Hetsig dag. Var en bra konsult. Sen gick jag till psykologen. Nu vill jag bara försvinna igen. Långt, långt bort.
Konflikt och beslut att fatta ensam
Hjärnan säger en sak. Att det är dags att hitta andra sammanhang. Att den här tiden som liksom rinner iväg i väntrummet aldrig kommer tillbaka och att den kommer att bli väldigt lång. Så lyssna på de erbjudanden som finns. Skapa en vardag för dig själv som funkar och gör det du måste för att hitta den vardagen.
Hjärtat säger en annan sak.
Den här konflikten tar mycket energi. Och den jag skulle vilja dela besluten med är inte tillgänglig. Besluten är mina att fatta. På egen hand efter egen hjärna. Eller eget hjärta.
Tiden rinner ut. Deadline närmar sig.
Livet går i cirklar
Plötsligt är dragningskraften stark och oväntad. Från en plats och ett sammanhang som jag trodde jag lämnat. Men, det är något väldigt skönt att få tillbaka sammanhang där jag är uppskattad, där jag är en jämlik del tillsammans med andra och där vi arbetar proffsigt tillsammans.
Huddinge. Igen.
Kärleken eller vardagen?
Varför är det så svårt? Sedan separationen för snart två år sedan har allt i vardagen blivit svårare, krångligare och många av utmaningarna som livet innehåller blivit dubbelt så stora. Att möta en del av de saker jag möter i mitt liv som ensam är helt värdelöst.
Livet går inte ihop. Logistiken håller inte. Tiden räcker inte. Jag klarar det inte på egen hand. Bokslutet över livet just nu visar tydligt att det inte funkar. Att allt har blivit sämre sedan separationen.
Allt utom kärleken. Den har aldrig varit starkare i mig än den är nu. Synd att det inte finns plats för den i vardagen. Äta, sova, jobba, dö.
Välj glädjen, liksom.