Sakta men säkert börjar jag förstå vad det är jag är bra på. Vad andra människor uppskattar med mig. Pusselbitarna är inte på plats riktigt, men jag börjar få en uppfattning om hur bilden kan komma att se ut. Efter en fantastisk dag i kreativa människors sällskap känner jag mig fylld av energi.
Inspiration är min grej. Att ge och att ta. Att möta människor. På riktigt.
På fel sida kameran
Idag tog jag några grymma porträtt på mina närmaste kollegor som ska användas till en presentation. Det är lätt att fotografera bra människor. De blir bra på bild också. Sist ut var jag själv som blev förevigad av kollegan Fredrik. Jag har hår igen. Dagen till ära lite snedformat.
Buzz tre: Fördomar om människor
Hans Rosling, professor i internationell hälsa gör en lysande grej på TED. Han visar hur många av oss skapar en felaktig världsbild genom att generalisera och klumpa ihop. Tjugo minuter är långt och Hans engelska är väldigt svensk…. men presentationen väcker tankar. Inte minst genom att sociala förutsättningar är minst lika viktiga som ekonomiska. Men också att det finns massa data som behöver tillgängliggöras.
Torsdag 18:59 och läget är lugnt
OK, har lugnat ned mig tillsammans med resten av själarna i familjen. Dessutom hunnit resonera lugnt i förbannat tillstånd med den människa jag resonerar mest med i hela världen under en kort bilresa. Sen kom jag på en sång som är klok där sångaren sjunger:
Jag är rädd för ett liv som nöts bort bland detaljerna,
att jag ska blanda ihop ansvar med attiraljerna
de nya krav som följer med det man äger och har
Jag har trettioåtta år, pappa till en femåring och trettonåring och vet väldigt väl vad det är som inte funkar men letar fortfarande efter lösningen. Tills jag hittar den försöker jag använda foten-i-kläm-jajamän-prinicipen och tänka positivt.
Det gör det lättare, trots att det inte löser själva problemet.
Torsdag 16:53 och jag hatar mitt liv
I vardagsrummet sitter tonåringen och tittar på något högljutt skit på teven. I sitt rum sitter femåringen och storgråter. Hon har gått i baklås eftersom hon inte hann rita klart en teckning på dagis och tuschpennorna hemma är för dåliga. Hon skriker som en arg bebis. Går inte att trösta. Tonåringen vill stänga in henne eftersom det stör hennes högljudda tevetittande. I köket står disken i drivor och måste tas om hand för att det överhuvudtaget ska kunna lagas nån mat. Utanför huset står två ton pellets som måste bäras in i garaget som måste röjas först om det ska få plats något mer. När som helst ringer hustrun och ska hämtas upp. Samtidigt flyter en död fisk runt i akvariet nånstans.
Jag orkar fan inte. Men tar ett djupt andetag och gör det. Här och nu. Minfullfuckingness.
Drivor av prylar och skit står mellan mig och de jag älskar. Ibland. Jag är trött på att förvalta de där drivorna.
Lite mer buzz: Sverige och världen
OK, lite mer buzz. Den här lilla inspirationsfilmen är framtagen av Kairos Future och Svenskt Näringsliv. Men, skit i det och kolla. Den pekar ut en del intressanta utmaningar.
Lite buzz
Ja, det finns något jobbigt frälsarsymptom hos många aktiva av de här sociala medianarkomanerna. Men… mönstret har förändrats och det handlar snart om en vardag såna som jag bara finns i liksom. Tro inte på propagandan. Skapa din egen bild. Möjligheterna är många.
Editors: In This Light And On This Evening
OK, Editors har släppt nytt. Kanske kan vara värt att lyssna noga på. Åtminstone till Rammsteins släpps lös om ett par dagar.
I brist på annat, lite navelskådning
Den här typen av listor vandrar ju runt, och jag fyller i en när femåringen kollar Bolibompa…
1. Hur gammal är du om fem år? 43
2. Vem var den sista du träffade? Mina barn, just nu.
3. Hur lång är du? 182 cm
4. Vilken var den senaste film du sett? Monster vs. Aliens (rätt trist)
5. Vem ringde du senast? Dotterns assistent på dagis.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? OK, till min älskling (om något vardagligt)
7. Vad är dagens planer? Chilla och redigera klart ett gäng bilder till min bästa kund.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Varken eller, jag mailar helst.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Skilda från varandra sen åttiotalets början. Nu omgift respektive lycklig singel.
