åkte till jobbet med tryck över bröstet och huvudvärk. i mitt huvud malde frågan ”varför stressar jag på och skyfflar runt de enda människor i världen som verkligen älskar och behöver mig för att jag ska kunna åka till en plats och göra sysslor vem som helst kan göra och ingen egentligen bryr sig om?”. en dålig start på morgonen med trötta och nollkolliga barn som grundades med en natts riktigt dålig sömn.
nu, lite mer än tio timmar senare tycker jag efter ett par riktigt inspirerande möten att jag har ett fantastiskt jobb. ställer mig och steker falukorv. trycket över bröstet har lättat lite. huvudvärken likaså.
men jag undrar fortfarande vad jag gör och varför?