OK, som skeptiker och lätt förbittrad motvillig svensk lyfter jag idag på hatten för den svenska sommarkvällen. Just denna kväll tämligen spontan med trevliga grannar/vänner på altanen för grill och vin. Dagen som började med huvudvärk och irritation slutade med skratt. I shorts, utomhus till midnatt. Alltså är den svenska sommarkvällen en bra grej. Förvisso katalyserad av europeiskt vin, men ändå.
En trevlig svensk grej.
Kraften är tillbaka
Vattenfall skickade en representant som mätte lite i mitt proppskåp och sedan gick ut och bytte säkringar i elskåpet på gatan. Sen var kraften tillbaka. Eller strömmen åtminstone.
Fredrik Kafka och elektriciteten
När vi kom hem efter en underbar stockholmskväll igår var det nåt knas med elen i huset. Efter att ha stängt av allt, kopplat ur kyl och frys och allt annat sov jag oroligt. Återkommande spänningsfall var femte minut. Väl uppe ur sängen nu på morgonen börjar nästa del av Kafka-vandringen. Försöka få tag på en elektriker i södra Stockholm mitt i semestern. Stress, ångest och ilska. Kontaktar Vattenfall för att kolla om det är något fel i nätet. Nej, säger dom och rekommenderar mig att ringa en elektriker för att söka felet inomhus. Camilla ringer Vilmas pappa Magnus för att fråga om vi får låna plats i deras frys, och då visar det sig att han är koll på elektricitet. Till och med behörighet. Så han kommer och kikar och mäter lite, för att konstatera att vi inte får matning från nätet på det sätt vi borde. Det saknas helt enkelt ström från…. Vattenfall.
Så nu väntar jag på att Vattenfalls servicetekniker ska höra av sig. Kundtjänsten har gjort ett ärende. Och nu börjar jag kolla lägenhetsutbudet i Hammarby Sjöstad.
Så spenderar jag denna oplanerade och akuta semesterdag.
The Office
Jag sitter i vänster kant på bilden. Vinka gärna.
Mitt i Huddinge
Ägnar dagens första stund på jobbet åt att bläddra igenom lokala tidningen/annonsbladet Mitt i Huddinge. Här finns gott om bittra människor som tagit på sig offerkappan. Vecka ut och vecka in. Mitt i Huddinge kanske är det bästa sättet att hålla fast vid bilden av Huddinge som en tragisk sovstad/förort fylld av trasiga människor. Några rubriker:
”Föräldrar kräver badvakt”
”Hans kamera för 8000 kom aldrig”
”Häradsvägen, ett skämt på morgonen”
”Stockholmare har otur på semestern”
OK, kamrater. Antingen ger vi upp eller så slutar vi gnälla och tar ansvar för våra egna liv. Det råkar ju vara så att vi i södra Stockholm har ganska bra förutsättningar för att leva bra.
Men, efter som ryggen alltid ska vara fri går jag in på Hemnet en snabbis och hoppas på ett mirakel.
Världen går under
OK, om nån nu tvivlar på den här teorin om att människor inte kan agera smart i grupper större än fem. Läs det här. Hittade på bloggen Tuffast av alla och det gjorde min dag lite bättre.
Ive Mendes
OK, jag vill bara påminna om att alla somrars bästa soundtrack är signerat Ive Mendes. Casticais är en låt som motiverar alla att lära sig portugisiska.
Noel Gallagher
Påminner bara om varför Noel Gallagher finns. Sad Song är en av de fem bästa låtar han skrivit.
Where we’re living in this town
The sun is coming up and it’s going down
But it’s all just the same at the end of the day
And we cheat and we lie
Nobody says it’s wrong
So we don’t ask why
Cause it’s all just the same at the end of the day
För att inte tala om den här rysaren.
So I start a revolution from my bed
’Cause you said the Brains I had went to my head
Step outside the summertime’s in bloom
Stand up beside the fireplace
Take that look from off your face
You ain’t ever gonna burn my heart out
Sandvargen – bästa pappaläsningen
När Hanna var liten läste jag serien om Sandvargen för henne. En serie fantastiska böcker om Zackarina och Sandvargen som diskuterar livets stora frågor på en skärgårdsstrand när Zackarinas mamma och pappa är upptagna med jobb eller något annat oviktigt. Författaren heter Åsa Lind och bokserien är alldeles underbar att läsa.
Riktigt hat
Just nu pågår en inflammerad diskussion om näthatet. Ett återkommande tema. För stunden är fokus det dåliga bemötande kvinnliga bloggare får. Sexistiska kommentarer och andra dåraktiga återkopplingar. Jag är trött på den här diskussionen. Jag tänker att människor är rätt korkade. Låt oss börja med att konstatera att det så kallade näthatet inte är begränsat till kommentarer på bloggar. Vi pratar om ett förhållande där kvinnor i Sverige är degraderade. Knappast ett nytt fenomen. Pojkar och män klarar inte av att kvinnor tar plats. Så enkelt är det.
Fundera en stund över varför inte kvinnor och män har samma löner. Varför män som våldtar kvinnor inte fälls utan teknisk bevisning även om offrets vittnesmål anses mer trovärdigt än förövarens. Varför flickor alltid får de sämsta träningstiderna.
Näthatet de pratar om just nu är ett riktigt hat. Och om vi slutar prata om det som en isolerad företeelse kanske vi kan börja göra något åt det. Istället för att vänta på att någon inredare från TV4 ska komma och lösa problemet åt oss.