Ella äter pannkakor på Scandic. Hon tyckte det var gott och åt med god aptit. En bra grej.
På söndagar klarar Scandic bara av ett väldigt begränsat antal rätter. De är dessutom överprisade. En dålig grej. Men, Club Sandwichen vi åt smakade helt ok, trots att den innehöll alldeles för lite Cole Slaw.
På hotellet bor en hel jäkla massa innebandyspelare i Hannas ålder och yngre. Med sina familjer. Det är skitkallt ute. Så med jämna mellanrum ställer en bilkaravan upp på utsidan av hotellet och låter bilarna gå på tomgång 5-10 minuter eftersom den moderna människan riskerar att gå sönder vid kyla. Klart ungarna ska sitta i en varm bil. Men, det naturliga urvalet som myt visar sig genom att de välmenande föräldrarna ställer sina bilar på tomgång precis utanför entrén till hotellet och därmed låter oss alla få en rejäl dos CO² – rakt upp i ansiktet.
Jag skulle vilja påstå att det är idiokrati i sin renaste form. Wankers.
Åtta steg för en hållbar man
Jag väger trettio kilo för mycket. Har för höga blodfetter. Stressar i vardagen. Engagerar mig i saker jag inte kan förändra eller påverka och glömmer att göra det i det borde vara viktigast. Jag är en ganska vanlig man. En sorglig stackare på väg till kardiologen, familjerådgivaren och terapeuten. Två av dem känner jag sen tidigare.
2009 tänker jag slänga det här manuset och skriva ett nytt. Sista chansen att reclaima mig själv innan det är för sent. 2009 blir starten. Jag har satt upp åtta steg jag behöver ta för att bli en hållbar man. Jag vill ta dem. Men på ett långsiktigt sätt. Därför kommer jag redovisa hur det gått i slutet av året. Troligen också under resans gång.
Rymdskrot
Någon tyckte det var en god idé att skjuta fyrverkerier igår. Eller rättare sagt nästan alla tyckte det. Resultatet av någons uppskjut har kilat fast sig i vår altan. Jag hoppas att vi under det här året blir smartare än att skjuta upp dessa fåniga små tingestar. Visst är det vackert med fyrverkerier, men måste Stuvsta låta som ett slagfält mellan 18 och 02 varje år den 31 december? Tänk vad mycket kapital som går upp i rök. Och vad mycket små rester från firandet som ligger och skräpar överallt nu.
Jag fortsätter rekommendera rispapperslyktor istället. Fina, lyser längre och kan förses med trevliga små budskap.
När Camilla och jag stod ute på altanen vid tolvslaget igår lät det att det regnade småbitar av sprängda raketer. Kanske var det sista gången? Jag hoppas det.
Moppevinter
I dag tog jag moppen till jobbet. Jag har nämligen fattat ett principbeslut om att alltid göra det om det inte är risk för halka. Allt för ett hållbart liv. Enda problemet var att det blev lite kallt i byxorna. Misstänker att mina odds för att bli pappa igen kan bli något sämre med det här beslutet, men å andra sidan känns det inte som jag har tänkt bli pappa till fler barn.
Moppen måste dock ses över av importören. Dess batterier tömmer sig alldeles för snabbt nu och har gjort det ett tag. Den klarar knappt en mil i dagsläget. Det är långt från vad den ska göra.
Plug in-hybrid börjar säljas nästa vecka
Samtidigt som västerländska biltillverkare försöker lura av stater skattepengar för att börja utveckla plug in-hybrider och xenofoba fackrumpor menar att det aldrig kommer hända att kinesiska ägare kommer ta över branschen berättar BYD Auto att de börjar sälja sin plug in-hybrid F3DM.
Nästa vecka, enligt ChinaStakes.com.
Maud, du kanske borde spara på skattepengarna? Vem vet, till och med i vårt land kanske någon återförsäljare är tillräckligt smart för att börja importera den här typen av bilar. De 28 miljarderna kanske bättre kan satsas på laddplatser?
För innan IF Metalls klubbordförande hinner säga pling plong tjing tjong är fler modeller ute på marknaden.
Det här är inte ens en nyhet. BYD:s planer presenterades redan i mars. Bilen visades mässor, men till skillnad från det traditionella sättet biltillverkare bygger prototyper och fullskalemodeller för att visa politiker på mässor och sedan skrota hade BYD en i stort sett produktionsfärdig bil.
