Ikväll ska jag följa med Camilla på fest. Hennes klinik ska ha kalas och respektive får följa med. Festen hålls i ekobyn Understenshöjden där en av kollegorna på kliniken bor. En spännande plats och ett spännande projekt jag hört mycket om. Så jag googlar lite och hittar denna lilla film. Jag trodde den skulle inspirera, men den slutar bittert.
Och jag kommer plötsligt ihåg varför vi bor i villa. Vårt tidigare radhusboende hade ungefär samma bittra omgivning. De gamla självbyggarna avskydde i princip oss som flyttade in och våra barn. Vi som inte lyft ett finger. Som inte byggt själva. Som var friska. Och hade jobb. Som inte prioriterade låtsasprojekt för att få fortsätta bygga. Som inte tyckte livet gick ut på att hänga över en spade i Fristadsbyxor samtidigt som vi snackade skit om grannarna.
Ja, jag vet att alla inte är så. Men jag kände igen mig i den lilla filmen. Och blev för första gången på mycket länge glad över att jag bor som jag gör.