Ella och jag har varit på vårt första hund-dop. Hur gick det till? Jo, såhär:
1. Första samlar man ett gäng sköna människor. Och en hund.
2. Sen grillar man och äter gott.
3. Tar en iskall Jägermeister.
4. Döper hunden i vatten.
5. Hundens husse håller ett tal till hunden och hundens gudmor.
6. Hunden får presenter (ben, leksaker och glass).
7. Församlingen tar en halv Jägermeister till. Fortfarande iskall.
Att hunden är sex år gammal och att grejen mest är en anledning att träffas och ha fasligt trevligt hör inte hit. Min nordtyska familj har ett lätt galet drag över sig som är mycket, mycket bra.
Om fler hundar döptes, skulle världen må bättre.
Tierpark Gettorf
Ella jag kollade in den lilla barnvänliga djurparken i Gettorf på eftermiddagen. Den var väldigt bra för barnen. Men kändes, som djurparker nästan alltid gör, mindre bra för djuren. Min lilla prinsessa var dock nöjd med att få kolla in apor, fåglar och getter. Och alla de andra inlåsta.
Älskade skitunge
Ella öser för fullt på en hoppkudde vid Tierpark Gettorf. Hon öser faktiskt för fullt mest hela tiden. Charmar upp varenda människa på läktaren. Jag är så stolt och glad över min älskade skitunge. Hon som är orädd och tar för sig. Käkar upp livet med hull och hår innan solen går ned. Som också tjatar ihjäl mig varje dag. Är otålig. Vill bestämma.
Precis som jag.
Badkruka
Ella är en badkruka. Precis som jag.
Laboe: WOW!
Laboe är en av de vackraste platser jag besökt. En alldeles fantastisk liten pärla till badort. Här finns bad, sol, vind och allt det där. Plus ett monument över manlig dumhet, men också kamratskap. Vid Ehrenmaal berörs jag av hur många tyska sjömän som dött i krig. Bara män kan vara så korkade. Jag berörs också över hur de efterlevande vårdar deras minne.
Nåväl, det här är ett ställe att komma tillbaka till. Jag toppnjöt, om än under en yta av lätt stress. Ella njöt också av att åka små radiobilar, gå in i ubåten och kila runt och stoja.
En snabb rapport från Laboe
Vi har varit i finfina badorten Laboe precis utanför Kiel. Underbart. Jag fick mikrosvindelpanik i det höga tornet vid Mehrenmaal och klaustrosvettpanik i ubåten. Vi åt en makalöst god fisk och svettades en aning i solen. Återkommer med utförligare rapport. Snart ska vi gå på Kiels skönaste matställe, TraumGMBH.
Bensin-Jesus Collin predikar
Kan inte låta bli att reflektera lite över Robert Collins lilla inlägg i dagens Aftonblad. Han är lite upprörd över att svenskarna köper att fler miljöbilar nämligen. I början av hans text står följande:
Är bensinen slut som bilbränsle?
Som många hävdar.
Nej, inte alls.
Alla sådana påståenden grundas antingen på okunnighet eller så handlar det om religiöst fundamentalistiska partsinlagor.
Frågan är om det inte är Collin som är ute och cyklar i sin hjärnas oändliga irrgångar här. För inte kan väl ens denna knaskonservativa bilaktivist tro på allvar att svenska bilar kommer gå på bensin om femtio år. När oljan är slut eller finns i så små mängder att priserna är så höga att endast de allra rikaste företagen eller nationerna har råd att köpa den.
Släpp sargen. Släpp oljan. Etanolen är inte nirvana. Inte ens biogasen. Men de är iallafall steg på vägen mot att ställa om en ohållbar teknisk lösning för något så primitivt som att frakta runt människor från en plats till en annan.
Det finns inte tillräckligt med olja kvar på planeten för att det Collin skriver ska kunna hända. Vad han grundar sin text på vet jag inte riktigt. Men, det skulle kunna vara okunnighet. Eller kanske religiöst fundamentalistiska partsinlagor.
Turkiet hälsar
Det känns lätt absurt att kommunicera via SMS, men familjens utsända i Turkiet hälsar att det är varmt och bra. Själv har jag dock redan nu bestämt att vi semestrar tillsammans nästa år.
Holstenstraße
När vi kommer till Holstenstraße strax efter lunch är det full fart på shoppinggatan. Vi börjar med att sätta oss vid den gigantiska sandlåda staden byggt upp på Holstenplats. En bra grej för barn som jag skulle vilja se hemma i Stockholm. Sitter där en stund, Ella i sanden, jag på kanten. Utanför en av de svenska bankerna står en kille med gitarr. Han blir approcherad av ett gäng tonårsflickor som sjunger en av mina favoritlåtar just nu tillsammans med honom. Just där uppstår ett magic moment.
Sen traskar vi längs med gatan, kollar lite oengagerat på saker och hamnar efter en stund på Starbucks. Och så fortsätter det.
Boktips: Hej, mitt namn var Elton Persson
Har legat länge på nätterna och läst Martin Svenssons roman ”Hej, mitt namn var Elton Persson” de två senaste dygnen. Roman, eller kanske självbiografi. Vad vet jag? Men saken är den att jag berördes av hans berättelse. Inte minst för att jag kände igen mig lite för mycket i de mörka känslor han beskriver.
Martin Svensson är en ganska avskydd person. Slentrianmässigt sågas allt han gör. Jag vill då passa på att utmana den som är skeptisk att läsa den här boken. Lyssna gärna på Nina Rochelle samtidigt så blir bilden ännu tydligare. Det här är en kille som har saker att säga. Som varit med om en hel del. Samtidigt är det en klockren skildring av låtsaslivet som många av människorna i min stad lever. Lite lätt ångestskapande.
En väldigt bra bok för sömnlösa småtimmar.