Månad: maj 2009

Hon stod tålmodigt framför spegeln och målade sig.

I morse var jag på utvecklingssamtal med stora barnet. Det visade sig att allt går bra på alla sätt och att hon bara har ett problem relaterat till kunskap och lärande. Att hon inte riktigt får nog med stimulans. Hon lär sig för snabbt och har ofta tråkigt i skolan för att uppgifterna är för lätta.
Vad säger man?

Hanna har skrivit en bok. Och illustrerat den. Allt som en skoluppgift som pågått under hela läsåret. Den handlar om ett antal personer som bor i samma hus, eller samma port. Jag bläddrar i den och läser. Har följt utvecklingen av den lite på avstånd sedan i höstas, men nu hinner jag bläddra igenom den färdiga produkten. Mitt stora barn skriver så bra och på ett sätt som berör mig, så jag vänder mig diskret bort och torkar bort en liten tår som inte kommer av pollenchocken. Stolt över vad och hur hon skriver, rädd för det lätt vemodiga draget som genomsyrar berättelsen. Känner igen många av mina egna tankar och jag vill helst inte att alla dessa ska föras vidare till henne. Hon är värd mer än så.

En av karaktärerna i hennes berättelse är en snubbe som bara klär sig i svart och vitt och är en ganska dyster typ. Som ibland lever upp och är glad. Kanske är likheten med verkliga personer bara en slump. Kanske inte.

Ella och jag tog oss efter att vi jobbat klart för dagen till Hannas skola. Där var det nämligen dags för den traditionella familjedagen då barnen visar upp vad de kan och vi föräldrar tindrar med ögonen samtidigt som vi pratar med varann. Hanna var väldigt tydlig med att hon krävde att jag skulle komma. Självklart tar jag mitt föräldraansvar och gör det. Mest för att få se vad hon och hennes kompisar visar upp. Väl på plats visar det sig att Hanna mest var ute efter lite fickpengar och inte hade nån större lust att släpa runt på mig och lillasyster.
Hon håller på att växa ifrån mig, mind you. Vilket är mer än bra.

Så när jag kikat lite på skolbarnens prestationer stod jag mest och frös i min kavaj på den blåsiga skolgården samtidigt som Ella passade på att roa sig lite. Tankarna som flög runt i mitt huvud samtidigt var ganska patetiska och gick ut på att det inte är klokt vad det stora barnen växer. En del är knappt barn längre. Tjejer jag torkat tårar på vid olika grusplaner under min tid som fotbollsledare är idag snart lika långa som jag själv, med smink och massa andra attribut.