För trettio dagar sedan slutade jag äta kolhydrater. Och raka skallen. De första tre veckorna rasade jag åtta kilo i vikt. Magen som varit trasig i många år började läka från insidan och problem jag haft med hyn började ge med sig. Fjärde veckan började det plana ut. Viktminskningen saktade ned. Men jag mår bra. Bättre än på länge. Inga blodsockerfall och humörpendlingar. Jag känner mig nästan aldrig hungrig.
Nu tar jag nästa steg. Idag ställde jag mig på crosstrainern igen. För första gången på mycket länge. Efter trettio minuter och tio kilometer tog orken slut den här gången. Nästa gång, minst trettiotvå minuter.
Håret, det får växa i takt med processen. Om jag skulle upp med rakat huvud igen, då har jag givit upp.
Dagens lunch: FETT
Dagens lunch: sex prinskorvar och två skivor fläsk. Sköljde ned det med en aeropressad latte gjord på fet laktosfri mjölk. Artärblockadlunch tänker du? Well, med den här kosthållningen har jag gått ned snart åtta kilo på arton dagar. Min mage har lagt ned sina vapen och min hy har blivit bättre. Banne mig om jag inte mår lite bättre överlag. Trots att den delen av min tunga som känner av sötma inte riktigt får vara med längre.
Jag vet fortfarande inte om LCHF-dieten funkar. Provar fortfarande. Känns spännande, motiverande och riktigt bra. Snart är jag redo att sätta upp riktiga mål för vart jag vill ta mig med detta.
Och, jag vill bara påpeka att middagarna innehåller grönsaker också. Men, inte dagens lunch.
Att göra samtidigt som jag lyssnar på Cohen-covers
Är hemma med hostigt barn idag. Ska nu försöka göra den perfekta gokaffen med Aeropressen innan jag fixar lunch och disk. Samtidigt skiner solen ute, träden skiftar i tusen färger och jag lyssnar på svenska Cohen-covers. Gör det du med.
Minus två/tre och en stabil mage
Tio dagar in i min nya kosthållning (LCHF – inga kolhydrater, mycket fett och protein) har jag gått ned två-tre kilo och har en mage som är stabilare på länge. Det väger upp de nackdelar jag upplevt hittills; seg känsla, trötthet och lätt illamående när jag steker fläsk till frukost.
Faller
Står och röker på altanen. Winnerbäck sjunger i min telefon.
när sommarn kommer flyr jag över haven
där ingen vet där ingen kommer in
men sommarn dör och min rastlöshet är min
om vintern
står jag gömd längst in i baren
och tiden går
månad år
jag faller
En kort stund känns det att det är möjligheterna och lyckan som flyger förbi ovanför taket. Sen ser jag att det bara är en ballongjävel.
Personlighet: ENFP
Av olika anledningar har jag reflekterat lite över min personlighet. Det gör jag förvisso hela tiden, men nu har jag gått ned mig i test-träsket. För några år sedan hade jag förmånen av på min dåvarande arbetsplats göra ett Myers-Briggstest. Det visade att jag var en ESFJ. I korthet sammanfattas den personlighetstypen med ansvarstagande för andra. Just jag var då en som brydde sig mer om andra än mig själv. Behövde andras bekräftelse för att må bra. Sökte en stabil grund att stå på och speglade mig själv i andra för att känna mig levande.
Sen hände något. Jag kraschade, förlorade mig själv och fick börja om. Bygga om mig själv på något sätt. En process jag inser aldrig kommer ta slut. Det är spännande och gör att jag känner mig levande. Nu har jag gjort ett kortare test på webben, där jag svarade på sjuttio frågor för att få en indikator på om jag fortfarande har samma personlighet.
Well, något har hänt. Jag hamnar nu i ENFP-lådan. Stämplas då med ordet INSPIRATÖR. En typ som agerar intuitivt och går på känsla. När känslan är bra går allt bra. När känslan är dålig är jag dålig. De tre sista styckena i beskrivningen av den här personlighetstypen på webben jag använt lyder så här:
ENFPs are basically happy people. They may become unhappy when they are confined to strict schedules or mundane tasks. Consequently, ENFPs work best in situations where they have a lot of flexibility, and where they can work with people and ideas. Many go into business for themselves. They have the ability to be quite productive with little supervision, as long as they are excited about what they’re doing.
