Pretentiös rubrik? Well, det är den inledande paragrafen i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den är rätt pretentiös. Men oerhört viktig. Jag funderar rätt mycket på den nu när svensk valrörelse pågår. För mig handlar det om människosyn. Hur människor som samlas i politiska partier och vill ha mitt stöd ser på andra människor. Nästan alla dessa människor som samlats i partier verkar tappa förmågan att se just människor. Alla vill bygga det perfekta samhället. Där människan reduceras till en byggsten. En byggsten som ska se till att systemet bibehålls eller utvecklas. En populär figur i valrörelsen. Ett problem resten av tiden.
Men i det systemet, oavsett ideologi, är sällan människor födda fria och lika i värde och rättigheter. Det är alltid någon som är avvikande. Som inte får komma in i landet. Som ska betala mer skatt än andra. Som ska leva upp till hårdare krav än sina medmänniskor.
Systemet kräver det. Ibland kallas det integrationspolitik. Ibland fördelningspolitik. Eller något annat. Det handlar om att definiera vilka som förväntas göra mer än andra för att det perfekta samhället ska uppnås. Att någon annan ska anstränga sig mer. Skärpa till sig. En rak konsekvens av människans grundläggande instinkter. Att en grupp definieras genom att några inte får vara med. Någon är fiende. För mig vittnar det om en negativ människosyn. Ett underkännande av människans goda vilja. Total brist på tillit och hopp.
Inget bra sätt att bygga en bra värld. Där alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Så vad är alternativet, frågar jag mig själv. Eftersom jag inte vill framstå som en gnällig, uppgiven cyniker. Jag vet inte. En ny renässans kanske. Insikten om att vi oftast är kloka som människor. Att vi vill väl. Både för oss själva och andra. Men, att vi inte klarar av det i stora grupper där vi alla reduceras till särintressen.
Återta människan. Reclaim the human being. Eller något sånt.
om Anna Odells sommarprat
I natt lyssnade jag på Anna Odells sommarprat. Jag har lyssnat på många tänkvärda sommarprat i år, men ingen har berört mig som Anna Odell. Kanske lite läskigt att jag känner igen mig i det hon berättar. Kasten mellan mörker och ljus. Känslorna. Jag önskar att alla som dömde ut henne lyssnar. Folkdomstolen var snabb och skoningslös för något år sedan. Men jag tycker Anna Odell skapat en unik och fantastiskt konstupplevelse. Som säger något som oss. Om henne. Om livet.
Bara hennes musikval är värt stående ovationer. Så gå in och lyssna på poddcasten. Och leta upp musiken. Nu.
valaffischer
Idag kom de upp. Under en bilfärd mellan Stuvsta och Bromma hann jag titta på vad som kändes som tusentals valaffischer. Fick inspiration. Sammanfattade mina upplevelser av årets valaffischer. Klickbara.
en idiot är en idiot är en idiot
Läser nu att ett par män som är S-politiker köpt sex under partiets valupptakt i Stockholm. Då kanske vi kan sluta läsa nya insinuanta utspel från S-håll när det gäller Littorin. Eftersom det ännu en gång visar sig att en idiot är en idiot är en idiot. Rent personligen. Oavsett partifärg.
Män som ser kvinnor som objekt som går att köpa och gör det har knappast någon ideologisk anledning till det. De är idioter bara.
Almedalsveckan: slutet
Har lagt in mina väskor i min kompis/kollegas båt. Vi är två, kapten Berglund och matros Welander, som ska korsa Östersjön mellan Gotland och Nynäshamn. Vi räknar med att lämna Visby vid 18 eller 19. Framme i Nynäshamn mitt på dagen imorgon. Just nu blåser det 10 sekundmeter. Kommer mojna ikväll.
Det här kommer bli asbra. Ett perfekt slut på en fantastiskt vecka.
Almedalen, onsdag
Stora dagen. Våra två seminarier hölls. Bra blev det. Liksom kvällens middag. Massor av trevliga, kunniga och spännande människor med mycket att berätta och diskutera. En sån här dag har jag världens bästa jobb. På bästa ön.
Trots att Tyskland förlorade.
Tredje Almedagen
Tar emot fler kollegor som anländer. Träffar spännande människor. Missar seminarier för att de är fullsatta. Inspireras av kraften från unga samhällsentreprenörer. Blir frustrerad på ett seminarium om diabetes, ett ämne som berör mig personligen. Laddar inför morgondagen, vår dag.
Jag hälsar på och träffar människor jag känner lite överallt. Fler här än i vardagen. Det känns som att det är en signal på något sätt.
Almedalen, andra dagen
Började dagen med en debatt hos Almega. En minister, en partiledare och två riksdagsledamöter skulle diskutera tjänstesektorn och dess betydelse för nya jobb. Well, det blev lite saggigt. Tror det mest använda ordet var ”Arbetsförmedlingen”, när det borde varit ”företag” eller ”människa”. Annie Johansson från Centern var bäst. Klok, ung och med idéer som känns ganska mycket 2010.
Passade också på att krama världens bästa Ann och Anette innan jag tog mig ned till UF-utställningen i inre hamnen.
Sedan ett mycket bra seminarium om företagande och kvinnliga förebilder med ett gäng mycket kloka människor. Ett seminarium som hade många kopplingar till det vi är här för att arrangera senare i veckan. På seminariet träffar jag världens bästa Gunilla och vi satte oss vid vattnet efteråt och uppdaterade varann om livet och nuläget.
Visby. Briljant.
Fotboll är politik
I Nigeria bestämmer president Goodluck Jonathan att Lagerbäcks landslag inte får spela internationellt i två år. Förmodligen som en direkt följd av lagets misslyckande i VM. I Frankrike förhördes den avgångne förbundskaptenen Raymond Domenech och lika avgångne förbundsordföranden Jean-Pierre Escalettes av en grupp parlamentsledamöter. Och fick skäll av idrottsminister Jean-Francois Lamour för att de inte vill tala med journalister efteråt.
Två länder som nu dessutom hotas av sanktioner från FIFA eftersom politiker inte får blanda sig i fotbollen.
Well, fotboll är politik. Läs gärna Franklin Foers: Fotboll förklarar världen: En [osannolik] teori om globaliseringen
Under tiden
Jag har inte något viktigt att säga. Eller tänka. Inte ens till mig själv. Fullt upp med förberedelser inför Almedalen på jobbet, fotboll på teven och trötthet vid sidan av. Under tiden läser jag det Magnus Betnér skriver om Sverigedemokraterna på sin blogg. Tycker jag du ska göra också.