10. När såg du senast din mamma? I somras.
11. Vilken ögonfärg har du? Blå.
12. När vaknade du idag? 06:24.
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej.
14. Vilken är din favoritplats? En annan plats än den jag är på, oftast.
15. Vilken plats föredrar du minst? Gången mellan centralen och T-centralen valfri vardagmorgon.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Har ingen aning och vill inte veta.
17. Vad skrämde dig som barn? Kärnvapenkriget som skulle döda oss alla imorgon.
18. Vem fick dig att skratta senast? Min kollega Anders, en rolig typ.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar och stationär.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Oftast utan.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota, om det är tillräckligt varmt.
26. Är du social? Om jag vill.
27. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerry’s Half Baked
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Amortera, och köpa en D3X.
29. Tycker du om kinamat? Om det är det enda som serveras.
30. Tycker du om kaffe? Ja, men bara i espresso bryggd på bra bönor.
31. Vad dricker du till frukost? En latte eller en smoothie plus vatten.
32. Sover du på någon särskild sida? Ja, en i taget.
33. Kan du spela poker? Ja, om det är med fem kort.
34. Tycker du om att mysa? Jorå, med de jag tycker mest om.
35. Är du en beroendemänniska? Ja, absolut.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja.
37. Vill du ha barn? Det räcker med de två jag har, tror jag.
38. Kan du några andra språk än svenska? Of course, naturlich och si.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, en fringis som läkarbarn.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet för utsikten. Vattnet är för kallt i bägge.
41. Vad spenderar du helst pengar på? De jag tycker mest om.
42. Äger du dyra smycken? Nej.
43. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En cigarett.
44. Vem är den roligaste människan du känner? Daniel, tror jag. Han är rolig på ett allvarligt sätt.
45. Välj ett ärr på din kropp? Mitt TBC-ärr på vänster axel, klassiskt tonårstrauma.
46. Vad har du för ringsignal? Den från 24.
47. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Nej.
48. Flirtar du mycket? Nope.
49. Vart togs din profilbild för din blogg? I min lilla studio.
50. Kan du byta olja på bilen? Kanske, om jag måste.
51. Har du fått fortkörningsböter? Nej, jag är en laglydig typ.
52. Vilken var den senaste bok du läste? Kärlek – hur fan gör man? av Bob Hansson.
54. Läser du dagstidningen? Finns ingen där jag bor, men läser DN, SvD och några utrikiska dagligen på webben.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Ja, FOTO, Filter och Camino.
56. Dansar du i bilen? Nej, jag skriker mest med i musiken.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? NDR 1 Welle Nord.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Troligen ett blodsockervärde för lilla barnet.
59. När var du i kyrkan senast? I somras.
60. Vad ska du göra nu? Trycka på publicera-knappen till höger.
Årskontroll på diabetesmottagningen
Vid lunch emlar jag barnen. Det betyder att jag sätter emla-kräm som bedövar i deras armveck. Anledningen är att de någon timme senare ska lämna blod. Vilket de gör utan problem idag. Sen sitter vi och går igenom deras kurvor, utveckling och insulindoseringar. Bägge barn har en långsiktig blodsockerkurva som just nu pekar åt rätt håll. Den ligger fortfarande lite för högt, de behöver bägge få en fortsatt nedåtgående trend. Men, det går som sagt åt rät håll.
När vi är klara springer vi till deras frissa för att hinna klippa håret. Sen snabb mat till Hanna på sjukhusets restaurang innan vi skyndar till kvällens träningspass. Ella glad med rosa lugg. Jag glad över att kontrollen gick bra. Och att vi dessutom hann förbi Apoteket.
Huddinge sjukhus, eller Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge som de ansvariga kallar det, må vara en rätt sunkig plats. Bilden ovan är tagen i Blickagången, den gångväg alla som rör sig runt sjukhuset passerar nån gång, är ganska talande. Men, de som arbetar här på diabetesmottagningen och med barnsjukvård är några av världens allra bästa människor och jag känner lika tacksam och lyckligt lottad varje gång vi är här.
Inspirerad, rentav.