Istället för hat: Vad gillar du?

Jag tänker på hat. Den här veckan har vi pratat en hel del om det. Näthat säger många, kvinnohat säger andra. Hat tänker jag. Det känns som att den mesta tiden i min del av världen just nu ägnas åt det där hatet. Misstron mellan människor växer. Grupper av människor kastar fördomar på varandra, politiska partier och idéer som helt bygger på negativ argumentation växer sig allt starkare. Kanske är det dags att vi sätter oss ned en stund och pratar om hat.
Vad är det som gör att så många människor (främst män, men också några kvinnor) tycker att vägen framåt ska byggas på ogillande och hat? I en tid när landet vi lever i sakta men säkert krymper i de allra flesta ändar. När jobben försvinner, det offentliga underhållet blir sämre och möjligheterna tycks blir färre – är det inte då vi borde prata med varandra om det som vi kan bygga framtiden på istället för att låsa in oss bakom murar, tjocka dörrar och lås och skruva tillbaka tiden hundra år?
Svaret är självklart att ”JO, det borde vi!”. Så låt oss börja. I min värld är det egentligen inte så svårt. Välj bara agenda lite klokare. Så här tänker jag:

  1. Dela med dig av det du gillar. Prata med dina nära, kära, medmänniskor och kollegor om sånt du tycker att de borde upptäcka.
  2. Lyssna på de andras berättelser om vad de gillar. Du kommer upptäcka nya låtar, böcker, filmer, smaker, utbildningar, jobbmöjligheter och annat fint.
  3. Bjud in flera människor i din upplevelse. Be andra om hjälp. Var generös och lita på andra människor. Nästan alla du möter vill något gott. Om du gör det kommer människor bjuda in dig på samma sätt, tillit är nämligen väldigt smittbart.
  4. Ge ALLA människor samma grundläggande rättighet som du har, nämligen att bli betraktad som en unik individ med rätt att leva ett liv i trygghet, värdighet och kärlek med dina känslor, tankar och kunskaper. Om du låter människor vara unika och stå för sina egna för- och nackdelar kommer människor bemöta dig på samma sätt.
  5. Lär känna dina fördomar och lev med dem. När du erkänner att du är fördomsfull blir det lättare att inte vara det. Skaffa kunskap och erfarenhet istället för att spekulera och gissa. Prata när du vet, lyssna när du inte vet. Lär dig nya saker.
  6. Det där är fem punkter. Faktiskt ganska enkla att följa. Jag försöker leva så. Men, ibland kör jag i gnälldiket och tänker att det här är för naivt och flummigt. Knyter näven och slipsen och stretar på i kön till rulltrappan där borta. Då kör jag på de här fem punkterna istället:

  7. Dela inte med dig av dina möjligheter och glädjeämnen. Någon kommer stjäla dina idéer. Därför pratar jag med mina nära, kära, medmänniskor och kollegor om meningslösa klyschor eller saker jag ogillar. Jag blottar aldrig strupen.
  8. Lyssnar på andras ogillande. Vi sågar musik, filmer, böcker, smaker, idéer, utbildningar, jobb och annat på löpande band. Vi dissar andra människor. Mobbar. Förenar oss genom att sluta oss samman och peka finger åt andra.
  9. Jag låser mina dörrar. Bevakar mina intressen och klarar mig själv eftersom omvärlden ändå bara består av idioter. Ber aldrig om hjälp eftersom jag ändå bara blir besviken. Jag utnyttjar andra eftersom de annars kommer utnyttja mig.
  10. Jag betraktar människorna i min omvärld som grupper/klungor/samlingar av galningar, kvinnor, homos, invandrare, kristna, idrottare, samlare, jägare, dårar, banditer, blonda, västeråsare och andra diffusa begrepp som är lätta att ogilla och hata. Jag objektifierar människorna i omvärlden.
  11. Jag jobbar helt och fullt utifrån mina fördomar utan att erkänna dem. Spekulerar, gissar och pratar OM andra människor istället för MED. Sprider mina sanningar omkring mig utan att veta något.

