En dag kommer jag att fortsätta. Bort. Någonstans finns det. Havet.
Fokusera på DIG
Ibland känns det som att varenda människa jag ber om hjälp för att förstå varför livet blivit så komplicerat har samma svar: DU MÅSTE FOKUSERA PÅ DIG.
Jag förstår att det finns värme och omtanke i det. Att jag måste ta hand om mig och se till att mina behov också tillfredsställs, istället för att bara tillfredsställa andras. Jag förstår det. Men tänk om mina behov inte är några andra än att vilja få se naturen och människorna runt om mig leva. Och få se och känna det medan jag väntar på att få dö i fred, liksom.
Tänk om det bara är det jag vill. Varken mer eller mindre.
Upp igen
Ungefär så här.
Hjärndöden
Denna ständiga jäkla multitasking med snabb uppkoppling och ständigt onlinelevande. Den dödar min hjärna.
Jag vill göra en sak i taget.