Because they are so alert and sensitive, constantly scanning their environments, ENFPs often suffer from muscle tension. They have a strong need to be independent, and resist being controlled or labelled. They need to maintain control over themselves, but they do not believe in controlling others. Their dislike of dependence and suppression extends to others as well as to themselves.
ENFPs are charming, ingenuous, risk-taking, sensitive, people-oriented individuals with capabilities ranging across a broad spectrum. They have many gifts which they will use to fulfill themselves and those near them, if they are able to remain centered and master the ability of following through.
På något sätt känns det ganska mitt i prick. Även om jag inte låter mig bli etiketterad så enkelt. Det händer saker i mitt liv. Det finns inget rätt eller fel i olika personligheter. Det bara är. Men något har hänt mig. Jag förstår varför jag känner mig lätt bipolär. Varför jag antingen känner att jag är helt rätt. Och ibland helt fel.
Den djupare innebörden i detta resonemang är än så länge oklar. Men jag funderar på att hitta en terapeut för att hitta en strategi. Jag behöver ju hitta en vardag som jag fungerar i på lång sikt. Kanske är det den jag lever i. Kanske någon helt annan.
Min onda armbåge fick just en förklaring, till.
Testa själv? Här kan du svara på sjuttiotvå frågor och få lite att fundera på.
Disgusting Swedes
Here in Sweden we are right now a bit focused on personal hygiene. Mostly due to the imminent threat of catching Swine Flu when shaking hands with one another. At every workplace and public institution bottles of disinfectant are placed at strategic places and people are encouraged to use them. Frequently. This has made me asking myself if we are swine when not threatened by the flu. I think we are.
And now I’ve got some kind of proof. A few years back, some famous Swedish mediaperson revealed that she, for the forbidden fun of it, used to releave herself/pass water/piss in the water of the public pool she used to swim for exercise. This may very well have been the start of a new Swedish movement. Pool-pissing. Research now shows that nearly 50 percent of the public indoor pools of Sweden may have nitrogen levels that disgusting. Due to people pissing and sweating in the water.
Something to have in mind when visiting Sweden. Read more at The Local.
Update: A few hours later 25.000 readers of Aftonbladet (a crappy Swedish tabloid) has answered a poll and exposed their pool-pissing lusts. 56 percent of these people admitted that they gladly urinates while swimming in public pools. I wonder if they do it in their bath tubs too? I call out to the United Nations, please send the boys and girls with light blue helmets. An intervention is needed.
Jeans, Sverker och mina tarmar
För en tid sedan outade jag att mina tarmar löper amok när jag tar på mig ett särskilt par finfina jeans. Av kommentarerna att döma trodde de flesta att det var någon psykologisk åkomma i min lätt dysfunktionella hjärna. Men nu har min favoritkritiker Sverker Olofsson och hans Plusredaktion gjort en granskning av jeans som visar att det kanske kan finnas förgiftningsanledningar. Det är något skumt med jeans.
Sverker kanske löser mitt problem. Eller egentligen inte, eftersom själva problemet är att jag inte kan ta på mig mina finfina rockabillybrallor utan att riskera att bajsa på mig.
Visby: nära och långt bort
Sedan jag var i Visby under Almedalsveckan har jag längtat tillbaka. Camilla och jag bokade en resa omgående när jag kom hem och sedan dess har jag längtat efter den. Imorgon ska vi åka. Bara jag och den jag älskar. Ensamma på en av världens vackraste platser. I lugn och ro. Det är dags att låta saker sjunka in. Bara vara och låta de stora planerna vila en stund. Jag behöver det. Jag tror vi behöver det.
Därför är jag sjukt stressad över det faktum att jag mår rätt risigt i näsan och halsen. Och att båda barnen också är lite förkylda. Ingen av oss har resten av symptomen som krävs, men ändå är jag orolig över att nojjan över grissjukan på något sätt kommer göra att vi inte kommer iväg.
Men, nu är det mindre än tjugofyra timmar till avgång.
Flyktbeteende
Just nu återkommer jag hela tiden till den här låten. Den säger liksom allt. För stunden.
Hjärter Dam, om skräpet hinner ikapp dig
Och drömmen flyr och vardagen gror
Om du letar efter tråden
Eller bara saknar en bror
Om du har halsen full med månader av slit
Ta din packning över gränsen och kom hit