Nu på kvällen rapporterar Stockholms massmedier om att trafiken stängts av på Tranebergsbron. Varken tunnebana, bilar eller cyklar får ta sig över bron eftersom det verkar som den kan vara på väg att rasa. OM det skulle hända innebär det att västerort är avskuret och att trafiken i Solna kommer mångfaldigas.
Dessutom är det OM det händer ett väldigt tydligt bevis på hur eftersatt och sårbar infrastrukturen i Stockholm är. Senast en bro var i gungning, när Lodbrok rände in i Essingeledens bropelare, kom vi undan med blotta förskräckelsen. Gör vi det nu också? Jag ska flyga ifrån Bromma om ett par veckor och är lite intresserad.
Dags för elbil, men det går inte?
Vi går i bilbytartankar. Av olika anledningar tycker jag att vi ska göra oss av med vår Ford Focus Flexifuel från 2006. Mest för att den känns för stor. Vi har inte behov av en sådan stor och (relativt) bränsletörstig bil. Den går förvisso på E85, men vi använder väldigt sällan hela kombinutrymmet och dragkroken.
I februari går avtalet på vår prenumerationsbil, Toyota Aygo ut, då kan vi lämna tillbaka den utan vidare åtaganden. Men, den lilla bilen känns mycket mer anpassad efter den allra största delen av våra behov. Synd bara att den går på bensin, trots att den drar väldigt lite (cirka 0,45 liter per mil).
Efter att ha kört elmoppe sex månader är jag helt övertygad om att en elbil är rätt för oss, som komplement till Toyotan. Huvudargumenten är ekologiska och ekonomiska. Det finns ett par bra alternativ på elbilar på marknaden:
Norska elbilen Think City.
Indiska elbilen Reva.
Brittiska elbilen Nice Mega City.
Alla tre med räckvidd som räcker för de korta och ofta förekommande resor någon av Camilla eller jag gör själva eller med något av barnen. Problemet? Ingen av dessa, eller ingen elbil av klass, säljs i Sverige. Tror inte ens de är godkända här. Alltså kan jag på grund av för låg efterfrågan på marknaden och konstiga svenska regler inte köpa en elbil nu. Knasigt.
Jag tror nämligen att kombinationen elmoppe, liten elbil och Toyota Aygo som familjebil skulle göra att vi klarar våra transportbehov med så låg negativ klimatpåverkan som möjligt OCH bibehållna villkor för vår vardag.
Jag tänker inte vänta fyra-fem år till på att traditionella biltillverkare ska komma ut med elbilar.
Vid regnbågens slut
På väg hem från Östergötland vräkte regnet ned i stort sett hela tiden. Vattenplaning och långsam körning på E4. Väl hemma slutade regnet falla och en grandios regnbåge visade sig. Men, det står knappast en kruka guld där den slutar.
Snarast en bunch of motherfuckers.
Jag och min moppe
Ibland undrar jag om det moppen som klär mig eller jag som klär moppen. Varför åker inte alla ensamma män i stan så här? Tyst, billigt och ekologiskt.
Bättre GPS-tjänst till iPhone?
Eftersom jag tycker GoogleMaps-lösningen i iPhonen lämpar sig bättre för promenad än transport med bil eller moppe ser jag fram emot att det kommer bättre GPS-tjänster. Enligt Engadget verkar Apple prioritera sådana. Bör alltså dyka upp i AppStore inom en inte alltför oavlägsen framtid.
Första vurpan
Nu är första vurpan med moppen avklarad. En lätt och försiktig liten incident. Hanna och jag är på väg ut från Heron City när hon plötsligt bestämmer sig för att luta sig åt vänster för att titta på något på vänster framhjul. Eftersom vi kör fasligt långsamt och all vikt plötsligt är åt samma håll jag ska svänga lägger vi oss ned.
Inga skador på oss eller moppen, dock. Mer än ett par ögonblicks förvåning.
På rygg
Åtta timmar sittande får min bakdel att skrika efter avlastning. Så nu är det ryggläge. Varför tar det så lång tid att köra mellan Oslo och Stockholm? Jo, det är femtiofem mil och E18 mellan Oslo och Örebro håller samma klass som de gamla landsvägarna gjorde i Östra Svealand för tjugo år sedan. Mötesvägar, lastbilar, husvagnar och fartkameror. Överallt. Dessutom blev vi stående still strax utanför Örebro en halvtimme på grund av en olycka längre fram.
Dagens nostalgi: Stannade till vid Holmedal strax öster om gränsen. Här tillbringade jag många somrar som liten och mina minnen härifrån är positiva. Ann-Mari och min farfar hade sommarställe här, vacker beläget på en holme i en sjö. Allt var glädje här. Jag och mina bröder fiskade, badade och rodde. Mina föräldrar verkade avspända här. För att sluta den cirkeln stannade Hanna och jag i Årjäng där jag visade henne Årjängstrollet.
Sen kissade vi och åkte vidare.
Skitresa
De första timmarna i bilen är hemska. Regnet vräker ned och det är svårt att höra John Ajvide Lindqvist i bilstereon på grund av dunkandet i tak och på rutor. Dessutom rinner vattnet inte undan från vägbanan så det känns som att bilen vill vattenplana hela tiden. Först i Karlstad, efter trettio mil börjar regnet övergå till duggregn. Det är tolv grader varmt och det känns som höst.
