Jag vet inte riktigt hur det känns att komma hem. Har aldrig känt mig hemma någonstans, eller rättare sagt på någon plats. Är lätt avundsjuk på den som kan säga ”hemma” och mena en plats. För mig är hemma mer en känsla, kanske. En bra dag med Camilla och/eller barnen. En stunds avspändhet. För varje dag som går känner jag mig dock mer och mer ohemma i den vardag jag lever i. På en plats där det kostar enorma mängder pengar och energi bara för att hänga med i vardagen.
Kanske är det därför jag känner mig så hemma här i Kiel. En liten håla med tyska mått mätt. Ett Malmö med svenska. En hamnstad och ett administrativt centrum. En kunskapsstad med fler universitet och kulturscener. Placerat mitt i ett fantastiskt landskap där böljande fält och bördig jord möter Östersjön. Öppna landskap och öppen horisont. Aldrig längre än tio minuter bort. Ett par timmar ifrån Berlin. En knapp timme från Hamburg. Tolv timmar från Stockholm. Människorna jag möter här är avspända, öppna och vänliga.
Säkert ett resultat av allt det vackra runtomkring. Men också av högre löner, lägre skatter och bättre priser på det som behövs för att få vardagen att gå ihop. Det verkar helt enkelt vara betydligt enklare att leva här. Dessutom är det lite mindre mörkt, kallt och svenskt.
Min mamma har flyttat hem. Hit. Jag undrar var mitt hem är. Alltså, jag vet väldigt väl VILKA som är mitt hem. Camilla, Hanna och Ella är mitt hem och kommer alltid att vara det, men jag skulle vilja prova att leva på en plats där vår vardag kunde förändras. Som Kiel, till exempel. Nu ska du inte tro att det här är något som kommer hända. Det är bara jag som inte har rotat mig. De andra mår bra i Stockholm och jag tänker inte försöka övertala någon av dem att flytta.
Därför ska jag fundera ut ett sätt där jag kan prova vardagen här i Kiel med jämna mellanrum. Ska prata med en vän/släkting som är revisor om någon dag och ta reda på mer om förutsättningarna att arbeta som fotograf här på deltid. Skatter, regler och annat tråkigt ska gås igenom. Kanske tar jag min firma hit. Kanske inte.
Jag mår bra här. Och känner att jag behöver ha det fönstret öppet för att må någorlunda bra även i Stockholm. Det är åtminstone värt ett försök. För här är möjligheterna många. Och jag måste prova dem.