Surt att betala räkningar, då och nu

För snart tjugo år sedan flyttade jag hemifrån. Då var det sura med att betala räkningar att jag fick stå i kö på Posten bland massa gamlingar och vänta på att få betala. Nu är det surt när internetuppkopplingen är seg så det tar några sekunder extra varje gång jag matar in en betalning.

Stone makeover


Ella har energi kvar när vi kommer hem efter en hel dags aktiviteter. En trist sten i trädgården blir plötslligt mycket finare.

Stjärnor på glid


Snart är det premiär för fyrans stora familjeunderhållning Stjärnor på is. Handlar så vitt jag förstått om att kändisar ska lära sig konståkning. Som Let’s Dance, men på is. Eller som det där vidriga sångprogrammet där Magnus Hedman och andra fick sjunga ihop med någon artist. Det stora ridsporteventet Stockholm Horse Show hakar på trenden och låter kändisar lära sig rida, hoppa med häst eller något i den stilen.
OK, kära svenska folk. Har vi klarat av den här fasen av att se kändisar göra saker de inte behärskar snart? Vore det inte festligare att se saker de klarar av. Här är några gratis tips till landets tevemakare:

  • Stjärnor på väg utför
  • Stjärnor som gör vad som helst för pengar
  • Stjärnor drar koks på krogtoa

Men lät inte det där lite jantelikt avundssjukt? Kanske. Men det är inte så det ska läsas. Det är snarare kulturelitisten i mig som är trött på att se sina medmänniskor bli allt dummare och likgiltigare medan världen håller på att förändras framför våra ögon. Vi ser det inte eftersom vi är upptagna med att se någon pajas drutta på ändan. Genom att läsa massa omtuggade skvallerreportage i kvällstidningarna om någon kändis nya karriär.
Bittert och elititisktiskt? Okej.
Avundssjukt? Nej.

Nätverkande


Jag tillbringar en del av mitt arbetsliv på möten, seminarier och andra aktiviteter där jag nätverkar och representerar. Oftast är det ganska intressant och lärorikt. Som idag.

Pappa, du är vacker


När vi kommer hem sätter Ella en förtorkad och vissen växt bakom mitt öra. Pappa, du är vacker säger hon. I hennes universum är växten fortfarande en blomma och jag är nån slags kung. Frågan är om en tisdag eftermiddag kan bli vackrare?

Depression?

Krigsrubriker i nyhetskanalerna nu på morgonen. Det handlar om börsernas fall och spekulationsekonomins kollaps. Visst, den kommer bara vara tillfällig, men på något sätt är det ett sundhetstecken att bolag byggda på inkompetens och dåligt risktagande försvinner från marknaden.
Om nu marknaden hade fungerat. De här aktörerna kommer tyvärr inte försvinna. Skattebetalare världen över kommer tvingas betala för att de ska få behålla sina jobb. Alternativet hade varit att alla sparare tömmer sina konton och placerar pengarna på bättre ställen. Men eftersom de diffusa ekonomiska systemen i så fall skulle kollapsa kommer inte detta tillåtas.
Kapitalismen behöver nämligen ett visst mått av kommunism för att fungera.

8,54 vs 15,5


Stegräknaren säger 14221 steg. Det motsvarar 8,53 kilometer. Men då tar den å andra sidan inte hänsyn till att jag just gjort 15,5 kilometer på crosstrainern. Den har bara givit utslag på 4 av de kilometrarna.

Hälsostatus

Eftersom jag gnällt lite om min halvtaskiga hälsa känner jag att följande statusrapport är berättigad:

  • Magen: Efter en vecka på Omeprazol har magen blivit bättre än på länge. Surmagen håller på att bli glad igen.
  • Blodet: Har gått på Lipitor en dryg vecka också. Känner mig dock minst lika fet som tidigare.
  • Har efter uppmaning provat att minska ned på dosen Cetirizin men fått tillbaka allergisymptom och därför gått tillbaka till daglig dos.
  • Kost: Upp och ned. Frukosten är stabil med två kokta ägg, en kaffe latte och en och en halv liten smoothie på frysta bär och yoghurt dagligen. Luncherna är 50/50 mellan matlåda och skräpmat. Middagarna är fortfarande alldeles för ofta hastiga och stekta.
  • Motion: Tack vare stegräknandet har jag försökt gå minst en mil varje dag med varierande framgång, men för att öka på dosen och intensiteten ska jag börja använda crosstrainern i källaren med start… nu.