Sitter på ett tåg. Funderar. Allt känns upp och ned och in och ut. Som vanligt, men ändå inte. Jag har tvingats flytta in i min vänstra hjärnhalva för att kunna få andra att förstå. Jag hoppas att det är tillfälligt, för jag trivs inte så bra här. Det finns saker som blir klarare här. Men, konsekvenserna av den klarheten är inte så kul.
Varför ska det vara så svårt att leva i hjärtat?