Två timmar västerut

OK, vi har kommit ut. I sommar byter vi boplats. Jag och familjen lämnar Stuvsta, Huddinge och Stockholm. Eller rättare sagt, vi väljer att bo i Örebro. Anledningarna är många.

I grund och botten handlar det om att Camilla och jag inte känner oss hemma i våra egna liv. Vi vill ha mer tid över till att göra kloka och roliga saker. Själva, tillsammans och som familj. Ge våra barn bättre förutsättningar att växa upp och ha möjlighet att prova och upptäcka livet. Vi lockas av staden. Vill bo mitt i ett utbud av tjänster och varor. På en plats där det är en ständigt flöde av människor.

Vi vill jobba smartare. Lägga energi på rätt saker. Hela tiden. Inte undantagsvis. Kunna resa och visa barnen världen. Såna saker. Vi vill ge dem upplevelser av storstäder och andra länder. För att göra det behöver vi inte nödvändigtvis bo i en. Med allt vad det innebär.

Efter ett år av funderingar, diskussioner och avväganden har vi kommit fram till att Örebro är en plats som erbjuder oss goda möjligheter att göra de förändringar som behövs. Först behöver vi en bostad. En hyreslägenhet i ett centralt läge. Det håller på att lösa sig. Sen behöver vi hitta skolor där barnen trivs. Det börjar vi med nu.

Jobb? Jo vi behöver försörja oss. På ett smart sätt. Där har vi inte bestämt oss. Jag kan dessutom bara tala för mig själv. Troligen kommer jag helt eller delvis arbeta åt mig själv. Utveckla verksamheten i min lilla firma och erbjuda min kunskap och erfarenhet på konsultbasis.

Och det kommer jag göra där efterfrågan finns.

Huddinge och Stockholm är inte ett avslutat kapitel. Det är bara det att vi nu väljer att sätta ned bopålarna i en annan stad. Där vi tror förutsättningar för oss att leva som vi vill är bättre.

Två timmar västerut.

Där har vi också gemensamma vänner och ett sammanhang som (trots att vi vände det ryggen) aldrig försvunnit. Kloka, varma och företagsamma människor som jag vill träffa oftare. Jobba tillsammans med. Skratta och gråta med.

Om några dagar kommer jag börja blogga om den här processen på en annan plats. Då kommer jag berätta om den här förändringen stegvis. Resonera öppet och beskriva hur det går till. Från blanketter till känslor.

Utmaningarna är många. Framför allt när det gäller barnens känslor. Genom att göra så här utsätter vi de viktigaste människorna i livet för stora saker. Som inte alltid är helt lätta att förutse.

Spännande är det. Inspirerande. Och samtidigt ganska läskigt.