Musik-, film- och tevebranschen stinker också
Eftersom Camilla och Hanna sitter och tittar på Idolfinalen har jag tid att fundera lite över ett rätt idiotiskt förfarande. Det handlar om musik-, film- och tevebranschens totalt obefintliga innovationskraft. Jag vet att jag slår en en vidöppen dörr, men kan inte låta bli. Samtidigt som nämnda branscher satsar pengar och prestige på att få nationalstater att lagstifta mot vad som borde vara deras egna kanaler för att sprida produkter gör de insats efter insats för att få oss som redan idag gärna betalar för musik, film och teve digitalt att sluta göra det. Genom att helt enkelt göra utbudet obefintligt.
Jag tänker presentera två exempel innan jag avkunnar min dom. Bägge har att göra med Apples iTunes eftersom jag använder den plattformen via datorer, iPhone och AppleTV.
1. Användning av rättigheter för att slippa sälja sina produkter
iTunes är ett utmärkt verktyg för mig att köpa musik, filmer och teveavsnitt. Då kan jag uppleva det jag köpt när jag vill och hur jag vill. Det är bra. Eller skulle kunna vara det. Jag kan ju inte köpa film och teve eftersom Apple inte lyckats komma överens med producenterna om hur detta ska säljas i hela världen. Alltså går det bara att köpa i USA, eller för den som har att kreditkort och en amerikansk adress för räkningen.
Men… det stannar inte där. Ibland när jag hittar ny musik på iTunes jag tycker om får jag inte köpa den eftersom jag bor i fel land. Jag gillar fransk musik på franska och skulle gärna köpa denna nu när jag inte behöver vara beroende av vad Åhléns köper in. Med iTunes har jag ju hela världens musik ett klick bort. Om det inte hade varit för att franska skivbolag inte vill sälja musiken till andra än fransmän. Och tyska skivbolag bara vill sälja till tyska. Und so weiter… Istället för att utnyttja det faktum att det skulle gå att sälja några procent fler nedladdningar av musiken utnyttjar skivbolagen rättighetsdjungeln för att slippa sälja musik.
Känns lite konstigt.
2. Tevebolagen tvingar Apple att ta bort filmer från iTunes
Det senaste sköna krokbenet för sin egen verksamhet står några stora filmbolag för. I sin iver att sälja sina produktioner kortsiktigt har de sett till att plocka bort några populära filmer från iTunes Store när de ska sändas på någon av de större tevestationerna i USA. Anledningen är självklar. Varför låta människor köpa filmerna själva när de kan tvingas se dem inramade av reklamspottar på teve. På så sätt kan ju filmbolaget göra en snabb kortsiktig vinst på dyr försäljning till teve. Teve kan göra en stor kortsiktigt vinst på att sälja reklam. Alltså vingklipper de iTunes Store tidvis. Och visar på så sätt oss som gärna betalar en hundring eller två för en reklamfri film att de inte vill ha den försäljningen.
Min dom är ganska enkel. Men först slutpläderingen:
Här har vi ett antal ärkelosers som generöst visar upp sin bristande innovationskraft i fullt dagsljus. Genom att bortse från de fantastiska möjligheter nya tekniska plattformar som iTunes innebär och istället fortsätta köra på som om världen vore analog tar de aktuella branscherna chansen att döda sig själva. Såga av grenen de sitter på. Bita den hand som föder dem.
Till sin medhjälp har de ett företag som har innovationskraften, men inte vettet att använda den fullt ut, nämligen Apple Inc. Ett företag som trots att de sitter på tillgångarna och infrastrukturen inte lyckas förhandla fram bättre och konsumentvänligare avtal med musik-, film- och tevebranschen.
Domen är enkel. Som straff för inkompetens, ignorans och intolerans döms ni till det enda tänkbara: konkurs. Apple Inc kommer undan med en allvarlig varning. Jag har köpt era produkter med löften om ett enklare och smartare liv. Men efter tre år som iTuneskund, ett halvår som iPhonekund och några veckor som AppleTV-tittare kan jag inte använda de produkter ni sålt till mig på det sätt ni tänkt att jag ska använda dem. Det ni tagit betalt för. Det är riktigt dålig marknadsföring av potentiellt fantastiska produkter.
Världen är global hörrni. Om någon vecka är det 2009. Ska vi börja använda världens största marknad för att sälja musik, film och teve globalt och direkt? Kanske tjäna en slant?
Ni bestämmer, jag dömer. Om ett år har ni gått samma öde till mötes som fordonsindustrin. Eller så börjar ni använda marknaden. Nu.
