Tillbaka på ruta ett igen. Tillbaka vid havet. Under radarn. Smög in med ett sent tåg. Vandrade genom tomma gator. Nio nätter. Ska jobba. Sova. Springa. Vila. Gå i parker. Undvika människor. Eller undvika smitta. Ett par möten. Prat om framtid.
Ordet omstart. Missbrukat till tomhet. Men kanske är det vad jag ska göra här? Eller åtminstone göra mig av med något. Kanske hitta något annat?
Tog en löptur. Rakt ut på gatan. Ett par hundra meter till Scaniabadet. Längs havet till Ribersborgs kallbadhus. Österut och in i Kungsparken. Via universitetet tillbaka till mitt loft. För första gången på flera månader kändes det skönt att springa. Den trasiga magen accepterade rörelsen på ett annat sätt. Luften kändes lättare att andas och det var skönt att bara lyssna på ljuden runt omkring mig. Måsar. Vinden. Söndagspromenerare.
Nu? Göra klart presentationen till morgondagens tretimmarspass med studenter på Musikhögskolan. Sen? Ut i solen.
