Månad: april 2007

Camilla och jag har jobbat effektivt idag. Tagit ut två släp med skräp ifrån garaget och lämnat på återvinning, tömt ut resten och sopat ut och dammsugit. Garaget är rent, vi är låtit saker vi inte använder ta en ny roll i kretsloppet. Dessutom har vi byggt upp barnens studsmatta. Känns som att vi är bra medborgare idag.

Solen skiner fortfarande, men norrvindarna håller i. Frukost med kokta ägg och nybakta scones följdes upp av äggmålning, lunch och äggletning utomhus. I barnens ägg fanns modesta mängder godis, varsin film och såpbubblor. Nu ska Ella titta på Babar, Camila och jag städa i källaren och Hanna förbereder sig för klätterkalaset hon ska iväg på i eftermiddag.

Känns som att dagen varit oändligt lång redan, trots att jag sov till tio. Skön frukost, sen har Camilla och jag röjt lite i garaget för att kunna få ut soffan och fåtöljen min brorsa skulle hämta. Solen värmer skönt, trots kalla vindar från norr och livet känns allmänt behagligt. Om en stund ska vi gå iväg till nya grannar och fika. Sedan vidare till min mamma där mina bröder med familjer samlats för att fira påsk.
I mina funderingar kring påsken händer inte mycket. Men jag känner att det är passande att det är långfredag idag. Jesus dör för människan idag, samtidigt som jag konstaterar att jag överlevt ännu en vinter. Härifrån blir allt bättre. Det om något är långfredagens insikt. Frälsning kommer inte gratis.

Dagens bild är publicerad. En blomma i fönstret.

Nu är ägg- och godisfrossans helg här igen. För några allvarlig, sorglig och glädjefylld på samma gång, men för de flesta mest en enda lång stoppa-i-munnen-period. Vi kommer konsumera astronomiska mängder ägg kommande fyra dagar. Och ännu fler dragéägg, marsipankycklingar och andra sockerbomber i papperspåsar från Karamellkungen. Jag tycker det är fascinerande. När blev kristendomens enskilt största firande denna orgie?
Det känns en aning absurt att många av de religiösa helgdagarna blivit helgdagar för nya moderna riter. Vi firar Jesus födelsedag genom att dela ut mer eller mindre överdådiga paket och äta delar av grisen vi aldrig skulle ta i vår mun annars. Vi minns våra döda på hösten genom att klä ut våra barn till monster och spöken och gå ut i grannskapet och hota grannarna med bus om de inte får godis. Och vi firar uppståndelsen genom att svulla.
Luthertänkandets backlash är monumental. Det gamla gubbväldets hårda regler och förtryck har fört med sig följder som på många sätt förlänger lidandet. Som samhälle tar vi avstånd från gamla traditioner och riter. Tro, andlighet och religion ses som ett hot mot vårt rationella samhällsbygge och vi skapar nya sätt att fira. Den inglasade gallerian är det nya templet, platt-teven vårt altare och överätande sättet att be. Vi skrattar åt tron på en Gud och en son som gjorde saker varenda människa förstår inte är möjligt.
Någon gjorde tankar om andlighet och mänsklighet till en absurd lag en gång i tiden. Använde den för att hålla människor i schack. Lidandet och arvssynden brändes in i våra själar och nu kämpar vi likt frustrerade tonåringar för att kasta av oss det oket. Men vad är det vi tror på egentligen? Och vad är det vi firar? Våra magar kommer vara välfyllda men ändå kommer mångas kroppar eka tomt på måndag. Jag vet inte vad som är mest galet. Eller om det rent av är ogalet.
För övrigt anser jag att de traditionellt religiösa och ideologiska helgdagarna bör avskaffas. I dagens Sverige finns fler utövare i andra religioner och ännu fler som inte alls tror. Helgdagarna och de röda dagarna bör ersättas med tio extra lediga dagar, som kan tas ut av vem som helst, när som helst på året. Då kan de som vill fira sina egna högtider göra det på sina egna villkor. Rättvist och rationellt. Det finns nämligen ingen rimlighet i att människor som inte tror på lidandet och uppståndelsen är lediga för att högtidlighålla detta. Eller att vi ska vara lediga på arbetarrörelsens helgdag om vi inte sympatiserar med den. Och varför ska jag som inte tror på nationalstaten eller ens är jättestolt över Sverige tvingas vara hemma den sjätte juni?
Vi behöver vara lediga mer. Skaffa oss utrymme för eftertanke. Men på våra egna villkor. Sverige behöver vara öppet mer, men jag behöver vara mer tillgänglig för mig själv. Om en stund går jag ut i solen för att åka och hämta Ella så de hårt arbetande förskollärarna också får gå ut i solen. Sen åker vi till Coop för att breddfylla en papperspåse från Karamellkungen.
Idag är det Skärtorsdag och halvdag. Det är för att vi minns att det är dags för den sista kvällen med gänget, den allra första nattvarden.
Glad påsk.

Sitter på jobbet. Är i stort sett ensam. Funderar över hur halvdagar, klämdagar och andra dagar där arbetsmoralen är i fritt fall påverkar samhället. Rimligtvis påverkar detta produktionen negativt, men samtidigt påverkar det utan tvekan konsumtionen positivt. Men på grund av obildning i nationalekonomi kan jag inte göra någon djupare analys av detta.
Däremot känner jag mig fullt övertygad om att vi behöver fler såna här dagar. För eftertanke och ro. Och det skulle i högsta grad inverka positivt på såväl produktion som konsumtion. Men framför allt skulle det göra livet ännu lite bättre.
De här raderna dock går inte att få in i ovanstående tankeexperiment. De påverkar min produktion bara genom att jag inte ägnar mig åt det jag borde på jobbet. Samtidigt som de knappast ökar min konsumtionsbenägenhet. Så på så sätt är detta mest ännu ett metainlägg i mina funderingar om livet.
Kontraproduktivt. Men, ack så behagligt att låta huvudet frilansa på kontorstid.