Jag har en dröm
Klockan nio lämnar jag Ella på dagis och sätter mig på elmoppen. Ett par minuter senare parkerar jag utanför min butik i Stuvsta centrum. Där går jag igenom morgonens post och dagens att göra-lista. Behandlar bilder och förbereder eftermiddagens fotosession med en familj. Samtidigt tar Camilla emot kunder i butiken. Sedan ett par år tillbaka driver vi vår familjebutik där vi säljer sjyssta och hållbara produkter och tjänster till familjer som vill leva i takt med tiden.
Det var i december 2008 bitarna föll på plats. Efter åtta år i Stuvsta och integrering i storstaden öppnade sig möjligheten för oss att skapa ett hållbart liv för oss själva samtidigt som vi erbjuder andra möjligheten att göra detsamma.
Jag hade utvecklat ett rykte som bra fotograf med ärliga och transparenta affärsmodeller för såväl familjer som företag. Vi hade skapat ett nätverk av kreativa och professionella människor som var och en erbjöd produkter som vi vår tur hade en marknad för bland Stuvstas familjer. På ganska kort tid arbetade vi in oss som en plats där familjer kan hitta smarta och hållbara produkter för livet. Från ekologiska och rättvisemärkta kläder för små barn till elmopeder för de stora. I fotoverksamheten har vi nu ett ganska stort antal familjer jag dokumenterar både i studio och verkligheten med jämna mellanrum. Från bröllop till dop och studentexamen.
Till helgen är det dags för månadens bytesdag. Den dagen vi upplåter vår flexibla butikslokal för familjer som byter saker med varann. Konceptet är enkelt. Aktiv återanvändning. Familjer kommer in och lägger upp saker de inte längre använder. Från leksaker till kastruller och assesoarer. Allt som som ligger uppe på borden är gratis. Alla betalar 100 kronor som en entrépeng eftersom vi på det sättet kan bidra till de pengar som kunde gått till handel kommer Stuvstas olika föreningar till del. Vi kallar det hållbart utbyte.
På sena eftermiddagen kommer Hanna och hjälper till. Hon bidrar med sina timmar så att vi klarar av bemanningen. Samtidigt kan vi erbjuda henne en sjysst lön med bra arbetsgivare, nämligen mamma och pappa. Strax efter klockan sex stänger vi och släcker. Vi åker hem för att hjälpas åt med middag och läxor innan det är dags för kvällens fotbollsträning.
Vårt liv har blivit hållbart. Tiden räcker till nu. Pengarna likaså. Visst behöver vi kämpa ibland, men det är upp till oss. Det är vi som sätter nivån nu. Vi arbetar lokalt och sitter inte längre i bilköer eller väntar på pendeltåg. Barnen är alltid nära och allt som tidigare kändes stressigt har blivit harmoniskt. Diabeteskollen är god och för första gången på många år räcker tiden till.
Vi har visat vår närmaste omvärld att det går att utveckla varor och tjänster för ett hållbart samhälle. Och att det går att förändra samhället i det lilla perspektivet. Steg för steg. Vi har utnyttjat de goda möjligheterna i Södra Stockholm samtidigt som vi visat ett alternativt sätt att se på företagandet och marknaden.
Det är en vacker dröm. Lika realistisk som naiv. Realistisk för att möjligheterna som beskrivs finns. Här och nu. Skulle vi våga ta språnget går det att realisera. Naivt för att realiserandet av drömmen bär en prislapp. En prislapp som innebär att vi från första början måste dra in 150 000 kronor varje månad för att ha råd med verksamhetens kostnader och det vi betalar varje månad för vårt privata boende.
Jag lever i Södra Stockholm och bär på en dröm. Jag hoppas och ber att jag någon gång kommer ha modet att förverkliga den. Och en visionär bank som backar upp mig. Det handlar inte om att bli rik. Åtminstone inte på pengar. Det handlar om att få livet att gå ihop, skapa tid för mina barn och hjälpa andra att hitta alternativa produkter och tjänster i sin vardag.
Det är på alla sätt en hållbar idé. Men eftersom jag inte har möjlighet att spara undan kapitalet på egen hand är jag beroende av finansiering.
Och ungefär där är det dags att vakna.
Något stinker
Jag trodde att Sverige hade fått en regering som på gott och ont skulle våga prova nya saker. En regering som trodde mer på fria marknadskrafter. Idag har den regeringen presenterat ett stödpaket värt 28 miljarder kronor för att bidra till att hålla liv i en döende industri. Men… är inte det jättebra? Att vår regering visar handlingskraft och gör en insats för att rädda jobb och kunskap kvar i landet?
Nej. Det stinker om den här panikåtgärden. Det stinker facklig naivitet och aktieägaridioti. Det stinker vårdslöshet med skattepengar för att rädda kvar den teoretiska möjligheten att vinna nästa val.
