Sometimes it’s like someone took a knife baby
edgy and dull and cut a six-inch valley
through the middle of my scull
hba1c avslöjar mig
Dagens besök med barnen på diabetesmottagning blev ännu en i raden av energislukare. Kurvorna för deras hba1c (det långa värdet för socker i blodet) pekar åt fel håll. Bägge går uppåt. Ju högre hba1c desto större risk för komplikationer senare i livet. Jag satt och resonerade med läkaren en stund och min analys pekar på att vi tittar för kortsiktigt på de dagliga värdena. Vi hamnar i en spiral av ständiga justeringar som i slutändan tar ut varandra.
Att kontrollera, förstå och justera barnens insulinbehandling kräver stora mängder energi, tålamod och is i magen. Själv har jag inte varit närvarande på ett tag. Därför känner jag mig som en usling just nu. Efter att ha fått ännu stark signal på att mitt (och delvis vårt) sätt att leva inte fungerar utifrån förutsättningarna.
Lättare att förstå Vårdcentralerna
Dagens Nyheter publicerar just nu en serie artiklar som ganska tydligt berättar varför Vårdcentralerna fungerar som de gör. Det handlar, lite förenklat, om att konsultande stafettläkare får bonus utifrån hur många patienter de träffar och hur få prover de tar. Här i Stockholm är nämligen vården mest en jobbig utgift. Det handlar inte så mycket om hur människor mår, utan om hur dyrt det är för samhället.
Det här är mitt i prick av DN. De har satt ord på varför primärvården aldrig fungerar för mina barn. Landstinget utgår från att människor inte är sjuka. I landstingets värld är människor mest jobbiga. Därför är det bara specialisterna som kan hjälpa mina barn.
Därför går jag helst aldrig till Vårdcentralen med barnen.
Skolavslutning
Idag är det skolavslutning i Huddinge. Den blomstertid nu kommer i tiogradersväder. Hanna slutar mellanstadiet. Sommarlovet är här. Det tokregnar. Ihållande.
Här och nu
Ska raka mig och duscha. Duscha lilla barnet. Fixa till bilderna från helgens bröllop. Sova. Är trött.
Vernissage
Vernissage på dagis. Fullt av mammor och pappor och deras mammor och pappor. Och ett mycket kärt återseende när hon som Ella kallar ”Min Johanna” kom på besök. Jag mår inte jättebra och just nu och vantrivdes mest i trängseln. Fick ont på insidan av ögonen när Ella kastade sig i Johannas famn. Sen åkte jag till Coop.
Äntligen hemma
Camilla är hemma. Ella har fått tillbaka sin mamma. Vi är alla glada. Inte minst för chokladen. Men, vi fick kämpa lite på varsitt håll för att samlas igen. Camilla i en flygplanskabin stående i gassande sol på flygplatsen i Lübeck med trasigt navigationssystem. En timme i knasvärme. Vi i samma solgass utanför terminalen på Skavsta, med en glass i handen. Vi i bilen runt om Nyköping för att få tiden att gå.
Men, det är värt det.
Planet har landat. Ella väntar på andra sidan dörren.
När vi kommit fram till Skavsta och köper glass ringer Camilla mig från Lübeck och berättar om ett trasigt navigationssystem.
Barn
Huset är fullt av barn. Jag kokar korv. Solen skiner. Fotograferingen är avklarad.
Söndag morgon
Klockan är sju. Nu ska jag göra scones. Sen åker jag och fotograferar LipFish-barn vid Mälarhöjdsbadet. Ella och Hanna stannar hemma eftersom det är så trååååkigt att fotografera. Solen skiner, så packningen blir relativt lätt. Sen laddar vi för fotbollsmatch på eftermiddagen. Efter det lär det inte bli så mycket festligare än söndagstvagning eftersom det är måndag i morgon.
22:34: Dags att stänga
Barnen äter kvällsmat. På teven håller Villareal på att vinna mot Valencia. Jag behöver duscha och sen är det tid att stänga ögonen för idag. Tidig uppstigning imorgon. Jag ska baka scones innan jag packar ihop de grejer jag behöver till morgondagens fotografering. Förhoppningsvis är det soligt. Då blir det liten packning. Annars ska hela portabla studion med, och då tar det längre tid.
Trött. Ska bli skönt att sova.