Idag var det namngivningsceremoni i Midsommarkransen för lilla L. Hennes mamma och pappa hade satt ihop en berörande liten ceremoni och samlat ihop den stora familj som omger lilla L. Det var trevligt och skapade en del rörelse i mitt inre. Träffade min pappa och mina bröder och brorsbarn. För kort men skönt.
Camilla vs. Hanna
Camilla tog min kamera, en fläkt och fångade Hanna.
Ella fick också vara med.
Ett vardagsrum ute, eller nåt
En vansinnigt trevlig sak med vårt boende är den stora, insynsskyddade altanen. Här har vi liksom ett vardagsrum ute där vi kan äta och chilla. Eller nåt.
Men den här sommaren sitter det hårt åt.
Regn, regn, regn och förberedelser
Regnet fortsätter falla över södra Stockholm. Och fortsätter. Och fortsätter. Själv firar jag fredag genom att förbereda morgondagens fotografering. LipFish än en gång. Vi jobbar hårt tillsammans just nu, vilket är kul. Ger faktiskt lite energi. Imorgon ska jag få se hur strandsessionen blev i tryck.
Koenigsegg + SAAB = Think ?
Det känns som att alla så kallade experter som just nu spekulerar sönder sig i framtiden för SAAB missar en sak. Rykten har gjort gällande att Think och andra aktörer i elbilstankar varit intresserade av produktionskapaciteten i Trollhättan. Jag tänker därför så här: I den bästa av världar är Eker Group/Koenigsegg också intresserade av Think, slår två flugor i en smäll och skapar en hållbar framtid för bilproduktion i Trollhättan. Ett äktenskap där svensk bilbyggartradition och norskt nytänkande skapar nya och smartare produkter, ivrigt katalyserade av hjärnorna bakom sportbilsprojektet alla experter dömde ut från början.
Den tanken tilltalar mig.
En vanlig torsdagkväll
Lyssna gärna på den här låten samtidigt.
hba1c avslöjar mig
Dagens besök med barnen på diabetesmottagning blev ännu en i raden av energislukare. Kurvorna för deras hba1c (det långa värdet för socker i blodet) pekar åt fel håll. Bägge går uppåt. Ju högre hba1c desto större risk för komplikationer senare i livet. Jag satt och resonerade med läkaren en stund och min analys pekar på att vi tittar för kortsiktigt på de dagliga värdena. Vi hamnar i en spiral av ständiga justeringar som i slutändan tar ut varandra.
Att kontrollera, förstå och justera barnens insulinbehandling kräver stora mängder energi, tålamod och is i magen. Själv har jag inte varit närvarande på ett tag. Därför känner jag mig som en usling just nu. Efter att ha fått ännu stark signal på att mitt (och delvis vårt) sätt att leva inte fungerar utifrån förutsättningarna.
Lättare att förstå Vårdcentralerna
Dagens Nyheter publicerar just nu en serie artiklar som ganska tydligt berättar varför Vårdcentralerna fungerar som de gör. Det handlar, lite förenklat, om att konsultande stafettläkare får bonus utifrån hur många patienter de träffar och hur få prover de tar. Här i Stockholm är nämligen vården mest en jobbig utgift. Det handlar inte så mycket om hur människor mår, utan om hur dyrt det är för samhället.
Det här är mitt i prick av DN. De har satt ord på varför primärvården aldrig fungerar för mina barn. Landstinget utgår från att människor inte är sjuka. I landstingets värld är människor mest jobbiga. Därför är det bara specialisterna som kan hjälpa mina barn.
Därför går jag helst aldrig till Vårdcentralen med barnen.
Jag är inte humanist
Gud finns nog inte. Så heter Humanisternas aktuella kampanj som lär bli en aning omtalad. Humanisterna är en organisation med makthavare som ”verkar för en humanistisk livssyn, där människan och människovärdet sätts i centrum”. Det låter ju fint. Men jag har en känsla av att Humanisterna inte gillar alla människor.
Jag gjorde testet på kampanjsajten gudfinnsnoginte.se. Och blev rätt illamående. Testet var nämligen oerhört polariserat och ganska fördomsfullt. Jag fick etiketten religiös, men verkade ganska öppen, varpå jag uppmanades att donera pengar till Humanisterna. Problemet var bara att frågorna inte var det minsta seriösa.
Men, nu är det så här att jag tycker den här organisationen luktar en aning ruttet. Det är ju inte små gummor på landsbygden som går i kyrkan på söndagarna som är deras mål. För mig stinker kampanjen islamofobi lång väg. Det kanske inte är det Humanisterna vill, de hatar nog all religion, men den här kampanjen stärker nog Sverigedemokraterna mer än Humanisterna.
Humanisterna vill, ungefär som Folkpartiet, rädda människor genom tvång och förbud. Genom att förvägra människor rätten att tro. Så här fint formulerar de sig:
Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva. Därför ifrågasätter vi alla former av religiös fundamentalism, New Age och pseudovetenskap.
Det kan ju låta bra, men jag undrar vem som definierar vad som är tillåtet att tro på och vad som inte är det. Vem definierar detta i humanisternas samhälle? Vad är egentligen skillnaden mellan att trycka ned tro eller ateism i halsen på andra?
Nej, jag dömer ut den här kampanjen och dess avsändare. För mig är det inget annat än en klockren uppvisning i intolerans, elitism och ren enfald. Ett gäng människor som tycker att alla som inte tänker som dem är fundamentalister.
Inget för mig. Jag gillar mångfald. Både av människor, tro och idéer.
Skolavslutning
Idag är det skolavslutning i Huddinge. Den blomstertid nu kommer i tiogradersväder. Hanna slutar mellanstadiet. Sommarlovet är här. Det tokregnar. Ihållande.