Efter de kalla och hårda åren på högstadiet var jag djupt förankrad i punkterna 6-10, men från tonåren och framåt har mitt liv hela tiden blivit lite mer närvarande i punkterna 1-5. För varje år som jag blir äldre desto lättare blir det för mig att känna mig trygg i att jag gillar människor. Jag har aldrig råkat illa ut på riktigt, men fått hur många goda relationer och upplevelser som helst. Jag tror det handlar om att jag tar ansvar för mitt eget agerande och mina känslor hela tiden. De enda dåliga erfarenheter jag har av hot och hat är att jag i olika perioder i livet fått lite sånt beroende på att jag just gillat för mycket. I mitt fall musik och människor. Det har provocerat några få människor så mycket att de talat om det för mig på olika otrevliga sätt.
Men, då vill jag ju prata med dem ännu mer.
Jag tror att det är det här som är framtiden. I grunden handlar om det om vilken självkänsla och självkännedom jag har, och som jag kräver av andra (alternativt låter andra människor få utrymme att upptäcka). Vad för jag vidare till mina barn – uppmanar jag dem att lära sig saker för att kunna leva de liv de förtjänar, eller uppmanar jag som att studera hårt för att de ska slippa leva ett liv på gatan?
Jag gillar. Försöker dela med mig och ta emot av det som andra delar med sig av. Jag litar på människor. Livet blir så vansinnigt mycket lättare, roligare och bättre då. Jag reclaimar den där nyfikenheten och handlingskraften som en gång i tiden lärde mig krypa, gå och äta. Det har fått mig att sluta hata.
Vi måste prata om hat för att kunna förstå och börja prata om viktigare saker. Men jag vill inte veta vad du hatar. Så berätta för mig vad du gillar istället, för då kommer pratet om hatet att lösa sig helt naturligt eftersom det ersätts av en diskussion som kommer ta dig och mig vidare, längre och framåt. Då kan vi bygga vårt samtal på rekommendationer istället för recensioner och reaktioner. Vem vet, kanske når vi så långt att vi kan börja bygga vår värld på en stark grund av vilja, istället för en bräcklig grund av ovilja?
Så, allvarligt talat, vad gillar du?

En god jul blev det

FWR_6881
Sova ut. Äta grötfrukost. Hänga i morgonrock. Ta det lugnt. Äta julmat med fint sällskap av Pappa, Bror, Filip och Olivia. Kolla Kalle, tomta och öppna klappar. En god jul blev det. För mig, och jag tror också att det blev det för Camilla, Ella och Hanna. Katten Zoe fortsätter göra vår jul lite bättre med sin sköna närvaro. Imorgon fortsätter den. Vi har tid. Fint.
FWR_6876 FWR_6885 FWR_6886 FWR_6887 FWR_6889 FWR_6891 FWR_6893 FWR_6897 FWR_6899 FWR_6901 FWR_6903 FWR_6911 FWR_6913 FWR_6884

Kvällen då jag har tid

FWR_6869
Kvällen före julafton. Kanske den bästa kvällen av alla. God Jul. Nu är det som allra bäst. Vi lägger ned tramset och stannar upp. Stilla natt, liksom. En enda gång om året är det kvällen före julafton. Tänk om det kunde vara det varje kväll, eller om den här avspända känslan kunde återvända oftare åtminstone. Det här lugnet gör gott.

