Tillåtet

signgif
I staden där jag bor är det fullt av olika förbudsmärken. Vart jag än vänder blicken finns det någon skylt som talar om vad jag inte får göra. Så har vi byggt vårt samhälle. Komplext och utan tillit till människors goda vilja. Tippning är förbjuden. Överträdelse beivras. Endast med tillstånd.
Jag tycker det där är lite trist. Jag skulle vilja se fler skyltar som talar om vad jag får göra. Så jag knåpade ihop en egen.

Välmenande idioti kommer kosta mig jobbet

OK, nu är det dags. Mitt korståg mot den välmenande idioti som i mångt och mycket genomsyrar kungariket Sverige börjar nu. Mitt alldeles eget rättshaveri. Jag ska försvara en riktigt dum företeelse, men vill först förklara att det jag försvarar är individens rätt att fatta beslut om sig själv. Inget annat.
Det handlar om rökning. En av de mest värdelösa grejer människan kan göra. Som rökare försämrar jag min hälsa, förkortar troligen mitt liv och gör mig själv fattigare eftersom de små lungtorpederna kostar ganska mycket att köpa. Rökning är en dålig grej. Vi som röker är inte så smarta i alla avseenden.
Med det sagt tar jag nu fram min trubbiga vapen och går till attack mot den välmenande idioti som tar sig allt allvarligare uttryck i samhället. Idag rapporterar alla nyhetsmedier i kungariket om en liten uträkning Folkhälsoinstitutet gjort (Sug förresten på namnet på den statliga myndigheten. Smakar underbart unket.). Myndigheten har räknat ut att kungarikets kommuner skulle kunna spara hela 2,6 miljarder kronor om året på att inte låta rökare röka under arbetstid. Kalkylen utgår från att genomsnittsrökaren röker trettio minuter varje arbetsdag och på så sätt lurar sin arbetsgivare på 31300 kronor i lön årligen.
Fine. Så länge som kalkylen bygger på att rökaren under tiden hon eller han röker stänger av sin hjärna också. Och plötsligt inte kan göra något annat än att just röka. Som att tänka ut en lösning på ett problem eller diskutera ett ärende med en annan rökande kollega. Du som aldrig rökt kan rimligen inte veta, men jag lovar, kropp och hjärna fungerar alldeles utmärkt under de tre-fem minuter det tar att dra i sig gifterna från en cigarett.
Flera kommuner i kungariket håller nu på att införa rökfri arbetstid. Även den jag bor och arbetar i. Kortsiktigt kanske bra (om än inte för rökarna) men långsiktigt idiotiskt. Därför att vad dessa organisationer nu säger är att det finns bra människor och dåliga människor. Det här varvet är det rökarna som är dåliga människor. Nästa varv är det du som sitter på toaletten lite för länge varje arbetsdag, eller tar en kaka till torsdagsfikat. Eller du som går till den lokala pizzerian för att äta din lunch. Kanske du som har ett lite för högt BMI.
Jag vet att jag är dum i huvudet som röker. Men jag är beroende och fortsätter ett tag till. Det spelar liksom ingen roll hur många käcka tvångsåtgärder som införs. Frågan är bara om det inte är så att mina dåliga sidor vägs upp av att jag gör ett jävligt bra jobb, trots en ganska sunkig lön. Att jag är lojal mot min arbetsgivare. Det nya regelverket/systemet lär inte ta hänsyn till det.
Jag har tänkt sluta röka. Ska snart göra mitt mest seriösa försök hittills. Det ingår i ett helhetspaket för sanering av kroppen. Frågan är bara om jag kan fortsätta arbeta åt en organisation som vill krama ihjäl mig genom att stänga in mig i en liten låda. Som bit för bit håller på att ta över mitt privatliv genom att styra mitt beteende. Av godhet. Inte min godhet, men systemets.
Det kommer ju påverka min psykiska hälsa. Jag tror på mitt eget beslutsfattande nämligen. Den som vill påverka mig att förändra mitt beteende genom att förbjuda mig att göra saker gör mig mer illa än det denna välmenande idiot vill förbjuda.
När blev demokratiska organisationer lika cyniska som försäkringsbolag? Ta steget fullt ut istället, så vi som röstar fram de som styr i kungarikets kommuner får det lättare att ta ställning. Är det inte bättre för samhällsekonomin att skjuta av alla rökare? Och samtidigt göra upp med andra missbrukare, tjocka, förståndshandikappade, barn och andra som inte är produktiva enligt Folkhälsoinstitutets kalkyl. Varför ska ni friska och samvetsgranna skattebetalare hålla oss under armarna?
Fast jag tror inte att ni finns ens. För vem vill på allvar vara en sådan teoretiskt framräknad figur som verkar vara kungarikets välmenande idioters allra bästa arbetstagare? Som arbetar produktivt utan bortfall. Som inte är mänsklig, utan ett ideal. Fundera på om det inte är lite knasigt att jämföra levande människor med statistik och teori.
Är inte din hälsa viktigare än det som diffust kallas folkhälsa?
Människor som är fler än fem i en grupp kan inte fatta kloka beslut. Sällan har det varit tydligare än år 2009. I kungariket Sverige.