Och det tar lång tid att komma fram till Oslo. Hastigheterna på norska vägar är låg. Och det är mötande trafik på smala vägar hela vägen in till Oslo. Nästan framme sinkas vi av att en lastbil tappat ut några tusen flaskor läsk på motorvägen.
En riktigt dålig bilåkardag.
Moppen är grejen i stan, trots strömavbrott
Lämnar kontoret i strålande sol vid tiotiden för att ta mig på en lång moppetur. Börjar med att ta mig till Kungsholmen och Scandinavian Photo för att hämta upp ett par minneskort. Åker via Långsjön, Älvsjö, Västberga, Liljeholmen och Hornstull. Trafiken flyter bra och jag har nu efter två månaders erfarenhet på moppen lärt mig ta plats i filerna på rätt sätt. Passar på att ta en god fredagslunch på Ett litet kök (R.O.O.M) tillsammans med några av mina gamla kollegor.
Efter lunchen styr jag ut mot Solna via Karlberg. Ska till Nikon och hämta jobbkameran som varit på kortläsarbyte. Stoppas, liksom en sjujäkla massa bilister bryskt av polisens avspärrningar, Irakkonferensen pågår visst fortfarande, vilket gör att stora delar av Solnas genomfartsleder är avspärrade. Får ta en lååååång omväg runt Solna för att komma till Haga Norra C och Nikon.
Styr sedan tillbaka mot stan. Möte med Kal och Patrik hos ett bolag som visat intresse för verksamheten i vårt bolag Peter 2 Meter väntar. Blir dock något av en flopp eftersom den ansvarige kapitalisten drabbas av magsjuka och tvingats lämna kontoret fem minuter innan vi kommer. Vi får istället ha ett något farsartat samtal med en av hans kollegor som inte vet något om vad vi ska göra. Det blir dock bättre efter en stund när en entreprenöriell bibliotekarie dyker upp och tar över mötet. Hinner pratat både fotboll, musik och webbutveckling med Kal och Patrik innan jag börjar ta mig tillbaka hem.
Klockan har nu blivit mycket och jag ska ta mig till Huddinge från Östermalm. Studentflak överallt och fredagsstopp i trafiken. Solen gassar och det är upplagt för kaos och irritation. Så skönt för mig då att glida förbi köer och blockerade korsningar på moppen. Det går oförskämt smidigt till Fridhemsplan. Indikatorn som visar hur mycket kraft moppens batterier har kvar börjar sjunka betänkligt, men jag bedömer att jag kommer klara mig hem.
Jag har fel. En tredjedel uppför Västerbron händer det som inte får hända. Kraften försvinner. Displayen börjar blinka, LOW BATTERY – RECHARGE!. Katastrof. Motorn stryps automatiskt till krypfart. Jag kan inte svänga av vägen eftersom jag är mitt på Västerbron. På min vänstra sida flyger bilar förbi. På min högra börjar cyklister, trots motlut och gassande sol också röra sig fortare än mig. Jag rör mig sakta framåt i makliga 15 km/h, mitt i eftermiddagstrafiken. Känner mig inte så tuff längre. Stannar nere vid Hornstull köper cigg och Cola. Funderar på hur jag ska klara mig hem.
Ringer mina vänner Daniel och Jenny som bor i Aspudden, en kort bit bort. De är hemma och lovar att bjuda på lite el. Femton minuter senare, efter att ha krupit fram på cykelbanor rullar jag in i deras fredagsmiddag på gården. Efter lite strul lyckas vi få fram el och vi sitter och småpratar medan moppen fylls på med lite energi.
Tio i sex, efter alldeles för kort laddtid måste jag sticka, eftersom jag ska träffa ett par som funderar på att anlita mig för en bröllopsfotografering. Halvvägs hem, mitt i Älvsjös villaidyll inser jag att det inte kommer funka. Ringar och bokar om. Tar mig hem och när jag rullar in på vår tomt är moppen utan energi igen.
Ett par glas vitt senare kommer alltså följande sammanfattning av långtestet på elmoppen:
- Att köra elmoppe i stan är fantastiskt smidigt. Funkar asbra. Går fortare än bil.
- Räckvidden är svår att beräkna. Idag körde jag knappt fem mil innan batterierna var tömda. Men då i ryckig trafik med många start och stopp i stressig takt för att hinna med bilarna.
- Strömavbrott på Västerbron är en riktigt dålig grej.
- Jag vill ha en el-MC med regenerativa bromsar som laddar batteriet kontinuerligt.
- Och ett MC-kort.
- Bilen är fruktansvärt onödig i stan. Åtminstone de månader på året det inte är halt.
Långkörning
Idag ska jag testa moppens räckvidd till max. Ska ta mig in till stan på möten och ut till Solna för att hämta kamera som servats. Är osäker på om jag kommer hem igen utan att ladda på vägen. Dessutom lär trafiksituationen i stan vara hopplös idag på grund av studentflak och fredagsrusning. Blir spännande.