Per Persson. Skriver under min hud. Igen.
Många, många år sen är det nu
Sen jag började min resa
Det blev en resa utan slut
Jag är vilse i en värld som är så stor
Och jag känner mig som en pilgrim utan tro
…
När alla mina dagar tagit slut
När det sista av ljuset långsamt brinner ut
Känns det tryggt, och mörkret sveper in
Till sången av en Hälsingevind
Jag har ingen Hälsingevind. Ingen plats, inga rötter. Jag tror att jag slutat leta. Istället längtar jag bort. Vill börja om. Eller kanske avsluta på ett annat sätt än jag börjat. Men… inte än.