Rubriken finns med i en låt skriven av en av mina favoritartister, Per Persson. Just idag stämmer den in på mitt liv. I takt med att antalet ljusa timmar minskar blir mina möjligheter att orka med alla mina koleriska sysslor färre. Börjar känna det nu. Energin räcker inte till allt jag vill och kan göra. Som ett brev på posten börjar kroppen tala om det för mig.
Det börjar bli dags att gå in i det mentala idet igen. Göra en kärleksfull lobotomi på alla viljor för en stund.