Idag provkörde jag en Toyota Prius. Anledningen återkommer jag till. Hanna var med i passagerarsätet. Jag måste säg att jag är imponerad över den här omtalade elhybridbilen. Motorjournalister i Sverige har sågat den här bilen jäms med asfaltkanten på grund av den saknar körkänsla, är allför opersonlig och inte känns som en bil.
De har förstås fel, eftersom de har rätt.
Många hanar tycker bilen ska vara tuff, skitsnygg, snabb som satan och låta högt. Dessutom ska den kännas som en rallybil. Bara såna bilar älskas av motorjournalister. Det kan väl vara ok. Själv är jag dock ute efter ett tryggt och stabilt transportmedel som förstör vår miljö så lite som möjligt. Och efter fyrtiofem minuter i en Prius känner jag att det är en bil som på många sätt bidrar till det. Det var oerhört fascinerande att se hur elmotorn och bensinmotorn samarbetade. Så fort jag inte tryckte på gasen laddades batterierna upp. Ingen rörelseenergi gick till spillo. Vid rödljus gick den bara på elmotor och jag började direkt tävla mot mig själv för att köra så snålt som bara möjligt.
Dessutom satt jag bra. Jag blev mycket imponerad av Prius, trots att den kändes som att köra en luftmadrass. Har inte kört en så tekniskt fulländad bil sedan jag körde mina svärföräldrars Citroën XM för många år sedan. Den kändes också som en luftmadrass.
Hanna blev också imponerad. Mest av priset på bilen, men också av backhjälpen i form av en kamera som visade en vidvinklig bild på det som fanns bakom oss på bilens informationsskärm när jag lade i backen.
Så varför provkörde jag Prius? Jo, för att vi nu ser hur vi ska konsolidera vårt bilägande och bilåkande. Två bilar ska bli en. Kostnaden ska halveras, utsläppen ska halveras men så mycket komfort, driftssäkerhet och trygghet som möjligt ska bevaras. Just nu är det fyra utmanare med i kampen om att få vara bilmärket i vår familj.
1. Ford Focus Flexifuel (dvs den Ford vi har, men vill sälja)
2. Toyota AYGO (den lilla bil vi haft som andrabil i två år, men som egentligen är för liten)
3. Toyota Yaris (lite större version av AYGO)
4. Toyota Prius (smartast och bäst, men dyrare än dyr)
Den bil som visar sig släppa ut minst skit och kräver minst resurser för våra transporter vinner. Vilken av dem de än blir lär den pensioneras om ett par år, för så fort det går att köpa en renodlad kvalitetssäkrad elbil på den svenska marknaden är det jag som kör en sådan.
Prius känns som det smartaste alternativet just nu. Känslan av att låsa den i eldrift och enbart köra på elmotor i ett par minuter var inget annat än befriande. Synd bara att den är så vansinnigt dyr. Bilen vi körde kostar i det utförandet närmare 350.000 kronor och kommer förstås inte kunna möta våra krav på en månadskostnad på max 2500 kronor.
Begagnat kan vara en lösning, men min mage säger mig att det inte blir så. Synd, Prius är nämligen inte en bil. Den är smartare än så.