När Camilla och Hanna skulle träffa kompisar från diabeteslägret i Turkiet tänkte jag passa på att göra något jag alltid vill, men aldrig gör. Så jag tog Ella i handen och gick till Kulturhuset. Planen var Rum för barn och fika. Det visade sig vara tokfullt på Rum för barn och de olika fikaplatserna, så det blev Tokyo Stories i blixtsnabbt tempo och sen en resa till Dieselverkstaden i Nacka istället. Där blev det gofika. Sen kryssade vi runt lite och kikade på ouppnåeliga bostäder.
Om jag nånsin når någon av de där ouppnåeliga bostäderna ska jag hänga på Kulturhuset mycket oftare.
Tolv timmar i bil
08:45 lämnar vi Alby bakom oss. Då har resan börjat på riktigt. Det är grått, fuktkallt och regnigt. Sverige visar sig från sin mest färglösa sida. E4 genom Sörmland är som vanligt sömnig. Först när vi kommer till Vättern börjar det kännas som att det händer något. Halva Sveriges största sjö ligger fortfarande under is konstaterar Hanna och jag innan vi tar dagens lunch hos Köttclownen i Jönköping. Sen väntar Sveriges kanske tråkigaste motorväg, den oändliga sträckan E4 tar igenom Småland. Bara tallar och spikraka mil. Hela tiden. Men till sist dyker Skåne upp som en tröst och när E6 tar vid i Helsingborg börjar till och med molnen lätta en liten aning och regnet slutar falla konstant. Tankar i Rosengård och tar sedan bron över sundet och fortsätter de fyra filerna västerut från Köpenhamn. När vi kommer över Stora Bält känns det som att världen börjar. Kort paus och sen står vi på. Strax före tyska gränsen skingras molnen och solen visar sig en stund, för att gå ned lagom till vi parkerar bilen i Suchsdorf, Kiel. Tolv timmar. Från snö och is till försiktigt grönt och knoppar på tolv timmar.
Wir sind zurück.
Mår bra en timme
Idag gjorde Ella premiär på planen. Tillsammans med bästisen Wilma provade hon innebandy en timme. Åtta små tjejer bekantade sig med boll, klubba och sina fötter för första gången i just den kombinationen. Hanna, Camilla och jag satt bredvid och tittade. Sötare innebandy har jag aldrig sett. Maken till skönspel, alla på bollen, hålla reda på vad som händer samtidigt som var och en verkade ha väldigt mycket att berätta för ledare Palle samtidigt som de vinkade ivrigt till föräldrarna på sidan… jag ville börja gråta av ömhet, glädje och stolthet.
Men satt stolt kvar och mådde bara bra en timme. När den var över berättade Palle att det skulle bli två prova på-gånger till så att alla tjejer kunde fundera på om de vill börja spela innebandy. Ella sa, högt och med stoltstark röst, att hon minsann ville börja nu.
Fina lilla barn.
Fick inte publicera
Jag fick inte publicera den tyckte spelaren i fråga. Men, jag tänkte berätta att hon varit grym i tre matcher den här helgen och visat framfötterna. Ett mål (snygg styrning) och bra tryck framåt. Nu har hon blåsor under fötterna och är trött. Pappan har inga blåsor och är stolt.
Klart jag måste ha en bild till den korta rapporten. Här besvikelsen efter en missad chans.
Sol, skidor, stora barnet och jag
Hur skönt var det att lämna hemmet för första gången på mer än en vecka för att göra något annat än att handla? Jätteskönt. Minst sagt. Solen sken varmt och skönt på mitt ansikte och jag njöt av att stå uppe på toppen och blicka ut över södra Stockholm. Dessutom stolt som en tupp över att stora barnet åker skidor som om hon aldrig gjort annat.
Hon tycker vi ska bli en skidfamilj. Samtidigt som hon, liksom jag, dömde ut alla skidpappor direkt. Den som bär skidkläder där under- och överdel bär samma färg ligger riktigt dåligt till. Den som dessutom åker nedför pisten på åttiotals-slalom-manér får rött kort.
Vi såg ett par sådana. Alfahannar som fastnade för tjugofem år sedan.
En bra dag.
Ketoner
Okej. Ella klev ut ur askan, in i elden. Igen. Magsjukan är över, men hon fixar inte att äta. Så det börjar bildas svältketoner i hennes lilla kropp. Som gör att hon mår illa. Nu kräks hon upp den lilla mängd socker och vätska vi får i henne av den anledningen. Och det enda vi kan göra för att få bort svältketonerna är att få i henne kolhydrater och vätska. Som hon kräks upp.
Moment 22. Jag blir vansinnig. Vill åka till akuten och se till att hon får intravenöst glukos omedelbart.
Men, som de väluppfostrade samhällsmedborgare i kungariket Sverige vi är fortsätter vi enträget att peta i henne lite cola, blåbärssoppa och vatten. Då och då en Dextrosol. Mäter halterna av blodsocker med jämna mellanrum. Just nu går de åt fel håll. Blodsockret är för lågt och ketonerna stiger.
Bryter vi inte mönstret snart blir det akuten.
Stora barnet är det också synd om
Att vara tretton och kombinera diabetes med kräksjukan är inte ett dugg roligare än för en femåring. Så nu är det synd om stora barnet också.
Leva långsammare
Jag vill leva långsammare. Ha ett liv där det finns goda marginaler åt alla håll. Där oförutsedda händelser inte riskerar att vända livet upp och ned varje gång. Eftersom oförutsedda händelser kommer hela tiden. Jag vill kunna sitta med mitt lilla barn och äta frukost klockan tio en måndag morgon då och då. Utan att behöva ta semester, eller vabba eller något annat.
Som idag. Sweet.
Lite upptagen
Hinner inte prata så mycket med mig själv just nu. Är upptagen med att sladda fram och tillbaka på E4 mellan Stockholm och Uppsala för att följa stora barnet och hennes lag i världens största innebandycup. Där de nu nått semifinal i sin klass. Bland annat eftersom pappas flicka stänkte in 2-0 i kvällens kvartsfinal mot Täby (som de aldrig slagit förut). Kolla de första två minuterna i det skakiga klippet här uppe.
För övrigt känns bambuser som grejen. Kan bli fantastiskt med 4G.
Fyra hål i nacken
Idag kom min pappa och Marie förbi. Skön fika, prat och lite avslutande julklappsutdelning. När de vänt hem till Närke igen klädde vi på oss underställ och varma kläder. Eftersom vårt kvarter ser ut som en fjällby just nu passade vi på att kolla in pulkabacken. Den svängde. När luften gick ur oss vände vi tillbaka till varm choklad och mackor för barnen och mamman. För pappan blev det skinka och julmust.
Ett skönt sätt att avsluta det familjära jullovet. Nu är det dags för mamman och pappan att vända tillbaka till vardagen. Lite omlott.