I morgon är det Världsdiabetesdagen. Då kommer en rad byggnader bada i blått ljus, bland annat Globen. Riktigt hur det kommer hjälpa mina barn och andra med diabetes är ännu oklart.
Jag kanske är lite cynisk, men jag är trött på kampanjer, events och PR-byråers estetik. Livet är inte ett ständigt lobbande. Världen blir inte bättre för att du tar på dig en röd tröja. Mina barn blir inte friska för att Globen blir blå. Att ta ställning och agera innebär något helt annat. Om du vill göra något för att se till att färre barn drabbas av diabetes – skänk en peng till forskningen.
Men se till att din peng går till forskning och inte något fånigt kampanjande.
Diabetesnumerologi
Hanna: 3,2 – 18,3 – 3,6 – 6,8 – 4,5 – 6,9
Ella: 5,6 – 11,1 – 8,2 – 5,9 – 12,9
Dagens blodsockermätningar för barnen. Blå siffra visar lågt blodsocker som innebär för lite näring. Röd siffra betyder högt blodsocker vilket innebär för lite insulin. För många blå siffror i livet gör att kroppen måste anstränga sig för att existera vilket till slut kommer påverka bl.a. hjärnan negativt. För många röda siffror kommer leda till att vener och artärer slammar igen vilket kan leda till synskador, försämrad blodcirkulation och hjärtproblem.
Svarta siffror är bra. Vi som inte har diabetes har aldrig lägre blodsocker än 4,0 eller högre än 10,0.
Dagens bild 11 november 2007
Varje gång Hanna spelar innebandy blir jag fascinerad över hur duktig hon är. Hur hon kämpar och har kul. Hennes lag är väldigt roliga att se. De spelar med stort självförtroende och låter bollen göra jobbet. Oftast vinner de med god marginal. Jag tycker det är otroligt skönt att Hanna tycker det är kul att spela innebandy. Där har hon andra kompisar än de hon umgås med i vardagen. Och eftersom hon begåvats med en hel del av mina gener och diabetes är det så oerhört viktigt att hon rör på sig.
Här flyger hon fram i dagens match. Pappas stolthet.
Syra eller virus?
Hanna har inte blivit sämre. Verkar just nu som hon inte drabbats av något virus i magen. Då är det faktiskt rimligt att tro att hon var syraförgiftad i morse på grund av för högt blodsocker under natten. Om blodsockret ligger högt under lång tid (flera timmar) börjar kroppen producera svältsyror för att bryta ned sockret, vilket leder till illamående.
När våra barn är illamående måste vi alltid kolla detta först. Om sockret ligger bra och vi kan konstatera magvirus går en annan rutin igång. Då måste vi trycka i dem små doser av näring kontinuerligt för att de inte ska få för lågt blodsocker, eftersom magen töms helt på näring om och om igen när de mår illa.
Oavsett om det är syra eller virus som spökar i barnens magar kräver det en hel del av Camilla och mig. Förutom det traditionella arbetet med hink och handduk. Hanna mår dock bättre igen och jag tror vi kan andas ut för den här gången.
Rött kött
Läser på SVT:s textteve att Världscancerfonden säger att vi inte äta mer än 500 gram kött i veckan och helt avstå från processade köttprodukter som charkvaror. Då kan vi minska risken för att drabbas av tarmcancer. Tänk att något som är så uppenbart ändå ska vara så svårt att förstå.
Men vad säger mamma Scan?
Magsjukans tid är här
Hanna är först ut. Tidigt på morgonen/sent på natten börjar hon skruva på sig och kommer över till vår säng. Sedan dess ligger hon och andas ytligt och kämpar emot kroppens signaler. Blodsockret ligger förvisso högt så hon kan vara syrapåverkad, men med tanke på att magviruset finns i vår närhet så…
Jag går igenom VAB-rutinerna. Mailar tre personer på jobbet, ringer skolan och går in på Försäkringskassans webb. Desinfektionsspriten är framme.
Dagens bild 5 november 2007
Har sjukt ont i ryggen. Där nerverna möts i korsryggen.
Nygamla rön om diabetes
Länk: Läser att forskningen nu tror att barn i psykologiskt stressande miljöer riskerar att utveckla de mekanismer som utlöser diabetes och andra autoimmuna sjukdomar, liksom barn som konsumerar stora mängder komjölk.
Bingo. För första gången känner jag faktiskt mig lite skyldig till mina barns öde. Och det är inte för mjölken.
Dagens bild 18 oktober 2007
Det liv jag lever tar långsamt livet av mig
Rubriken finns med i en låt skriven av en av mina favoritartister, Per Persson. Just idag stämmer den in på mitt liv. I takt med att antalet ljusa timmar minskar blir mina möjligheter att orka med alla mina koleriska sysslor färre. Börjar känna det nu. Energin räcker inte till allt jag vill och kan göra. Som ett brev på posten börjar kroppen tala om det för mig.
Det börjar bli dags att gå in i det mentala idet igen. Göra en kärleksfull lobotomi på alla viljor för en stund.