När han skriker högre och högre och med mer och mer desperation i rösten trycker ut CAN YOU HEAR ME? blir låten mycket större än den egentligen är. Låten som inleder Bruce Springsteens kommande album är det mest storslagna han gjort sedan Jungleland. Åtta minuter musik som växer och växer. Några medvetet lånade Kiss-takter (I was made for loving you) här och var och tempoväxlingar gör låten fantastisk. Sista versen sjunger han över minimalt komp. Rader om död och förvandling. Sen kommer trummorna och manar på, först försiktigt sen hårdare och hårdare och hårdare. Springsteen sjunger CAN YOU HEAR ME? om och om igen. Högre. Mer desperat. Hela E Street Band fäller ut vingarna och musiken blir nästan Moulin Rouge-storslagen.
Outlaw Pete är den ostiga titeln på låten. Makalöst är stämpeln.
Förnedrade
Hanna och jag gick på derby ikväll. Huddinge IK mötte Balrog i elitserien. Det handlar förstås om innebandy. Vi blev förnedrade av kamraterna från södra grannkommunen. Matchen var egentligen slut redan efter fyra minuter när Balrog gjorde 3-0. En plågsam timme följde och till slut hade laget med det fåniga Tolkien-namnet gjort elva mål. Våra röda spelare fick slokörade smyga hem nollade. Därför känner jag mig nödgad att ta till de riktigt låga argumenten för att känna mig som en vinnare.
1. Vi har närmare till stan.
2. Vi har världens största IKEA
Vem bryr sig om innebandy? Jag lyckas inte ens lura mig själv. Den här kvällen var hemsk.