Från och med idag är jag en Nikon Professional User, NPU. Det innebär att jag får en del sköna fringisar från den stora kameratillverkaren, snarare än att jag är så himla professionell. Jag har fått ett plastkort med mitt namn på.
Det roliga i sammanhanget är att jag blivit det tack vare den utrustning jag har, snarare än hur jag använder den. Det är min enda invändning mot fotobranschen. Den är så sjukt pryltokig och teknisk i sin karaktär. Iofs är det väl inget fel med det, men jag är mer intresserad av hur en bild ser ut än vad för utrustning som användes när den togs.
Först motivet, sen fotografen och sist tekniken. Det är min intresselista.