Kategori: Friskt och sjukt

Hanna har inte blivit sämre. Verkar just nu som hon inte drabbats av något virus i magen. Då är det faktiskt rimligt att tro att hon var syraförgiftad i morse på grund av för högt blodsocker under natten. Om blodsockret ligger högt under lång tid (flera timmar) börjar kroppen producera svältsyror för att bryta ned sockret, vilket leder till illamående.
När våra barn är illamående måste vi alltid kolla detta först. Om sockret ligger bra och vi kan konstatera magvirus går en annan rutin igång. Då måste vi trycka i dem små doser av näring kontinuerligt för att de inte ska få för lågt blodsocker, eftersom magen töms helt på näring om och om igen när de mår illa.
Oavsett om det är syra eller virus som spökar i barnens magar kräver det en hel del av Camilla och mig. Förutom det traditionella arbetet med hink och handduk. Hanna mår dock bättre igen och jag tror vi kan andas ut för den här gången.

Hanna är först ut. Tidigt på morgonen/sent på natten börjar hon skruva på sig och kommer över till vår säng. Sedan dess ligger hon och andas ytligt och kämpar emot kroppens signaler. Blodsockret ligger förvisso högt så hon kan vara syrapåverkad, men med tanke på att magviruset finns i vår närhet så…
Jag går igenom VAB-rutinerna. Mailar tre personer på jobbet, ringer skolan och går in på Försäkringskassans webb. Desinfektionsspriten är framme.

Länk: Läser att forskningen nu tror att barn i psykologiskt stressande miljöer riskerar att utveckla de mekanismer som utlöser diabetes och andra autoimmuna sjukdomar, liksom barn som konsumerar stora mängder komjölk.
Bingo. För första gången känner jag faktiskt mig lite skyldig till mina barns öde. Och det är inte för mjölken.

Rubriken finns med i en låt skriven av en av mina favoritartister, Per Persson. Just idag stämmer den in på mitt liv. I takt med att antalet ljusa timmar minskar blir mina möjligheter att orka med alla mina koleriska sysslor färre. Börjar känna det nu. Energin räcker inte till allt jag vill och kan göra. Som ett brev på posten börjar kroppen tala om det för mig.
Det börjar bli dags att gå in i det mentala idet igen. Göra en kärleksfull lobotomi på alla viljor för en stund.

Klockan är strax före midnatt. Det är söndag. Camilla och jag ska bara packa ihop helgen och gå och lägga oss. Vi mäter barnens blodsocker. Båda är höga som hus. Över tjugofem. Av olika anledningar. Därför ger vi dem extra insulin. Att ge en sovande Ella insulin är ett äventyr i sig. Nu måste någon av oss gå upp om två timmar för att kontrollera hur insulinet pårverkade blodsockret.
En bra start på en ny vecka. Kvart i två.