OK, jag är tillbaka. Jag har varit i verkligheten ett par veckor. Men nu är den tiden över. Imorgon börjar det overkliga livet igen. Missar första arbetsdagen eftersom dagis traditionsenligt har stängt för studiedag första arbetsdagen varje höst. Från tisdag och framåt lär det dock rulla på. Alla tankar på alternativ och andra sätt att leva kommer få en rejäl törn då tiden inte kommer räcka till. För nu ska jag nämligen jobba på dagarna (vilket inte är så dumt egentligen eftersom jag har supertrevliga kollegor och omväxlande saker att göra). Och försöka få det här huset i det här jävla femtiotalsstandardkvarterat att funka (måste fixa avloppet i nya duschen som gick att använda ungefär fyra månader, telefon/ADSL-anslutningen, se till taket fixas, krångla lite med pelletsbrännare och så där). Förutom att vara en bra pappa och man.
Varje år vid den här tiden mår jag rätt dåligt. Sover inte på nätterna och är förbannad på dagarna. Det är inte så konstigt, när jag tänker efter.
Men om några veckor kommer overkligheten börja kännas verklig igen och då är jag bara så här frustrerad ibland. Till nästa sommar.
Min egen firma är det lilla halmstrå jag håller i för att försöka behålla en känsla av hur det är att leva i verkligheten. Förhoppningsvis kan jag göra något mer med den i höst. Jag vill nämligen vara mer i verkligheten. Inte bara ett par veckor mellan juli och augusti varje år.
En jobbigt bra film
Igår kväll såg Camilla och jag en riktigt bra film. En jobbig film. En obehaglig film. Incendiary heter den (Blown Apart på svenska av nån anledning), en brittisk berättelse om den unga mamman som förlorar sitt lilla barn och sin man i ett terrordåd som hon ser på teve samtidigt som hon ligger med grannen. Michelle Williams som spelar huvudrollen var fantastisk. Ewan McGregor var bra som alltid. Även Matthew McFadyen (Spooks) gjorde en bländande biroll.
En film om mörka och smärtsamma mänskliga känslor. Sorg, chock, ånger, ångest, vilsenhet. Med oväntat små gester. Den grävde en grop i min mage.
Dubbelglugg
Tandfen kom och tandfen briljerade. Ella blev så stolt och nöjd över att tanden hon tappade igår bytts ut mot en guldpeng. Hur stolt? Jo, så stolt att hon plockade ut den andra lösa framtanden i underkäken efter frukost och nu har en strålande vacker dubbelglugg där nere. Tandfen kommer nog tillbaka i natt också.
Helter Skelter
Tack till Kal Ström som påminde mig om att Helter Skelter lätt är en av världens allra bästa låtar. Passar mitt humör bra.