Hanna och hennes lag vinner premiären mot Tullinge på ett vackert sätt genom att vänta 0-2 till 3-2. Det är alltid lite extra kul att vinna mot Tullinge. Derbykänsla plus att de har ett ruskigt bra lag och en mycket fin organisation i sin förening. Hanna spelade bra, men hämmas lite av smärta i knän och fot. Hon ska snart till en ortoped.
Pappan, dvs jag, är stolt. Mycket stolt.
Ett samtal
Idag hade jag ett riktigt samtal. Ett öppet, ärligt och tillitsfullt samtal. Med en av de klokaste människor jag vet. En av de jag har störst förtroende för. Som jag vågar exponera mina tankar och konstiga idéer för, utan att känna att jag känner mig svamlig och dum. Vi diskuterade olika saker som på olika sätt påverkar vår vardag och efteråt kände jag mig lättad, glad och tillfreds i hela mitt stora jag.
Ett riktigt samtal.
Rönnbär
När jag hämtar posten ser jag de här om jag höjer blicken.
Stänger för säsongen
Nu stänger vi ritbordet för säsongen. Det ska gå en höst, en vinter och en vår innan barnen kan sitta här i solen och rita igen. Men då kommer skratten höras igen. Högt.
Fintorsdag igen
För andra veckan gör jag torsdagen till fintorsdag. Rak i ryggen, slipsad och seriös försöker jag röra mig den här arbetsdagen.
Står upp för Anna Anka
Jag vet inte vilka som är dummast i huvudet. Anna Anka och de andra Hollywoodfruarna eller alla skitfina människor som nu koketterar med sitt eget intellekt genom att såga Ankan och de andra puckona jäms med fötterna. Att bekämpa dumhet med dumhet, dryghet med dryghet och intolerans med intolerans går inte. Så alla ni som säger att Ankan är korkad, vad gör det er? Ni som dömer en annan människa. Skrattar åt hennes val. För att berättiga era egna.
Ni slår in en dörr som inte ens finns. Faktum är att det inte ens finns en vägg som den dörren kan sitta i. Lägg ned. Det enda bra med den här diskussionen är att jag lärt mig att det faktiskt finns en människa som har det utomjordiskt coola namnet Anna Anka.
Världsklass.
Nya frågeställningar i livet
I dagens post låg ett litet reklamkuvert som öppnar upp massa nya frågeställningar för mig och min älskling att diskutera angående vårt stora barn. Och ett tiotal nya gråa hårstrån skapades genast strax ovanför mitt högra öra.
Förfrost
Den är här nu. Förfrosten. När morgondaggen efter en klar natt ligger kvar. Inte som is, men stilla och ganska orörligt ligger den på bilen tills solen torkar upp den.
Faller vidare
Fortsätter lyssna på Winnerbäcks ”Faller”. I första versen sjunger han att ”den här stan är gjord av Kejsarens nya kläder”. Jag känner igen mig i känslan på något sätt.
Nobody puts Baby in the corner
En av min tonårstids stora profiler har dött. Det känns lite sorgligt. Påminner mig om att min ungdom börjar ligga allt längre bort. Den här filmen är den jag sett i särklass flest gånger i mitt liv. Inte särskilt bra, men den påverkade mig och ganska många av mina nära mer än jag tror vi vill erkänna.
Patrick Swayze dansar någon annanstans nu. Så det är upp till oss att se till att ingen stänger in Baby i ett hörn.