Flyktbeteende


Just nu återkommer jag hela tiden till den här låten. Den säger liksom allt. För stunden.

Hjärter Dam, om skräpet hinner ikapp dig
Och drömmen flyr och vardagen gror
Om du letar efter tråden
Eller bara saknar en bror
Om du har halsen full med månader av slit
Ta din packning över gränsen och kom hit

Tänker och fixar

Ella och jag är hemma idag. Hon hostar och snorar. Jag tar hand om henne. Hon tittar på Bolibompa. Jag läser och tänker. Gör upp planer. Hon lär bli frisk snart. Jag lär aldrig bli det.
Kommer ligga här om ett år också. Samma barn, samma virus och samma planer.

Främlingsfientlighet

Har vid två olika tillfällen idag kikat in i främlingsfientlighetens fula ansikte. Det var ett tag sedan. Men, känns inte ett dugg uppfriskande. Tvärtom. Jag blir ledsen. Och jävligt arg.

Resultat

Jag har arbetat bra många år nu. Sedan examen. Undrar hur många konkreta resultat mitt arbete någonsin bidragit till? Börjar förstå att jag håller på fel saker på fel ställen vid fel tidpunkter. Mitt tålamod är kort. Jag är en kreativ magmänniska som vill göra en sak i taget. Och göra den riktigt bra. Inspirerat och effektivt. Med resultat.
Jag har inte riktigt kommit dit än. Idag höll jag på att tappa tålamodet på ett möte. Det är en dålig grej. Eller så är det en bra grej. Men, om jag vill passa in på en arbetsplats och vara en del av en grupp måste jag ju kunna förhandla med mig själv också. Acceptera att saker ibland måste gå långsammare än jag vill.
Men, grupparbetandet leder väldigt sällan till några konkreta resultat. Jag blir aldrig färdig med något. En slutsats leder hela tiden till en annan frågeställning. Som om arbetet är ett projekt som aldrig tar slut. Som att arbetslivet går ut på att leka jobb. En lek där vi provar massa teoretiska modeller hela tiden.
Ibland vill jag ha ett analogt arbete. Typ köra lastbil. Uppdrag: kör den här lasten från punkt a till punkt b.

Stabiliserat internet

Vår uppkoppling till Internet har stabiliserat sig efter en tids glappande. Nu funkar den inte alls. Vi kanske borde säga upp den fasta uppkopplingen till telenätet eftersom Telia inte klara av att leverera kontakt. 3G funkar och täcker nog våra husbehov. Inte mina firmabehov dock, vilket leder till nya frågeställningar.