FWR_6828

FWR_6834

FWR_6836

FWR_6837

FWR_6840

FWR_6845

FWR_6847

FWR_6848

FWR_6853

FWR_6854

FWR_6855

FWR_6857

FWR_6858

FWR_6861

FWR_6862

FWR_6864

FWR_6868

FWR_6870

FWR_6871

FWR_6872

FWR_6873

En kvällspromenad när allt liksom känns fint

bild
Det är två dagar före julafton. Har gjort julgodis och gjort några sista inköp. Jag går till stationen för att möta en balettakademistudent som ska fira jul hemma i Örebro, men innan han gör det ska han sälja en recyclad julklapp till mig. Passerar Järntorget. Människor åker skridsko, stora och lätta snöflingor dalar sakta sakta ned genom det vita ljuset mot marken. Snart ska jag vända hem till en lägenhet där barnen sitter och myser med den inneboende katten och hon som kallar mig sin man och jag ska öppna SVT Play och titta på På Spåret och Tack för musiken från igår som vi missade när vi åt julbord med fina vänner.
Just nu känns allt fint. En bra känsla.

Att öppna dörren

Vi öppnade dörren. Skapade ett Facebook-event. Berättade att vi ville hänga med andra. En lördag. Fyrtio personer kom och gick. Stora och små, vuxna och ovuxna. 15:00 blev 02:00. God mat, gott vin, gott kaffe och goda människor. En bra grej. Rekommenderas. När människor möts händer bra saker. Även hemma hos oss.
Lärdomen är enkel. Det finns människor som gillar, och när vi öppnar dörrarna så att de kan komma och hänga en stund, då känns livet finfint.

Den här samtiden


Den här samtiden. Känns inte som min samtid. Jag funderar på att lämna läsandet av dåliga nyheter, tyckandet, statusuppdaterandet och tweetandet åt er som har något vettigt att säga. Själv skaffar jag ett torp på landet, fina råvaror och bra vin. Där tar jag långa promenader med hunden och skriver långa texter. Sen kommer ni ut till mig och min röda Philips på helgerna. Där pratar vi, skrattar, gråter och lever. I min samtid.
Ljudet hängde visst inte med i klippet. Chet O’Keefe sjunger ”Some Swedish Men”.

Gör bara saker du gillar


Det är en av de bästa och viktigaste sammanfattningar jag sett. Om världen bestod av människor som gjorde saker de vill göra istället för saker de tjänar pengar på, då skulle vi kanske leva i hållbar utveckling istället.
Det är så enkelt. Liv handlar om lust. Varför lär vi inte våra barn och unga det? Alla borde säga så här. Titta på den här korta filmen. Det finns inte ett enda hållbar argument för att alla lärare och föräldrar skulle säga samma sak till barn och ungdomar. Hela tiden.
Life ain’t no rehearsal.

Jag pratar med mig själv. Igen.

Jag har återtagit en gammal blogg. Behöver fortsätta ett fem år gammalt samtal jag för med mig själv. Tappade tråden i det under ett par år då jag lärde mig andra kanaler. Men, nu tar jag tillbaka min blogg.
Det här är inget för dig som inte gillar privat tjafs. Som skäms av navelskådande. Den här bloggen är nämligen bara till för en läsare, mig själv. När jag skriver de här texterna händer något. Jag tänker och känner. Att jag valt att lägga det i en blogg istället för en dagbok beror mest på att jag vill vara öppen med hur jag tänker och vem jag är. Jag tycker om att få råd, hjälp och tips av andra.
Men, jag skriver inte för någon annan i det här sammanhanget. Därför har jag också stängt kommentarsfunktionen. Det kommer ändå mest spam där. Vill du mig något, hittar du sätt att kontakta mig.
Nu ska jag njuta av att låta saker ta lite längre tid. Inga 140 tecken eller maniska statusuppdateringar längre. Inte för att det är något dåligt, men jag behöver sakta ned och se mig omkring.
Jag pratar med mig själv. Igen.

Reclaimar samtalet med mig själv

Jag trodde jag var färdigpratad med mig själv. Jag hade fel. Det här statusuppdaterandet och tweetandet och instagrammandet duger inte som egenterapi. Får mig inte att tänka. Gör mig mest stressad. Så nu har jag försökt skruva lite på den här gamla bloggen. Här ligger ju min berättelse. Tekniken är lite strulig. Det går segt. Men, jag jobbar på det.
Det måste få gå lite långsammare i mitt liv.