Mina skattepengar bränns nu upp för att en sur gammal industrigren som inte haft förmågan att förnya sig blixtsnabbt ska ta igen all den förlorade mark den pissat och skitit på de senaste tjugo åren. Den fria marknadskraften talar sitt tydliga språk. Näringsministern konstaterar det själv:
– Bilindustrin har fel bilar i förhållande till vad konsumenterna efterfrågar, säger Maud Olofsson.
Det finns en hel rad företag som är beredda att ta över. Med nya produkter som har det konsumenterna efterfrågar. Men fordonsindustrin har varit framgångsrik i sin lobby. Alltså har de lyckats lura politikerna på pengar som är dina och mina. På samma sätt har de tutat in en hel kader av konsumenter som vill ha hållbara bilar att det är den traditionella bilindustrin som kommer fixa det.
Så därför har staten och kapitalet satt sig i samma båt och effektivt dödat vad som redan idag kunde varit en levande marknad med hållbara fordon. Det stinker. Kika på You Tube-klippet nedan. Christer Glenning testar en elbil från Volvo. Men, Christer Glenning, är inte han död? Jo, sedan tio år.
Läs en bra artikel Håkan Mattson om hur de svenska fordonstillverkarna sket i hållbara bilar.
Se Christer Glenning testa Volvo ECC.
Lukta sedan. Stinker det inte lite?
Lägg till stödet till film- och musikindustrin i form av en lag som kriminaliserar ett par generationer så blir bilden klar. Regeringen vill utveckla landet genom invecklad avveckling. Därför vill jag ge regeringen och dess rådgivare ett par heta tips på andra saker som behöver finansieras:
- Plastcykeln Itera
- Skrivmaskinen
- Svensk PC-tillverkning i form av ABC och Compis
- En asfaltering av Östersjön
- Oljepannor för villauppvärmning
Nu ska väl jobben stanna i Sverige?
Fordonsindustrins framtid i Sverige
Med all respekt för alla människor som riskerar att förlora sina jobb – det är inte Volvo och SAAB som är lösningen på den långsiktiga hållbarheten i svensk fordonsindustri. Att stå år 2008 med onödigt stora bilar på en marknad som efterfrågar något annat talar sitt tydliga språk. Det är som att sälja en tegelstensmobil, telefonkataloger eller något annat som inte efterfrågas.
Alltså ska svenska staten i mitt tycke under inga som helst omständigheter gå in i Volvo eller SAAB. Det vore ett enormt slöseri med skattepengar som endast kommer leda till en utdragen död för bolagen.
Istället borde GM och Ford snabbt som ögat ge någon eller några mer moderna tillverkare av bilar ett riktigt bra bud på att ta över något av varumärkena Volvo eller SAAB. Kanske norska Think vill ta över och reformera den svenska bilindustrin? Det skulle vara en hållbar lösning.
Inte en lösning som skulle trygga jobben för alla som arbetar med att skruva ihop bilar åt Volvo eller SAAB. Inte heller en lösning som håller alla underleverantörer om ryggen. Men en lösning som skulle se till att fordonsindustrin kan överleva. Först i liten skala. Sen i växande.
Därför säger jag till er som letar köpare till Volvo och SAAB. Lär er mer om vad företag som Tata Motors, REVA Electric Car Company, Miljøbil Grenland AS, Tesla Motors, Jinan-Flybo Motor, BYD Auto, FAW och Venturi står för.
Det finns fler.
Svårt att förstå
Priset på E85 har just gått upp med nittio öre per liter. Det är minst sagt en stor höjning som bensinsbolagen motiverar med två saker. För det första att det nu är vinterblandning (som innehåller lite mer bensin), för det andra att dollarkursen stiger vilket gör bränslet dyrare.
Samtidigt har bensinpriset sänkts vilket får mig att tro att dollarkursen inte påverkat det priset. Totalt sett innebär det att det nu är mer ekonomiskt fördelaktigt att köra en bensinbil än en som går på E85. För min familjs privatekonomi innebär det att vi tjänar mer pengar på att skita ned luften än att försöka ta ett ekologiskt ansvar. Översatt i fysisk verklighet borde vi göra oss av med vår vintertörstiga Ford Focus Flexifuel och behålla vår Toyota Aygo. Om vi tittar på dilemmat rent ekonomiskt.
Ohållbart är bara förnamnet. Ännu ett skäl till jag att vill kunna införskaffa en renodlad elbil eller en Airpod One. Nu.