köper man fulprodukter till lågpris. Varför åker jag ens dit?

KRAV är sååå ute


På min Coop står fulla pallar med tvåliters juicepaket. Bakom min rygg står den KRAV-märkta juicen jag köper. Några få ensamma paket på en hylla. De säger att det är efterfrågan som styr utbudet.
Well, konsumenter är en bunch of motherfuckers.

Jag och min moppe


Ibland undrar jag om det moppen som klär mig eller jag som klär moppen. Varför åker inte alla ensamma män i stan så här? Tyst, billigt och ekologiskt.

Har inte fattat

Aftonbladet skriver på sedvanligt lätt dreglande sätt om SAAB:s nya satsning på en skogsbil för storstadsmänniskor med pengar. Varken SAAB/GM eller Aftonbladet verkar har förstått att den här biltypen är ute, passé och inte har någon som helst framtid. Bensinpriserna skenar på grund av för låg tillgång på olja. Nästan alla som köper bil idag vet att de skaffar ett fordon som inte är hållbart, varken ekonomiskt eller ekologiskt. Knappast ens socialt.
Att lansera en fyrhjulsdriven skogsbil för stadsbruk 2009 känns som ett riktigt stort misstag. Marknaden för dessa fordon är döende och kommer lagom till att den här produkten finns att köpa vara helt död.
Tänk om, tänk rätt.